Vår Barndomstid Försvunnit [Den Blomstertid Bespeglad]

Kommen till slutet på nya filmen
med samma namn som gamla fina avslutningsvisan

fick jag lust att skriva min (bitvis mörka) version
av texten till psalm 199.
Vars första vers nu kommit att bli såhär :




Vår barndomstid försvunnit

bland hundra röster små

när paradiset brunnit

- kvar står jag i var vrå


där minnets bilder sköna

från asfaltdjungelns hus

med inslag glada, gröna

ger hjärtat kallt sitt ljus







Fast blir svårt att spegelvränga sådana tidlösa rader både kreativt och rättvist?!


0W0