Hus av Dörrar

idag tjugosju år sedan vi lämnade min barndoms slott




Om man skulle slå ihop varenda dörr

som någonsin min hand öppnat

med varenda dörr som har öppnats

för mig - och sedermera dra ifrån varenda

dörr som någon har stängt här bakom

från alla de dörrar som jag stängt igen -


så torde det bli ett ofantligt hus

om än tomt nu

som nästan tycks rymmas ibland i mina minnen

fylldare än någonsin







inräknas såsom Distans # 4
och det ena med det tredje

Balladen om den Obetalbart Bra, Skönsjungande Sjuksköterskan

process mestadels enligt drömmen jag drömde idag, med somligt material tillfogat från min vakna tolkning



Ugglan och jag skulle kolla galleri

dock korridorer var allt som fanns däri

Radion sjöng Desperado med en dam

såg vi ej örnar, än mindre någon gam

Skönaste rösten strax visa' sig i form

utav en sköterska, vars välvilja enorm

Skulle hon spruta vaccin om halv sekund

nu genom rumpan som icke fick en blund

in i min mage som blivit alltför rund?!



Medlet bestod märkligt nog av smakfull glass

fyllde snabbt blod, redan låg på vit madrass

Trodde jag aldrig så lätt det kunde gå -

skeptisk till rådande och all annan vård

vägrandes låta nån anslå mitt ackord

gavs egen skön medicin med smultron på

Efteråt fick jag ta bröd bakt av choklad

att förebygga nytt sötsugs tomma rad







Vad under tiden med ugglan må ha skett?

Joho, han fixa snett nätverk på nåt sätt

Sjukhusets dator behövde bättre röst

liksom var dörrkarm rätt rymd för hennes bröst

Doktorn stolt föreslog "Bäst att stanna kvar

hos oss, få hög lön i alla sina dar!"

Nåväl, på väg vi var bort till trolsk konsert

skulle ej hinna med döden jobba här



Plötsligt bland patientgrupper kring vart hörn

kom jag på tjänsten ej utförts av nån björn

Därmed förväntas jag nog betala guld?!

eljest till rim och reson man står i skuld

Nejdå, sjöng sköterskan "du fick ju fritt test!

Nu väntar blott besked på hur mås härnäst..."

Antingen lär jag bland kräftor klamra fast

eller mot stjärnhimlen färdas utan last









0W0

ingen 13 : Klöver Trä

alltid trott

där var fyrklövrar

här på spelkorten

kastas ljus över

ser till sist

de blott tre äro

hos var mörk klöver

kan ej dam köpas

från sin blick

lycklig flyr knekten

växer skörd tyngre

uppstår skönt papper

genom trä

föll mitt livs trappa

under last handfull

mitt i skägg vitt strå

varse blir

ingen mer ungdom

inslår ditt hjärta

än ibland an i

etui





0W0

Sju Skärskådar Sommarlovets Mysterium (IV)

fjärde kapitlet



Greger Länge satt mitt i den ofantliga grottan och hade just gjort upp en lägereld av några gamla ungdomsdeckare ur ryggsäcken. Övriga sex slumrade i varsitt skrymsle längs de skuggrika bergväggarna, medan deras elcyklar stod parkerade för natten, vars batterier verkligen behövde samtliga sju strömuttag som fanns härinne. Ännu en gång försökte Greger mobilmaila med sina träkärva fingrar, men fick ingen kontakt med Mysteriecentralen, trots att de skulle ha extra sommarmottagning. Sakta grunnade gubben, medan han knaprade på ett par kvarblivna hallonkärnor, på hur denna gåta skulle sluta....... Ur gruppens perspektiv hade sommarlovet bara börjat - även om de mognaste deltagarna nog misstänkte att det egentligen var sent i juli (att man levde i en juni-bubbla som syntes ha varat blott en dag hittills). Ur den varmaste vrån steg Veronica upp, lika vaken som alltid i sitt 23-åriga liv, som för att fixa förbindelsen till den mystiska central som hade antagit dem, liksom många andra sjugrupper till motsvarande äventyr. Faktiskt svarade då omedelbart på skärmen, genom sin brunblinkande ikon, en mysteriearbetare sålunda :


"Vi ser att ni lever relativt gott i grottan, efter lustiga små tramp längs skogsbacke och älvstad. Det finns dem som hänger löst från tornspiror just nu, eller som fullkomligt fastnat i brännässliga bärbuskage. Ni har förbrukat 2/3 av sommarlovet, men ändå inte hunnit med mer än en dag! Har någon av er överhuvudtaget listat ur vilka sju kämpar som eran egen trupp består av?!? Sömngångare och söndagscyklister!! Varför inte låta nyfiknaste Emilia ta täten en gång för alla - så ni kommer ur fläcken...? Och därpå se till så den mest samlade Susanja får sköta slutledningarna - annars tenderar ni irra runt där eran enfaldige lagkapten Greger redan brutit all mark för sjuttio år sedan...! Nåja, meditativ galenskap har sin tjusning, och gruppen väljer hur gruppens upptäcktsfärd läggs upp. Sommarmonstret må utgöras av den/dem man minst eller mest misstänker. Blott vi vet vem/vilka som ligger bakom diverse sus och skuggor, djur och hus, grenverk och grus... dessa fenomen man hemskt gärna får tolka som problematiska - om ni orkar. Befarar ni att årets lösning på årets gåta rör sig inom en ovanligt begränsad radie(?) så kan ni törhända vara på rätt spår ändå... Vi är hursomhelst tacksamma för er medverkan (för att inte tala om den potentiella publiken)!! Detta svarsmeddelande varken kan eller bör besvaras - snarare omvandlas i aktiv spaning....... /utfärdat av mysteriearbetare A7"


Veronica vinkade lugnt åt skärmens centralfigur, som om hon förstått varenda blinkning, medan Greger nickade ingalunda. Den erfarne räven skakade i hela skelettet åt dessa nymodiga, halvironiska styrmedel. Det viktigaste var väl icke själva cyklandet - det centrala var väl vad man kom fram till?! Då frågade Veronica honom om det icke var värt att just komma fram till det som man ville komma fram till?! Underskattade Greger inte mysteriearbetarnas uppmuntran trots allt - och därtill själva passionens kraft?! Kapten Länge klappade demonstrativt på hennes cykelsadel och sade att han minsann hade cyklat både här och där i sina dar, längs snårstigar avsevärt motspänstigare än någon ur gruppen ens kunde föreställa sig... tja, han riskerade rentav att hamna i fängelse efter att ha fiskat en aning för djupt i rikets självmotsägande regelverk.... men inte hade minsta mysterium blivit färdiglöst för det!?! Jo, möjligen ett - när Greger hade varit lika lagom ung som Veronica, då hade kärlekens största gåta fått en verklig lösning under två underbara månader - men snart åter kalkats igen av de dimridåer som hans klarsynthet drog till sig från omvärlden.


Morgonsolen sköt in genom en glipa i grott-taket, som om den vore ett mondrian-mönstrat mosaikfönster, och färgade varje deltagare i modfyllt betryggande nyanser. Arthur hoppade upp och flög vidare upp på sin ohyggligt höga elcykel, medan Emilia hade farit ikapp minstpojken redan i luften. Strax åt de frukost i cyklande tillstånd, slukade alla hjortron som Jon tydligen varit ute och plockat kvällen innan, och hann imitera fler animerade monster än vad som rymdes i en hel sommarmorgon, men tvingades likafullt vänta en trekvart på att det vuxna släptåget skulle bli klart för avfärd.
[Sista fyra meningarna skrivs snart....]







0W0

Balladen om Hallonsnår & Hasselnöt

Hallonsnår hemkommer trött till sin gränd

ända från skogsgläntan, sorgtyngd längs torg

följde ett spårvagnsspår - slingan har vänt

turen till otur i marknadens korg

sötast igår - ingen minns henne än?

på sin höjd cowboyen av Göteborg

ville ha hojtat "Hallå!"



Hasselnöt håller i hatten så hårt

där folk kring gathörn for lugnt fram med häst

törs ingen stanna - att mötas blir svårt -

drar raskt ur hölstret mobilen härnäst

som om de äger mors grind och fars gård

känner han sig i sin stad blott som gäst

halvt utan tillträde hit



Hallonsnår häller sin saft överallt

tror att hon blöder likt pärlor för svin

som svarta fiskmåsar skränar så salt

"Kolla hur kullersten glänser av vin!"

...inkopplas snart detektiven på fall

- flera har halkat - fast sommarn är fin

mardrömmer damen om höst



Hasselnöt trasslar med tömmar och spön

framtrollar hästen, blir knekt inom kort

skall åter hitta sin ungdom så skön

rider allt närmare skogsgläntan bort

plockar bland skuggor, får solglimt till mö

helt utan hus här, dock träsmak av fort

fortsätter fylla hans hall






första fyra verserna (har snart blivit sju i bästa fall)
i viss mån inspirerade av Lee Hazlewoods westernvisor
 


0W0

17-07-17 : skönaste luftslott

sjuor i triss får jag trosvissast upp nu


ruter därute, din vackra balkong

spader härinne, min fruktan för krig

hjärter emellan, vår trasiga trappa


klövern därnere jag nöjd hoppar över

sju steg från törnros till luftslottets torn


juli bär timglasets sand i sin blick snart


ruter härute, mitt sjaskiga hus

spader därinne, din skam inför dom

hjärter igenom, dess hissade stege


klövern däröver vi skönt kryper under

stjärnklar du avklär oss mardrömmars säckväv


gäckande jokrar far bakfram runt lek kort


spader däruppe, din trilskande kung

ruter härnere, min älskvärda dam

hjärter dessutom, sin framtida knekt


uppväckt ett barn ur vårt snår finner liv här







inräknas såsom ingen 17 i den serien

och det ena med det tredje

Fågel-perspektiv XVIV : Ekorre

alls ingen orre

ej ens en fågel

flyger du likafullt hit och dit

lekande längs parkens landningsbanor

att jag skulle ha

något gott att knapra på

vilket titt som tätt äger sin riktighet

sällan trött på nötter

eller sådana söta ögon

kunde jag nästan

ha smekt din granna päls

med dessa älskvärda trollfingrar

och skorrande träblås

som fick nyfikenheten att försvinna

hastigt genom hassel

strax åter upp till eklöven via trallande tallegrenarna

tycks du söka skydd ifrån

otäcka skatsoldater

elaka kottkrigsprimater

och enstaka gånger någon kärlekslös tjäder

som tror du är i rovdjurets kläder, likt en lång luden räv?!?

fast man kallat dig såväl furufnatt

som ikorn och skiuros [skuggsvans]

dyker du spårlöst hattlöst

sedan redan ned igen

skräckslagen på nytt

söker du undvika duvhök, tillika kattugglan

ovanligt tidigt uppe ikväll

eller är det kanske dina egna, effektivaste klor?!?

som vill passa på

att borra in sig i vår människosaga

få ta några sandpapper

och med skruvad min i kindpåsar

lägga beslag

på så mycket sommar som möjligt

före hösten har börjat ösa

hagelstormar, småspik och hundskall

över minsta kvist

som myrorna byggt ihop till sist

och var ekorre förmår hålla öronen torra

blott ifall man införskaffat

allt som jag icke hinner rada upp här

hungrande efter paus

från denna tungt hamstrande semester

läckert smackande

behöver tunnare, hållbara perspektiv kläckas

mitt i väggspegeln

trots tusen möjligheters spruckna ägg

äter du aldrig någon fågel

men törhända har du snott

från hackspetten dess bo

ack, så fräckt

nåja, övergivet dock

äkta hemtrevligt känns det

där du lever singel

liksom jag nära ingen

med vida fantasier kring trångt tangel-tingel

och morrhår i dans

bär du balans

genom din svans

överallt och ingenstans

och det ena med det tredje eller nittonde

Sand 6 : längsta grop, hoppar under

slutligen ligger

sommaren still

hundra mil ifrån strändernas sällskap

ensam i stad

tömd på förväntan

överfylld av fisk och bär, strider och frid

så stilla som någonsin

en sand kan

i sin grop

isär, ihop

superkoncentrerad

findetaljplanerad

genmanipulerad

som om min roman förmådde komma längre

än tre små kapitel

på max två människor

med minst sex motiv

bara avbruten av karnevaler och mästerskap

rapandes guld

upp ur kvicksand

lämnar oss andlösa

raskt överrumplade

av hägringen hos alla ni framtider som tar ansats

och friskt kommer hoppandes igen

inte minst Sagnia

nu med 6.66

slipas till 6.67

blir sagan sann

kunde jag haft en redan vuxen dotter

av starkaste band och friaste idrott

fast fastnade i

varteviga korn

man måste räkna först

hur annan trafik förlöper

utan egen stationsbyggnad, men alltjämt hoppas

inunder rälsens banvall

att katakomberna håller

sin komprimerade öken

ännu en änglavakt i ensamhetens fängelse

där ingen jävel velat hamna

utom jag

och en fet måsfågel

lättade av

bristen på nöd

omgivna av påsar, trots allt tätt

packade som tarmar

trängandes längs gropens tomhet

får vi ständigt ta varsin

ny gammal klädnypa

luft

som nollor på pensionssparkonton

med dussinvis av glass-såser

smakar vi på tanken

att bli övergivna av systemet, slavar under grävmaskiner

kanske kungar över sand

glada att spela dåsiga blåsinstrument

tills publiken flugit bort

och satt sig i andras hår

förgiftad av semester-rester

kommer jag sist i bröllop

trots en plats för varje plast

din figur i fjorton fortlöpande ansikten

kvardrömd här

i första förälskelsen

tvärs över staden, längs springan vid gärdesgården

börjar jag minnas

halva livet

dess ingalunda enkla men skönaste rörelser

där juli delar snällt

sitt stenhårda bröd

i triljoner bitar som

av gyllenbruna solen blivit gröngräddade

som någons sommarlov

tar jag en till

pärla av country-pop

from this swedish soptipp, trär på smultron-band

från vårat 70-tals land

följer de sakta röken

snett igenom hasselskogen

ut på samma dammiga, nya prärie

sitter hon still

och grillar sin makrill

i sällsam sol

av gamla nyanser

hinner han äntligen smälta allt

under sju sekunder

klar nu

för att sedan

åter ha

hela livet ofärdigt






inräknas även såsom FågelPerspektiv XVI : någon sorts Mås


0W0

Distans # 9 : Kroatiska Istrien

Om man skulle skrapa ihop alla resmål jag älskat starkast

för att i nästa hjärtslag dra ifrån dem från min erfarenhet

till en oskriven tripp, framsilad

så torde essensen bli något i stil med Istrien, tre hörn i en

halvö av venetianskt arv, turismens paradis

tycks lyckas lagom romantisera dess evinnerligt välvda vinprång,

lika duvfrom som stridsstolt att återblomma sin historia

sist men stor som först

man minns ju marionettskötarens blodtörst,

bråddjupt blickande mot Dubrovniks tronspel

upptäcks även en slovensk slinga

i Kroatiens hatt, snett intill kaptenens kranium

vakande över Adriatiska havet, en avkrok mitt på kontinenten

av vackraste spader-drottnings sort, lovande klöver-döttrars kort

långt hetare än istiden





0W0

Mysigaste Marstrand mitt på Ön

alls ingen mardröm, mest bara solvitt

Distans # 6 : Ruter Sju

Om man skulle räkna fram genomsnittet

hos alla kort jag någonsin dragit, fått eller tagit

av vareviga skugga, flicka, hästvagnshjul och fönsterkarm

bakom öppna lövverk, framför stängda slott

likt en lek med livets andejord

så torde resultatet bli RuterSjuan

i sin förundransfullt utspridda superordning?!






som jag just gissade rätt att "Spader Dam" drog
snabbt på första försöket på länge
en chans på femtiotvå - mig veterligen utan
att jag kunnat se kortet på något vis
annat än genom tankeläsning el dyl
möjligen ett slumpmässigt lyckokast
kanske kladd på kortet
månne magi på riktigt???



0W0

Distans # 2 : Din Närhet

Om man skulle lägga ihop

varenda stund jag gått och längtat

efter dina sköna ögon ;

att få vara inuti dig

och slippa sakna min älskling längre ;

så torde det räcka till en himlavälvande, hel världsomsegling

eller halvvägs upp ur sängen






0W0

Distans # 8 : Återsamlad Städning

Om man skulle vispa samman

blott de bästa bland alla de dammråttor

och brödsmulor som jag någonsin avlägsnat

ur mitt ringa bo

och krydda med de vackraste smutsfläckarna

så torde det likafullt räcka till att hålla

ett par troll mätta i tusen tussiga år

men inget människobarn ens till igår






0W0