Omöjlig Fråga # 1 : Tre Berättelser Bortanför Tellus

Om du tvingades lämna Tellus (i ett rymdskepp tillsammans med max sju personer) för att potentiellt bosätta dig på någon annan planet (eller måne) under obestämd tid...

...och om farkosten var så beskaffad att varje resenär kunde plocka med sig tre böcker blott (i fysisk form) av det skönlitterärt berättande slaget - vilka romaner el dyl skulle du välja???

Jag torde ta med mig följande trippel på trippen som saknar returbiljett :

Den Oändliga Historien

av Michael Ende (1979)

Den Snillrike Riddaren Don Quijote av La Mancha

av Miguel de Cervantes Saavedra (1605-15)

Kap Farväl! (inklusive Resor Utan Mål)

av Harry Martinson (1932-33)

[Aniara hade nog godkänts trots lyrik, men skulle snarast blivit för mycket av isolering i rymden...]

Här ville måhända någon mena det vore mest stimulerande att välja berättelser som man aldrig läst?! Emellertid ett sådant osäkert spänningsmoment skulle jag helst undvika då, till förmån för prosa jag redan fördjupat mig i återkommande gånger med växande behållning...

p.s. Utöver En Världsomsegling Under Havet var jag på vippen att välja samtliga sju volymerna av :

På Spaning Efter den Tid som Flytt

av Marcel Proust (1913-27)

men maskinen släppte ej igenom ett såpass omfattande projekt (i synnerhet som jag försökte smussla med en fransk-svensk ordbok samtidigt).

Dock "Die Unendliche Geschichte" gick utmärkt att få på tyska parallellt, iom att det idag 1 september var precis 39 år sedan den utgavs ursprungligen.

0W0

fortsatt rota fram Mina Målningar från gymnasietiden

Andra Fältet : Närmare Maskernas Avträdande

sju akvareller
och ett par pasteller
tillkomna 1992-95

FiskarDeckarTrion, kap. 17

...näst sista i min meta-deckare och/eller dokusoppa...



Ingen levt klart än - fast sommarlov dött

Lila älv rinner ur Lax händers tid

Mjukt nu har Makrill all eldsvåda blött

Hårt grepp om strandkanten höll Ragnar Harr


Lila älv rinner ur Lax händers tid

Ensamt ror hjärtan i gammelgädd-frid

Hårt grepp om strandkanten höll Ragnar Harr

Karpkvinnan jagar mäns spår kors & tvärs


Ensamt ror hjärtan i gammelgädd-frid

Djupt mellan hjortron hörs alltjämt snöns knarr

Karpkvinnan jagar mäns spår kors & tvärs

Strax fiskat färdigt har gjort Jarmo Gärs


Djupt mellan hjortron hörs alltjämt snöns knarr

Mjukt nu har Makrill all eldsvåda blött

Strax fiskat färdigt har gjort Jarmo Gärs

Ingen levt klart än - fast sommarlov dött

 




Flätningen av rader följer återkopplande strukturen : 
A B C D - B E D F - E G F H - G C H A. 
Alltså skriven i den malayiska formen Pantoum 
[närmare bestämt Pantun Berkait] 

...här som mix av föregående två 
i kap.3 + kap.10 inkl omkastade ord... 

 
0W0

UnderTecknads FavoritFärger

uppdaterad lista med smärre skiftningar = i stort sett tycker jag likadant som 2013 eller mycket längre tillbaks...


1. Guld

2. indigo (mörkt Lilablå)

3. laxRosa (gammaldags rosa)

4. ljusGrön (vårlöv)

5. smutsGul (lejon)

6. klarBlå (kobolt)

7. Brun (choklad /hasselnöt)

8. vinRöd

9. Svart

10. Orange

11. Violett (nästan gräddvit)

12. solGul

13. Limegrön



zAG

 

Höstkant # 2 : Ensam Målning

Ensam i sin mjukgula längtan

på kärlekens blåhårda klippor

likt en överbliven solstråle

med famnen full av välformade fiskar,

sitter uppenbart ingen annan

här där alla ansikten säger sig

hålla hus;

har hon blott skuggor till sällskap

som långsamt knaprar på hennes hår

och virar in den sista gnistan

i gamla drömmar om levande dörrar

eller båtar bortanför månen

på väg hem igen, på glänt

mot butikskorridorerna där alla går

och väntar på bussar från bråkiga skolgårdar

ända tills sjukhuset ringer på riktigt

som ville man beställa en gyllenbrun himmel

men då har hon bara grå sand kvar.




0W0

börjat rota fram Mina Målningar från gymnasietiden

första fältet : Flickan vid FiskFlödet

sju akvareller och
ett par pasteller
tillkomna 1992-94

FiskarDeckarTrion, kap. 16

Störst-fiskaren Ragnar Harr summerar mysteriet 
(ur sin horisont) 
i minsta anteckningsblock i västfickan



jag fick napp

uppdrag bröts

såg skum gäst

bärplock ej

triss i dam

skrevs vi ned

skarpt av Karp

som om skuld

härskar norr

torrt som helv...

Järs öv' älv

sam hård kväll

snack kontor

plötsligt spring

gamlings fynd

strandat där




akvarell

Lax kär i

Id tog kik

kyrktorns prång

U-båt lik

trång atrapp

sjunkit ur

sjukskött dröm

Marianne

sakna' slut

ändlös skur

regnskydd krävt

luckan stängd

sällskap for

ryskt mot väst

bläckfisk bort




steg igen

upp till liv

Lysekil?

Allalask?

Eltons tält?

nej, står kvar

husvagn fryst

Härnösand

där jag drog

ess ur fisk

och fick fram

fyra R

pusslet löst

klar mystär

irrar kring

krokars agn
 




via 3 x 16 = 48 rader 

0W0

FiskarDeckarTrion, kap. 15

...en meta-deckare och/eller dokusoppa...


När undervattensbåten hade börjat stiga upp igen, kände sig sällskapet lika genomsköljda som alltjämt torrlagda. De var lättat nöjda, djupt imponerade av mekaniken, men otillfredställda på allt vad äventyrslystnad heter. Timmarna därnere hade näppeligen tyckts som ett helt sommarlov, på sin höjd som ett fängslande mysterium. Hela bunten var lyckliga att öppna luckorna strax, och kunna lämna den unkna farkosten. Var och en hyste dock hemskt olika uppfattningar om var man hamnat nu.


Vem hade anat att man skulle stiga upp i bohusländska Lysekil?!? Marianne Makrill kände sig mäkta förundrad över att få embarkera så nära sina gamla hemtrakter, om man jämförde med Medelpad i varje fall. Lizette Lax instämde gärna i Lysekil, lät fint och hade fantastiskt rosaaktiga klippor. Emellertid kände sig L.L. snarast som att just ha lyft någons kastrull ur diskhon, där hon sett den ligga och skvalpa under många veckors tid... glömsk om vilket skum som fordom hade omgivit den, såväl som besläktad stekpanna och skevt klirrande bestick... men nu äntligen fick anses vara färdigdiskad utan vidare åtgärder.


"Ungefär som valfritt stilleben bland Lax alla akvarellmålningar" tänkte Arvid Id drömskt och fiskade upp en av dessa som han älskade särskilt mycket. Motivet liknade mer någon medelhavskust, där fransk skönhet sköljde in abrubt över romerskt åldersstigen naivitet, parallellt med venetiansk barrock'n'roll, och kom döden att dansa i en alltmer spansk surrealism. Här ville Arvid blott slicka i sig färgerna och formerna, som om de vore bärkompott efter en redan uppslukad fiskrätt, men drogs åter till sina sinnens sans av den kritiske kusinen. Jarmo Gärs hade nämligen uteslutit såväl Lysekil och Sicilien som Nice och Sydamerika eller Gävle från den aktuella kartan. Inzoomad syntes istället Gärdestad vara, på ett porträtt som Lizette hade skissat upp en gång i barndomen, närmare bestämt juni -97 när hon började bli medveten om livet.


Nu tog sig Gerhard Gammelgädda en nypa luft. Det överraskade glatt halva besättningen, som lugnt räknat med att hans förra andetag varit det sista. Inte minst Marianne Makrill blev fylld av nytt hopp, medan hon masserade mätarreglagen som om maskinen snabbare då skulle vilja öppna sina luckor för den riktiga, stora syretillförseln. Karolina Karp fick dock besvikna drag i mungiporna, eftersom hon såg sig som framtida kapten på farkosten, vilket försvårades kapitalt sålänge som gammelgäddan behöll sitt underförstådda inflytande över allt i de trenne herrfiskarnas tillvaro. De trenne damfiskarna visade sig ingalunda så enkla att modernisera de heller, inklusive Karp personligen. Hon hade varit på god väg att nästla in sig själv i Jarmo Gärs behärskande av obundna strömningar på nätet, källor som hennes kriminaljournalistiska gärning också ville begagna sig av. Tills det gått upp för Karolina hur konservativt benägen även den jädra snorgärsen var, intrasslad i ett polisiärt förfarande som Jarmo aldrig skulle vilja bryta med.


Såsom nybliven pensionär och rejält nonchalerad centralgestalt, harklade sig nu Ragnar Harr. Han utgick kallt ifrån att gruppen fortfarande befann sig hemmavid, dvs i Härnösand där husvagnen stod parkerad. Och det låg verkligen något i denna teori. Ty när U-båten slutligen öppnade sig, såg älvstranden precis lika tallbarrig ut som någonsin. Såvitt icke en hägring måste det ha varit här som Ragnar dragit upp sin första harr. Åtminstone i hans egna, hjortronglänsande blick stämde allt, med den djupt rotade erfarenheten som sällan gick av för vare sig hårda hackor, raska ryck eller andra rävars historier...





...bara tre kapitel kvar.


0W0

Höstkant # 1

"som en ändlös följetong i blott tio avsnitt"



Hösten kommer som en kurs i oljemåleri
äntligen redo att smeta in förtorkade löv
i min genomblöta fantasi


Hösten kommer som en stillsam parad av mysigaste lyktor
som försöker kika in mellan någons lampskärmar
hur hennes rum egentligen mår


Hösten kommer likt ett stycke ofärdigrepeterad teater
om ett par utfrusna i sina allt tjockare halsdukar
vi aldrig hann besöka förra året heller


Hösten kommer som övningar i någon vanlig sport
eller exotisk dans på tapeten eller vad hundra gubbar du vill
sålänge som bokningsbara platser finns


Hösten kommer som post av nödvändig sort
fram till oss just då vi helst skulle ha behövt
brev av kravlös kärlek från april


Hösten kommer som en försenad sommarafton
där vi kunde ha träffats närsomhelst över en flaska hjortronvin
om vi ej fortfarande måste sova på saken först


Hösten kommer likt ett skivalbum från sjuttiotalet
där svensk country har blandats med pianopop-rapsodier
tills bara bruset blev kvar, i väntan på nattradion


Hösten kommer som en obekant röst
som man likafullt tycker sig ha hört
i telefonluren för rysligt längesedan


Hösten kommer som en första lektion
i världsrymdens sista farväl av jordklotet
ett trots allt obevisat antagande


Hösten kommer som en ändlös följetong
i blott tio avsnitt som kommer handla om
vem som bäst besegrar hopplösheten





0W0

Det Stora Blå

Bessons drama om sicilianska dykare som överglänser varann i att nå djupast...

Gud sådan 1988-nostalgi (särskilt Serras musik) såväl som främmande skrämmande rymder för mig

blandat i samma friska sjuka tub!!

(magiskt också hur skådespelarna fick lära sig dyka, om än mindre djupt än det ska föreställa)

vid alla delfiner så berörande långfilm med ändå distanserad humor i!




se mer detaljerad recension på min engelska blog som tycks komma igång igen :

https://rewindingroad.blogspot.com/2018/08/the-big-blue-le-grand-bleu.html


0W0

FiskarDeckarTrion, kap. 14

...en meta-deckare och/eller dokusoppa...



U-båt längs nordälvars djup de nu for
trångt mellan fjällen, kom ut mitt i fjordar

Fiskarna osams bland spakar och skåp
saknade uppsikt mot kor, fåglar, gårdar

Drunknat i ord över skärmar, blå sol
löser mysterium, men gåtan hårdnar :

Vem härdar längst ut - när havet därpå
drar tag i farkost, får plåtmage plaska???

Scary Squid avskär all sydlig, skön flykt,
svänger mot rysk brandrök, fram till Alaska???

Eller ska sällskapet återta spö't -
trolla bort trasslet tills trådar sig ordnar???





0W0

Trängre och Glesare och Trängre

i gatulivet allt trängre
mellan andrummen allt glesare


på lokaltrafikvagnarna allt trängre
mellan leendena allt glesare


i mediaflödet allt trängre och trängre
mellan meningsfullheterna allt tunnare


på någons skrivbord alltmer trångt
mellan hens texter alltmer glest


i överfulla tanken alltmer tomt


mellan kulturkrockarna allt tätare
mellan naturkatastroferna allt tätare
från chock till chock allt glesare


i sjukhuskorridorerna allt trängre
mellan obotligheterna allt glesare
i självhjälpshyllorna allt trängre


på programmets många scener alltmer tätt
i publiken alltmer tunt


 runt varje hörn allt fortare tills man inte kommer längre


mellan himlakropparna glesare
mellan ljuspunkterna trots allt trängre






inräknas såsom Myra 7 och/eller Klot 4


0W0

FiskarDeckarTrion, kap. 13

...en meta-deckare och/eller dokusoppa...


Ragnar Harr : Herre min gös och hans religiösa svärmor!! Nu har vi gått och stängt in oss i en riktig Ubåt?!?

Marianne Makrill : Himla snabbt hon sjönk... Skönt ni lyckades låsa luckorna innan... Hur mår vi alla sju?

Arvid Id : Utmärkt! Kolla, den manövrerar sig på egen hand! Och i rent äventyrlig speed! Vi är på väg ut i vida världen...

Karolina Karp : Hur kan du avgöra det genom en liten glugg?! Älven är jävlarimig längre än du tror... Flera fula fiskar kan ha programmerat farkosten?!

Jarmo Gärs : Snacka om kontroll! Det var Karolina som tryckte på akut-knappen. Ni skulle bara veta hur skarp hon är på att överta redskapen när det blöder män, vittrar brosk och vankas dragkamp...

Lizette Lax : We all live in a lilac submarine, pinkish brown machine, inside deepest green!!! We all live...

Gerhard Gammelgädda : Vi dör snart... vi lever alltjämt... Jag dör nu!?!

Marianne Makrill : Nejdå! Du ligger snällt och andas ett gott tag till... En doktor jag känner neri Göteborgs vallgrav brukar segla upp M-vitaminer ända till Ångermanland - så dem kan vi lugnt ta av! Bara någon vet hur man reglerar ventilerna här...?

Ragnar Harr : För hundratusen bananflugor! Har ni blivit galna hela bunten?! Det enda som håller här nu är en hederlig fiskelina - så jag kan dra in några matbitar till oss!!

Karolina Karp : Ni som har sådana näsor för fisk - har ni inte ens märkt alla konservburkar och eviga askar som skåpen svämmar över av härinne?!

Jarmo Gärs : Äsch, de innehåller helt andra grejer än det står på... Explosiv info, lömska spion-uppgifter skulle jag gissa, eller blott gammalt urin...

Lizette Lax : You will die in a yellow submarine, Hell is just a lie, you will live again!!! All can live in a heavenly machine, even if not seen, inside dark blue green...

Arvid Id : Har ni sett?! Lizette måste ha målat mina simglasögon helt rosa?! Just nu vill jag bara kramas så nära som det någonsin går... kyssa innanmätet ur henne och odla lax dygnet runt!!

Gerhard Gammelgädda : Arvid, kära yngling, var fisk har sin tid... Denna morgon går en del av mig under härinne... precis som jag har dödat delar av andra varelser, i krig och vantro... med hopp om hjärtats återuppståndelse!?!

Jarmo Gärs : Träffsäker fast trasslig transformation!?! Minsann, ingen i våra yngre trios andade nog att du har varit med i krig?!?

Karolina Karp : Den döende var ju bäbis 1918 och upptäckte vårt jordgubbsland först i trettioårsåldern... Då kan man väl räkna ut med stjärtfenan att Gerhard har stått i någon manligt kollektivs skarpladdade tjänst?!

Arvid Id : All respekt för era historiska horisonter! Men den mest brännande frågan är väl huruvida fröken Karp har kunskap om hur man korrigerar Ubåtens kurs?! eller eljest startade hela sjabraket bara för att ha något att skriva om...

Lizette Lax : Fint uppstyrt perspektiv där, älskling! Emellertid vill jag erkänna det var mina fingrar som råkade vrida igång den rostiga ratten i rätta läget. Karolina bara bad mig leka lite med monstret, typ värma upp dess frusna möjligheter...

Ragnar Harr : Jösses jäntor, för arton gummor, vad har ni hittat på egentligen!?! Nu far vi ju upp och ner genom älven som aldrig förr.... Finns det något stabilt slut på detta hungriga vansinne?!?

Marianne Makrill : Vi har fått in M-vitaminerna nyss - åtminstone i det magiska mellanskiktet... Med hjälp av den trettonde lärjungen skall vi nog hitta det åttonde underverket... Väck mig ifall mina theta-vågor sjunkit för djupt in i drömsömnen!?!





0W0

Automatisk Trafik + Humana Svängningar = Farlig Friktion?!?!

Självkörande bilar såg jag ett svenskt reportage om. Min spontana reaktion är det vore vansinnigt!?! Hur ska levande trafikanter och automatiska fordon kunna förstå varann i alla situationer?!?

Sedan slappnar jag successivt av inför fördelarna som målas upp... Kanske trots allt blir säkrare än med alla mänskliga körstilar? Därtill bättre utnyttjande av hela s.k. bilflottan när färre slipper stå parkerade många timmar... Som om folk och fä och barn ville bli skjutsade av vilken bil/buss somhelst?! Emellertid för mig som saknar körkort kanhända ett smidigt alternativ?!

Ändå landar jag i åsikter som att : Varför inte satsa mer på de riktiga (taxi)förare som finns snarare än att skapa ytterligare arbetslöshet?!? Och så den största frågan vem/vilka som kommer bära ansvaret för de självkörandes eventuella misstag....

Dessutom lär vissa av oss bli instinktivt oroliga när vi möter förarlösa, anonyma maskiner direkt i farten - till den grad att vi börjar bete oss radikalt annorlunda när vi kör, cyklar och går, vilket kan alstra nya, otrygga reaktioner, som automatiken i sin tur förväntas förhålla sig till redan inbyggt....

Så även på så vis ligger det tyvärr något i teorin som parallellt presenterades - att människor kanske inte ens får lov att köra i trafiken längre = de bägge väsensskilda trafikanterna kommer icke kunna synka helt säkert?!




0W0

FiskarDeckarTrion, kap. 12

av 18 = två tredjedelar in i denna meta-deckare...



Spöktimman stod stilla, fiskarna satt stilla, älvströmmen låg stilla. Så plötsligt kom åskskuren, det rysligt rejäla regndundret som satte fart på hela historiens slumrande intrig. Nu rusade /simmade/ allihop mot U-båtsliknande farkosten som flutit upp på åkerbärstuvorna. De försökte klättra in genom luckorna, ned bland dess maskinmässiga inälvor. Gerhard Gammelgädda låg redan därinne, döende på en militärgrön brits. De tre männen samt tre kvinnorna gled obegripligt blöta åt tusen kanter och ett håll. Deras osynkade kamp för livet kom farkosten att gunga ohyggligt ödesdigert. Till sist hade hela sällskapet sjunkit längs älven som en isolerad, ofantlig fisk. Vem styrde färden?





= ännu en Historia gjord av Hundra Ord

0W0

FiskarDeckarTrion, kap. 11

en meta-deckare!?! 
Akvarellmålare Lizette Lax har fått i uppdrag av kriminalreporter Karolina Karp att skissa på det färdiga pusslet för hur respektives motiv hänger ihop... 




id : Ragnar Harr
tillstånd : Torrlagd
regnrisk : Överhängande
grundfärg : Orange-Brun
drar snarare åt : Sand
måltavla : Marianne Makrill
slurk : Troccadero
läst mest : Lokalbladet samt Kronblom
nyss lyssnat på : Hadderian-Haddera!! (Snoddas)
slutsats : Gammaldags (även om "Det blir en hård kväll")
åtgärd : Avskriven



id : Karolina Karp
tillstånd : Skarpsinnig
regnrisk : 50 /50
grundfärg : Turkos
drar snarare åt : Vinrött, närmare Svart
måltavla : tidigare Jarmo Gärs, numera Karolina Karp
slurk : Cappuccino
läst mest : Liza Marklund
nyss lyssnat på : Multi-Task med Omni [new new wave]
slutsats : Klart Misstänkt
årgärd : Självskriven (via ombud)



id : Arvid Id
tillstånd : Lugn, likafullt Nyfiken
regnrisk : Ingen särskild
grundfärg : Vit
drar snarare åt : Gul(d)
måltavla : Någon annan
slurk : Ginger Joe
läst mest : Fantasy
nyss lyssnat på : Synth typ (för övrigt Le Grande Bleau + whole filmscore to The Squid & The Whale som inte direkt handlar om fiskar alls)
slutsats : Möjlig men knappast trolig
 åtgärd : Gottskriven



id : Lizette Lax
tillstånd : Skön(målande)
regnrisk : Skvättar lite här o var
grundfärg : Lila (violett)
drar snarare åt : Rosa (nästan vit)
måltavla : Arvid Id
slurk : Akvarell = vanligt vatten med magi i
läst mest : poesi-blandad prosa (i stil med Mare Kandre)
nyss lyssnat på : Allt med Elton John
slutsats : Till & från... Flytande
åtgärd : Ut- & inskriven



id : Jarmo Gärs
tillstånd : Pendlande
regnrisk : Under Kontroll
grundfärg : Grön (petrol)
drar snarare åt : Lila (violett)
måltavla : Lizette Lax = mig
slurk : Imperial Stout [not Trout?]
läst mest : Wahlströms pojkböcker, t.ex. Tre Deckare
nyss lyssnat på : Gärdestad, Sibelius, Stravinskij, Judee Sill, Van der Graaf Generator
slutsats : Nästan Galen
åtgärd : Uppskriven



id : Marianne Makrill
tillstånd : Biträdande
regnrisk : Konstant
grundfärg : Silver
drar snarare åt : Blå-grå-Brunt
måltavla : Allihop
slurk : Likör gjord på varenda sorts bär
läst mest : facebook
nyss lyssnat på : Magnell (inte minst Höstkänning)
slutsats : Djupaste Överblicken
åtgärd : Ofärdigskriven








0W0

FiskarDeckarTrion, kap. 10

meta-deckare eller dokusoppa i poetiskt avsnitt


Solen hålls uppe av björntrådar trängst
Fiskarna smälter på tunnbröd hårt smör
Vem metar hetast? och vem regnar längst?
Gärs, Id och Harr drar historien skevt

Fiskarna smälter på tunnbröd hårt smör
Jazz, synth och country klang sällsamt i kör
Gärs, Id och Harr drar historien skevt
Rosa älv rinner ur händer på Lax

Jazz, synth och country klang sällsamt i kör
Ingen har dött än - fast heller knappt levt
Rosa älv rinner ur händer på Lax
Hjärtan sjönk ensamt i U-båts blå ask

Ingen har dött än - fast heller knappt levt
Vem metar hetast? och vem regnar längst?
Hjärtan sjönk ensamt i U-båts blå ask
Solen hålls uppe av björntrådar trängst





Flätningen av rader följer här återkopplande strukturen : 
A B C D - B E D F - E G F H - G C H A. 
Alltså skriven i den malayiska formen Pantoum 
[närmare bestämt Pantun Berkait]


0W0

på skeppen i Maritiman, kap. 2

= Göteborgs flytande muséum, från förra söndan

FiskarDeckarTrion, kap. 9 (av 18)

= Halvvägs!?!
...i denna meta-deckare...


Marianne Makrill visste mer om hela denna fragmentariska fiskehistoria än någon annan av de inblandade parterna. Från Göteborg hade hon flyttat till Sundsvall, blivit sjuksköterska på gränsen till psykolog, och pendlade nu mellan många orter däruppe. Makrill var redan traktens ängel, med vidöppna öron och stängd mun, medan hennes hjärta var hjälpsamt men klokt nog att aldrig dras med alltför djupt i någons strömmar. Hon hade haft konsultationer med gott om fiskare, som snärjt in sig i sina egna redskap, inte minst den aktuella trion bestående av 67-åringen Ragnar Harr, 42-åringen Jarmo Gärs samt 19-åringen Arvid Id. Därtill var Marianne nära väninna med både kriminaljournalist Karolina Karp och akvarellmålare Lizette Lax. Faktum var att damernas trio var minst lika detektivistiskt inriktade som de misstänkte att herrtrion var.


Vid det här laget, den supertorra sommaren 2018, hade Makrill redan fått tillräckligt med material för att kunna lista ut hur det största mysteriet hittills på kroken hängde ihop. Det var bara det att Marianne betraktade sällan händelseförlopp som någon gåta som skulle lösas. Ej ens när hon läste deckare i bokform var Makrill särskilt intresserad alls av att få säcken ihopsydd. Hon lyssnade gärna till minsta kommatecken, sökte mönster genom kapitel-indelningens estetik, reflekterade över väl valda R på vitt skilda ställen om och om igen. Men huruvida intrigens fisk verkligen blev uppdragen eller ingalunda - det var en helt annan historia för Marianne. Fiktion skulle helst vara förbryllande, medan lösningar var något som hon fick tillräckligt av genom daglig kamp för överlevnad, kippande efter syre bland all världens luft.


Majoriteten människor skulle ha slitit sitt hår ifall sista sidan visat sig vara utriven. Sjuksköterskan sympatiserade med deras längtan och förtret, men kände för egen del inget behov av att den mentala båten skulle ros ända iland. Om hon ville förmådde ju Marianne sy ihop säckar för egna händer, lägga samman ett och två med sitt tredje öga. Jarmo Gärs och Karolina Karp stod där med tråd och sax beredda, hängandes över varsin axel på ängeln, fastän det egentligen var hon som iakttog dem. Mest av allt gillade Makrill att fantisera vidare... Hur hade det sett ut om Arvid Id skulle ha vågat nappa på Lizettes Lax lockbete trots allt?!? Kunde den spöklika U-båten utgöra en psykisk manifestation som Gerhard Gammelgäddas döda fru Gertrud hade dragit upp på älvstranden?!? Därför räckte det oftast för Marianne att komma en tredjedel av de fantastiska historierna, eller max 2/3, medan pusslet alltjämt låg öppet, innan dörren började gå i lås.


Emellertid var det om möjligt ännu viktigare för Marianne att andra kände sig hela och färdiga, att varje enskild historia föreföll såväl läst som skriven till punkt. Således lekte hon på fullt allvar med i detektiv-fisket, som om det rört sig om en dokusåpa på ständig sändningstid. Aftonens avsnitt visade återigen hur kriminalreporter Karp fingrade i hemlighet på den U-båtsliknande farkostens små rattars reglage, som vore hon fullt införstådd med hur dess klockor funkade. Kanhända skulle Karolina någon vecka senare skylla på Jarmo, att mannen varit där och klämt, vridit om och knäppt upp knapparna... Till Makrills djupa kännedom hörde hur Gärs och Karp hade haft en intensiv förbindelse, fylld med hatkärlek, dold för alla, i synnerhet för media där Karp arbetade. Dock sedan tecken börjat läcka upp till offentlighetens ljus, så gjorde Karolina allt som stod i hennes makt för att tysta ned Gärs önskan att de skulle fortsätta mötas under älvens yta. Vilket strax ledde till att Jarmo öppnade ögonen för Lizettes skönare fjäll istället, fastän hon hellre blickade åt Arvids håll.


När sedermera Makrill själv frågade väninnan Lax varför hon fått farkosten att likna en gotisk katedral i sitt skissblock - då rodnade Lizette ett par sekunder, men förklarade så att de flesta fiskar har oerhört gott om ben i sin lekamen, att kristi lärjungar var fiskare, och att den ofantliga samlingen maskindelar i U-båten hade påmint henne om korrelationen. Leende åt Lax och smått imponerad över svaret kunde Marianne inte låta bli att bli. Fastän det aldrig hade hållt som bevis i någon riktig rättegång värd namnet - som Ragnar Harr säkerligen skulle ha understrukit, långt före det blev i närheten av aktuellt eller ens relevant för historien. Däremot den hundraårige Gerhard hade just spikat fast sitt ankare likt ett kors på väggen inuti den förmodade U-båten. Så hade Gammelgädda krupit in och lagt sig på en trång brits, och nästan somnat helt, när ett soligt brännande hjärtslag väckte honom igen.






0W0

FiskarDeckarTrion, kap. 8

Reven vevas in i Augusti likt en spinnande boll eller läckande såll från cirka åtta håll 



Arvid Id står och försöker fiska i godan ro bredvid Ragnar Harr.

Harr har kikaren inställd på andra sidan älven där rusande kommer Karolina Karp.

Karp undersöker ett potentiellt kriminellt spår som precis fått liv genom vittnet Gerhard Gammelgädda.

Gammelgäddas upptäckt borti tallegläntan intresserar även av Karolinas väninna Lizette Lax.

Lax har fint handlag med akvarell men har varken målat eller någonsin skådat Ragnar Harr.

Harr undrar vad hundra gubbar har att göra tvärs över älven Jarmo Gärs?!

Gärs är kompanjon såväl som kusin med både Harr och Arvid Id.

Id lägger beslag på kikaren för att bättre kunna följa den vackraste Lizette Lax.

Lax fångar med penseln en skiss av den springande hundraåringen Gerhard Gammelgädda.

Gammelgädda menar sig plötsligt ha fått se en U-båtsliknande farkost ligga strandad i skogsbrynet vid älven.

Älven tycks för sin del ingen uppfattning i frågan ha, men hyser däremot en dykande badgäst som går under namnet Scary Squid.

Squid har fyllt på magens skafferi med vanliga fiskarter och norrländska bärsorter till desert, fast söker redan ikväll efter morgondagens skrovmål i form av mänskliga fiskar, så kallade fiskare - kanske kommer göras färs av Jarmo Gärs?

Gärs som just hänger efter fröknarna Karp och Lax som jagar ikapp Gammelgäddas vittnesbörd, blir stoppad av deras tredje väninna Marianne Makrill.

Makrill vill ur Jarmos sårade hjärta, som den sjuksköterska hon är, dra Karolinas icke helt kärleksfulla krokar och dessutom illusionerna han själv inplanterat av Lizette Lax.

Lax akvarelldrag tolkar den U-båtsliknande farkosten som ett sagoslott fyllt med katedralklockor och romantiska maskindelar som mäter Arvid Id.

Id har övergått från att följa Lizettes svallande hår och sköna lemmar, till att fokusera på en märklig gest just utförd av Karolina Karp.

Karp drar distinkt i ett par rattar på den U-båtsliknande farkosten, som om hon visste exakt vad ena handen gjorde, medan andra handen låtsas fullt upptagen med att anteckna vartenda ord från gälarna på Gerhard Gammelgädda.

Gammelgädda upphör tvärt att berätta sin historia, när han får syn på detektiv Gärs tätt ackompanjerad av Marianne Makrill.

Makrill kastar ett öga över älven och blinkar till när hon råkar upptäcka storfiskaren Ragnar Harr.

Harr har varken lagt märke till Mariannes närvaro hos Jarmo där borta, eller till hur hjortrontuvorna är spårlöst försvunna runt farkosten, men är oerhört mån om att visa med vilken rytm man vevar in reven för Arvid Id.



0W0