en smula solsken från sjuttitalet
silat genom sorglig gardin
samlar nytt damm och
sveper in över morgonens mattkanter,
sätter fingret på hela mitt liv
likt din uteblivna medverkan
i världens skönaste våning
möblerad med choklad
....ännu en hård bit kvar
att bestiga våra mjuka hyllplan,
plocka gladaste rum
ur djupaste album
som måste rymma något personligt
typ småkryp av äkta trä
alternativt kött av godis
för att fritt kunna mata oss
med allmän megalomani...
precis som här en återfunnen smutsfläck
från femtitalet glänser till
framåt nittitalet när någon
isolerad liten herre
tar form bakom mina glasögon
som säger sig lyssna på :
allt mellan dig och
grannar vi nästan
inte längre känner
...medan raska fiskar i trappor
har förfulat det finaste?
eller förfinat det fulaste?
tills avgrunden gapar
mer öppen än
våra dörrar lagda ned som en bro
ihopfogade trots alla
skavanker håller
mina fötter ett gott tag
om ditt hisnande hår....
som fortfarande förväntar
sig att fånga en skiftande
doft av igår
parallellt en beskrivning av "andra huset i fiskarna"
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar