Sju Skärskådar Sommarlovets Mysterium (IV)

fjärde kapitlet



Greger Länge satt mitt i den ofantliga grottan och hade just gjort upp en lägereld av några gamla ungdomsdeckare ur ryggsäcken. Övriga sex slumrade i varsitt skrymsle längs de skuggrika bergväggarna, medan deras elcyklar stod parkerade för natten, vars batterier verkligen behövde samtliga sju strömuttag som fanns härinne. Ännu en gång försökte Greger mobilmaila med sina träkärva fingrar, men fick ingen kontakt med Mysteriecentralen, trots att de skulle ha extra sommarmottagning. Sakta grunnade gubben, medan han knaprade på ett par kvarblivna hallonkärnor, på hur denna gåta skulle sluta....... Ur gruppens perspektiv hade sommarlovet bara börjat - även om de mognaste deltagarna nog misstänkte att det egentligen var sent i juli (att man levde i en juni-bubbla som syntes ha varat blott en dag hittills). Ur den varmaste vrån steg Veronica upp, lika vaken som alltid i sitt 23-åriga liv, som för att fixa förbindelsen till den mystiska central som hade antagit dem, liksom många andra sjugrupper till motsvarande äventyr. Faktiskt svarade då omedelbart på skärmen, genom sin brunblinkande ikon, en mysteriearbetare sålunda :


"Vi ser att ni lever relativt gott i grottan, efter lustiga små tramp längs skogsbacke och älvstad. Det finns dem som hänger löst från tornspiror just nu, eller som fullkomligt fastnat i brännässliga bärbuskage. Ni har förbrukat 2/3 av sommarlovet, men ändå inte hunnit med mer än en dag! Har någon av er överhuvudtaget listat ur vilka sju kämpar som eran egen trupp består av?!? Sömngångare och söndagscyklister!! Varför inte låta nyfiknaste Emilia ta täten en gång för alla - så ni kommer ur fläcken...? Och därpå se till så den mest samlade Susanja får sköta slutledningarna - annars tenderar ni irra runt där eran enfaldige lagkapten Greger redan brutit all mark för sjuttio år sedan...! Nåja, meditativ galenskap har sin tjusning, och gruppen väljer hur gruppens upptäcktsfärd läggs upp. Sommarmonstret må utgöras av den/dem man minst eller mest misstänker. Blott vi vet vem/vilka som ligger bakom diverse sus och skuggor, djur och hus, grenverk och grus... dessa fenomen man hemskt gärna får tolka som problematiska - om ni orkar. Befarar ni att årets lösning på årets gåta rör sig inom en ovanligt begränsad radie(?) så kan ni törhända vara på rätt spår ändå... Vi är hursomhelst tacksamma för er medverkan (för att inte tala om den potentiella publiken)!! Detta svarsmeddelande varken kan eller bör besvaras - snarare omvandlas i aktiv spaning....... /utfärdat av mysteriearbetare A7"


Veronica vinkade lugnt åt skärmens centralfigur, som om hon förstått varenda blinkning, medan Greger nickade ingalunda. Den erfarne räven skakade i hela skelettet åt dessa nymodiga, halvironiska styrmedel. Det viktigaste var väl icke själva cyklandet - det centrala var väl vad man kom fram till?! Då frågade Veronica honom om det icke var värt att just komma fram till det som man ville komma fram till?! Underskattade Greger inte mysteriearbetarnas uppmuntran trots allt - och därtill själva passionens kraft?! Kapten Länge klappade demonstrativt på hennes cykelsadel och sade att han minsann hade cyklat både här och där i sina dar, längs snårstigar avsevärt motspänstigare än någon ur gruppen ens kunde föreställa sig... tja, han riskerade rentav att hamna i fängelse efter att ha fiskat en aning för djupt i rikets självmotsägande regelverk.... men inte hade minsta mysterium blivit färdiglöst för det!?! Jo, möjligen ett - när Greger hade varit lika lagom ung som Veronica, då hade kärlekens största gåta fått en verklig lösning under två underbara månader - men snart åter kalkats igen av de dimridåer som hans klarsynthet drog till sig från omvärlden.


Morgonsolen sköt in genom en glipa i grott-taket, som om den vore ett mondrian-mönstrat mosaikfönster, och färgade varje deltagare i modfyllt betryggande nyanser. Arthur hoppade upp och flög vidare upp på sin ohyggligt höga elcykel, medan Emilia hade farit ikapp minstpojken redan i luften. Strax åt de frukost i cyklande tillstånd, slukade alla hjortron som Jon tydligen varit ute och plockat kvällen innan, och hann imitera fler animerade monster än vad som rymdes i en hel sommarmorgon, men tvingades likafullt vänta en trekvart på att det vuxna släptåget skulle bli klart för avfärd.
[Sista fyra meningarna skrivs snart....]







0W0