inspirerad av en bland de hisnande idéerna som presenteras mitt i följande avsnitt av en mentalt mycket givande podcast :
https://www.monkeymindset.se/podcast/131
När Marianne surfar hem till Göran, i samma ögonblick som hon
öppnar sidan, så har hans vardagsrum legat där i tjugofyra års tid, mer
eller mindre marsipangrönt. Men när Marianne fäller upp någon annan
rullgardin, just då hon lämnar Görans murriga soffa, så upphör hans
profil att existera. Åtminstone på hennes skärm syns inga spår av sådant
hus längre, där Göran skulle kunna sitta och filosofera. Snarare
brukade lille gubben stå och snickra grejer, vilket datorn antingen
minns fullkomligt eller glömmer totalt. Än mindre ute i satellitrymden
eller längs fiberkablarna ligger Görans hem (ingalunda heller
Mariannes). Där finns blott KOD, ett mönster av datasekvenser, i
ofantligt varierad matris. Dess språk motsvarar möjligen GUD(s). Den som
skapade matrisen känner till mer om Mariannes bevekelsegrunder än
Marianne själv känner till. Även om hon släcker datorn, så består KOD, i
all sin unika mosaik över universella fält. Emellertid såfort Marianne
surfar hem till Göran igen, i samma ögonblick som hon öppnar sidan, så
har hans vardagsrum legat där i tjugofem års tid, mer eller mindre
marsipangrönt.
inräknas såsom Lucka 5 i PåskSkåpet
0W0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar