Barndoms Butik # 11 : Bokhandeln

Det här halvt fiktiva, retroaktiva besöket utspelar sig senare än föregående texter i serien, snarast under gymnasiets tidiga 90-tal. Hade för övrigt ingen aning om att Wettergrens bokhandel var Göteborgsbaserad, trodde kedjan fanns i hela landet.



Tittar in en sväng på Wettergrens. Skall bara köpa ett par bläckpennor i lila och orange, samt därtill den bästa anteckningsboken jag kan hitta. De har också ganska gott om redan skrivna böcker. Tja, behöver knappast någon; har trettiotvå lånade från bibban, om allt från arketyper till kvasarer; kommit något kvarts kapitel i varje.

Skulle det ha varit för ett par år sen - så hade jag velat ha ytterligare några gröna Wahlströms-deckare, kanske Tavel-Mysteriet och Kuslige Konstnärens Gåta?!? Fast de flesta titlarna täckte vanliga grejer som fordon, naturfenomen, sport eller monster. Nu håller jag snarare på att upptäcka den äkta vuxenvärlden!?! (i alla dess teatraliska lager). Det tycks ske i form av psykologi inte minst, social såväl som drömsk, parad med "omstridda fenomen och företeelser".

Här står häxbryggerskans KVÄVE och andas svårt, fast jag borde ta mig igenom hennes flytande fragment & fixeringar först. Brögger är född datumet före mig - Lundell datumet efter mig. Är det bara därför jag börjat läsa dem? Vargens nyktra SAKNADEN ligger ensam mitt på bordet och värmer upp sig. Kommer kvinnan i fleecekappan att plocka denna supertjocka vedklabbe? Nej, hon hugger Gardell istället, En Komikers Uppväxt! Hyllorna kryllar av pocketar jag inte har skuggan av en aning om personerna i : Aliide, Simon, Sofie, Agnes Cecilia, Sune, Edith, Eddie osv.

Idag är andra gången i historien som jag går in på bokhandeln själv. Vi brukar komma förbi på helgerna när familjen far till torget. Nu är det en ovanlig onsdag. Klasskompisarna vete sjutton vart de tog vägen?! Våra håltimmar hamnar ibland på samma ställe, ibland på skilda håll. Ungefär som man inte riktigt förmår beräkna vilken av expediterna som kommer ta hand om ens inhandling, och vem som försvinner bort på lunch medan man hellre hade presenterat sitt ärende för just henne eller honom.

Brukade bara handla almanackor och presentkort, pussel eller tuschpennor när jag var barn. Mamma kunde klä in även skolböckerna i omslagspapper, men läser inget mer än tidningar. Pappa har allt ifrån lexikon, paradoxer och Processen till produktkataloger hemma i hyllan, bland vita klassiker och färgade vissamlingar. Biografin om Picasso är tydligen inte enda varianten, och varenda penselmästare verkar ha fått oöverblickbart många skrifter om sig.

Denna veckan har jag inte ens läst läxorna ordentligt. Det finns uppenbarligen mycket kreativare saker att bry sig om - eller mer insnöade och betungande ting. Kärlek tycks ligga någonstans däremellan?! Längtan står och bläddrar mellan högt och lågt, från tvång till befrielse, genom extas tillbaks till trygga ramar.

Suddgummi blir nog klokast att köpa ett nytt också, eftersom blyertspennorna inte heller begagnas i precis blygsam utsträckning. Fann en imorse på vägen till skolan, direkt på asfalten! Någon tjej måste ha varit ägaren, med tanke på dess magiska mönster, men jag motstod impulsen att plocka upp stumpen. Den var ingalunda söndertuggad som alla mina pennor börjat bli senaste året. När jag gick i grundskolan skulle jag aldrig drömma om att ens våga tugga på någon penna, men nu spelar det liksom mindre roll - eller större roll?!





0W0