Sand 6 : längsta grop, hoppar under

slutligen ligger

sommaren still

hundra mil ifrån strändernas sällskap

ensam i stad

tömd på förväntan

överfylld av fisk och bär, strider och frid

så stilla som någonsin

en sand kan

i sin grop

isär, ihop

superkoncentrerad

findetaljplanerad

genmanipulerad

som om min roman förmådde komma längre

än tre små kapitel

på max två människor

med minst sex motiv

bara avbruten av karnevaler och mästerskap

rapandes guld

upp ur kvicksand

lämnar oss andlösa

raskt överrumplade

av hägringen hos alla ni framtider som tar ansats

och friskt kommer hoppandes igen

inte minst Sagnia

nu med 6.66

slipas till 6.67

blir sagan sann

kunde jag haft en redan vuxen dotter

av starkaste band och friaste idrott

fast fastnade i

varteviga korn

man måste räkna först

hur annan trafik förlöper

utan egen stationsbyggnad, men alltjämt hoppas

inunder rälsens banvall

att katakomberna håller

sin komprimerade öken

ännu en änglavakt i ensamhetens fängelse

där ingen jävel velat hamna

utom jag

och en fet måsfågel

lättade av

bristen på nöd

omgivna av påsar, trots allt tätt

packade som tarmar

trängandes längs gropens tomhet

får vi ständigt ta varsin

ny gammal klädnypa

luft

som nollor på pensionssparkonton

med dussinvis av glass-såser

smakar vi på tanken

att bli övergivna av systemet, slavar under grävmaskiner

kanske kungar över sand

glada att spela dåsiga blåsinstrument

tills publiken flugit bort

och satt sig i andras hår

förgiftad av semester-rester

kommer jag sist i bröllop

trots en plats för varje plast

din figur i fjorton fortlöpande ansikten

kvardrömd här

i första förälskelsen

tvärs över staden, längs springan vid gärdesgården

börjar jag minnas

halva livet

dess ingalunda enkla men skönaste rörelser

där juli delar snällt

sitt stenhårda bröd

i triljoner bitar som

av gyllenbruna solen blivit gröngräddade

som någons sommarlov

tar jag en till

pärla av country-pop

from this swedish soptipp, trär på smultron-band

från vårat 70-tals land

följer de sakta röken

snett igenom hasselskogen

ut på samma dammiga, nya prärie

sitter hon still

och grillar sin makrill

i sällsam sol

av gamla nyanser

hinner han äntligen smälta allt

under sju sekunder

klar nu

för att sedan

åter ha

hela livet ofärdigt






inräknas även såsom FågelPerspektiv XVI : någon sorts Mås


0W0