Övertygad av Tidevarv

Reflektion till två studiekamrater, min återblick över modellen med fyra olika sätt att bli "Convinced" på : Never, Always, after Repeated examples, after a Time Period. Dessa utgör "patterns" inom det psykologiska fältet Neuro-Linguistic Programming.

 

 

På tåget tog vi återigen upp den gamla frågan om hur (fort) man känner sig övertygad eller ingalunda. Det vanligaste är att folk behöver höra/se/känna något vid tre tillfällen (i genomsnitt) före de tror på det = "Repeated examples". Om att t.ex. en häst vore bäst att satsa på, ett ämne är hälsosamt att äta, att en person kommer (fortsätta att) vara positivt inställd, att en teknik funkar, eller huruvida en skiss blir mödan värd att fullborda.

 

Efter en lång sömn insåg jag vilket mönster som oftast gäller för mina övertygelser : "after a Period of time" !?!

 

Spelar ingen roll hur många gånger någon upprepar något. Måste gå en god tidsperiod innan jag känner mig mogen att brinna för fenomenet (oavsett antal exponeringstillfällen). Visserligen räcker det med en sekund ibland, men då blir det den tillfälliga förälskelsens fixa idé, som har ebbat ut imorgon igen.

 

Nästan allt som utspelade sig på 80-talet, menar jag numera är fantastiskt värdefullt, kul och pålitligt. Medan i realtid upplevde jag det mesta som skrämmande eller tråkigt, främmande eller dumt och betvivlansbart.

 

Himla mycket på 90-talet skulle också vara värt att tro på och ägna energi åt idag. När t.ex. internet kom, var det alls inget jag omfamnade direkt. Mail tog några år innan jag rutinmässigt utväxlade, och hemsidans funktion fylldes för mig först under bloggarnas epok. Mobiltelefon dröjde ännu längre innan jag vågade skaffa (fick den snarare i julklapp) men väl kommen dit började jag begagna mediet flitigare än många.

 

När en kompis tipsar om någon särskild metod, så upplever jag det som rent tjat redan tredje gången de nämner den, vilket minskar chansen att jag skulle testa (ens av ren nyfikenhet). Om man presenterar metoden en enda stark gång, så plockar jag i bästa fall fram minnet tio-tjugo-tretti år senare, och känner mig då mer mån om att undersöka saken.

 

 

Vi har många gånger nämnt "Never convinced" som du menar dig ha iakttagit dig ha, och som jag kan se råder i åtminstone bemärkelsen ändlöst bekräftelsebehov [ambivalent anknytning]. Detta trots att du ideligen är beredd att testa både nya och gamla grejer, teknologier och tankesystem, upphöja framröstade kulturikoner i strid ström - som om du vore nära fullkomlig övertygelse varje gång?!

 

Törhända rör det sig egentligen om "Always convinced", som jag vill minnas hoppar till nästa övertygelse (och lämnar de andra halvt bakom sig) hela tiden. Dvs likt ett oskrivet ark tycks beredd att "hoppa på vadsomhelst" som den ena experten efter den andra framför. Medan du tydligen har tolkat systemets "Always" som att man fortsätter hålla fast vid en viss övertygelse vad som än händer.

 

Nå visst, du botaniserar mer långsiktigt och medvetet än den naiva kappvändaren som beskrivs ovan. Vår strävan är ju "Transcend and include", att inlemma gamla erfarenheter med de senaste, utvecklas utan att lämna någon kunskap komplett bakom sig. Emellertid anar jag en tendens hos dig att lyssna oerhört starkt på den senaste rösten du kom i kontakt med (gäller även inre röster, destruktiva likaväl som kreativa).

 

 

En ivrig person kan säkert uppfatta det som "Never" - detta att man behöver en (i vissa fall lång lång lång) "Period of time". Dessutom, om man nämner saken vid sju-åtta skilda tillfällen, skulle det ha upplevts som en lång period - för den som vill det hela.

 

Små påminnelser är alltid välkomna, iom att man glömmer grejer här i livet. Men såfort det blir försök att övertyga, spelar det ingen roll hur många försök ni än gör. Övertygelsen beror ändå på personliga perioder i mitt psyke.

 

Reklam och kampanjer biter aldrig på mig - gör snarast att jag skyr grejen ännu mer. Nåja, en glass från 1983 skulle jag omedelbart kasta mig över, om jag såg den avbildad i dåtidens kulturella kulörer :-)

 

Detta innebär ingalunda automatiskt att gammalt vore bättre. Medicinkurer från medeltiden kan verka minst lika otäcka och dumdristiga som elscootrar och ny teknologi. Förmodligen för att jag aldrig har fått tid att smälta deras existens heller (medan 2000-talet som sådant har jag levt med ett bra tag nu).

 

 

Med mänskliga relationer förhåller det sig titt som tätt annorlunda. Där umgås jag med gnagande tvivel att någon gammal vän verkligen skulle vilja träffa mig igen - hur gärna jag än vill återknyta till många av dem jag mött genom livet (åtminstone få se vilka personer de har blivit). Erfarenheten säger att det blott ibland blir lyckat att söka återupprätta förhållanden som ebbat ut. Där måste man ju väga in även deras perspektiv = säger måhända mindre om ens eget "övertygelsemönster".

 

 

 

 

ZYZ