Det fanns en gång i tiden nattmössor. Uppenbarligen sov folk med dessa mössor på. Fenomenet är något som jag aldrig under hela livet provat, ej heller sett släktingar begagna, eller ens tänkt på att man kan prova (på sin höjd på teater). Troligtvis kunde där råda sådan brist på värme inomhus, att man helt enkelt måste ha mössa på sig. Möjligtvis gäller det än idag - om vintern blir ovanligt kylig neri italienska trakter t.ex... Rimligtvis förelåg flera parallella skäl, såsom att skydda håret mot lort på kudden, eller skydda kudden mot lort i håret??
Åtskilliga torde dock de filmscener vara, vari jag sett nattmössor figurera. De förekommer i allt mellan gubbig humor och familjärt drama, allt ifrån sketchen med Alfredsson & Ljung i tågkupén till Lilla Huset På Prärien (där även den tålige, slitstarke trebarnsfadern får sig en hemstickad nattmössa i födelsedagspresent - iofs utan att först förstå vad det ska föreställa). Barnprogram tycks mig innehålla klart större andel mysiga nattmössor än vuxnare program..? Beppe bar en, men även Doctor Snuggles de få gånger han lagt sig att slagga. Nåväl, vi har knappt ens lämnat den psykedeliska epoken i de fallen. Förmodligen har nattmössan mer generellt blivit en symbol för delvis något urfjantigt byfånigt och delvis något gammalt hederligt - i varje fall ju närmare nutiden som plagget träs på?!
Vidare vet jag ingalunda hur gott om former som de nattliga mössorna kunde ta sig. Gummor, fruntimmer och flickor fick väl stoppa in sina längre hår i mer heltäckande, fodralmässiga historier..? Farbröderna å sin sida förefaller ha påtvingats mer åt strut, ofta med tofs..? Stjärngossar och trollkarlar är föga sällsynta uppbärare av just det där strutformade. Ja, även om toppen viker sig på nattmössorna, mjuka nog för sänghalmen - ett öde som de mystiskt nog delar med tomteluvorna. Vanliga luvor för utomhus vinterbruk verkar sällan ha givits dylika utrymmen för extra luft - som om ingen sagolik ande förväntas sväva ovanför hjässan?!?
Slutligen har jag inte ens nämnt fenomenet "prata i nattmössan" - kanhända för att jag varit alltför upptagen med att prata i nattmössan..? Hur detta begrepp uppstått övergår en smula mitt huvud. Om man nu pratar i sömnen - hur skulle det kunna bli annat än svammel?! dvs i viss mån totalt ogenomtänkt. Sedan om man därtill har mössa på sig eller ej - vad har det med själva osammanhängandeheten att göra?? Törhända härrör sig liknelsen till tankeapparatens trötta tillstånd som man inträtt i redan före läggdags - utifall den mjuka struten sattes på synkront med pyjamasen eller nattlinnet.. Eller ligger svaret i att mössan emellanåt gled ned rejäla bitar över ansiktet - såpass djupt att blott ett dumt mummel kunde urskiljas från nattmössans innandöme..?
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar