Balladen om Hallonsnår & Hasselnöt

Hallonsnår hemkommer trött till sin gränd

ända från skogsgläntan, sorgtyngd längs torg

följde ett spårvagnsspår - slingan har vänt

turen till otur i marknadens korg

sötast igår - ingen minns henne än?

på sin höjd cowboyen av Göteborg

ville ha hojtat "Hallå!"



Hasselnöt håller i hatten så hårt

där folk kring gathörn for lugnt fram med häst

törs ingen stanna - att mötas blir svårt -

drar raskt ur hölstret mobilen härnäst

som om de äger mors grind och fars gård

känner han sig i sin stad blott som gäst

halvt utan tillträde hit



Hallonsnår häller sin saft överallt

tror att hon blöder likt pärlor för svin

som svarta fiskmåsar skränar så salt

"Kolla hur kullersten glänser av vin!"

...inkopplas snart detektiven på fall

- flera har halkat - fast sommarn är fin

mardrömmer damen om höst



Hasselnöt trasslar med tömmar och spön

framtrollar hästen, blir knekt inom kort

skall åter hitta sin ungdom så skön

rider allt närmare skogsgläntan bort

plockar bland skuggor, får solglimt till mö

helt utan hus här, dock träsmak av fort

fortsätter fylla hans hall






första fyra verserna (har snart blivit sju i bästa fall)
i viss mån inspirerade av Lee Hazlewoods westernvisor
 


0W0