Tröskel # 13

Ta-Te-Ti-Tj-To-Tr-Tu-Tv-Tw-Ty-Tå-Tä-Tö


Tavlorna hänger i grottans tak
likt uppgrävda, underliga skratt
på tandrad
på tandrad


Telluriskt tveksam materia
trevar sig fram ur TV:n


Tidevarv regnar genom
timmens inglasade sand
till lera blir
alltid ibland


Tjugo tjocka stenblock
ur hans hjärta lyfter tjejen


Tonskalan transponeras tokigt
likt oktober på tuber
blandas klangfärger till orgelmosaik


Tror trampande troll
tröskelns trasiga trä är
ett tappat trappsteg...?


Tunneln turbulent
ur havsgrund snurrar in
tsunamin i cylinder


Tvättar vättar
bort torrt


Twelve disciples revolves
between twisted universes


Tydligen ny tyngdlag
tystar ned tunga


Tålmodigt trånande tårar
beskär passepartout kring tableau
återstår blott hår och tå


Tända äro titt som tätt
tärningarnas tolv ögon
i trög väntan på trettonde


Törhända gravida skelettet
sin grav tömt...?






 = transformerad variant 
av mitt senaste stafettskrivar-avsnitt
här förtunnad till fristående dikt



0W0