irRegressiv

Bookend nr 13




...stängde locket på sin ungdom, drog upp de sista riktlinjerna, traskade lättad bort genom döden och kom hem till barnet.





0W0

Sjutton Skäl att Skjuta Upp Onödigt Smällande

Fyra, tre, två, ett dygn innan nyårsafton möts man av krevader med smällare och fyrverkerier. Åtminstone i mina trakter ekar det mellan husen och bergen vid både sjutton och hundratals tillfällen.

Den barnsliga fascinationen inför sånt som pangar till, tycks ingalunda längre bygga på överraskningsmoment eller skämtlynne, utan alltmer på mekanisk rutin som liknar ren destruktivitet?!

Förutom att det förtar tjusningen över tolvslagets rituella explosion, så är ur minst sjutton aspekter detta sanslösa bruk av effekter bland det mest ONÖDIGA jag vet!!!

Därför tänker jag för en gångs skull skriva ett sådant häringa "argt inlägg", ja, skall bannemig sitta kvar på dessa vuxna, höga hästar och diktera ihop sjutton skäl att ge fan i alltför släpphänt utspridda smällerisessioner...!

Även fast det knappast kommer tala till dem som förtjänar det, andra än er som redan instämmer och skrivit liknande...?

Visst finns det vida värre sattyg att förfasa sig över i världen, men "vardagsraketer" lyser liksom extra i sin nonchalans mot omgivningen. T.ex. krig är givetvis svårare att förhindra (triggade av djupare motiv) än det vore att få hejd på massa rastlöst smällande och "party-pangande".

Nå, nu kör vi :


För det första förekommer mer än tillräckligt med potentiella livsfaror i form av trafik, sjukdomar, droger och kriminalitet - man behöver inte spä på "spänningen" och öka riskerna att förlora sina/andras kroppsdelar.

För det andra kunde de pengar som folk bränner på fyrverkeripjäser ha nyttjats till att konsumera gott om annan underhållning och tjänster (som ger fler sorters värden tillbaks till dem som skapar kultur och bygger sådant som icke omedelbart går upp i rök).

För det tredje finns det många djur och barn osv varelser, vars instinktiva rädsla för smällandet blir outhärdlig, dels av rent fysikalisk smärta i sinnet, och dels då de ej kan balansera upp känslan med någon fattningsförmåga inför vad som egentligen utspelar sig. Har förstått att somliga rentav får ta sina husdjur till annan, lantligare ort kring nyår, för att städerna blir för plågsamma.

För det fjärde finns det särskilt äldre människor som hellre stannar hemma helt än att ge sig ut "på slagfältet" ens någon minut. De promenader eller ärenden som de då går miste om, kan innebära att deras hälsotillstånd glider över till akut läge, i synnerhet efter julmaten eller mitt i värsta ensamheten.

För det femte är fem fingrar roligare än fyra att ha.... Dessutom borde vi bättre ta vara på experterna inom fyrverkerikåren, verkligen njuta av deras estetiska uppvisningar, snarare än att var och varannan individ kommer med sin privata show som drunknar i alla andras utan tillstymmelse till synk.

För det sjätte misstänker jag att majoriteten av dem som smäller på stort, likafullt är förbjudna att inhandla och tillhandhava pjäserna. Så skulle man bara se till att följa lagen - då hade jag i så fall aldrig känt tillnärmelsevis samma behov att snickra ihop detta onödigt ingående inlägg. Norge har klokt koncentrerat tillåtelsen till själva nyårsafton.

För det sjunde kan det bli riktigt svårt att sova (i synnerhet med öppet fönster) när man titt som tätt vaknar till av knallar och kreavader som måste stängas ute, och vars frekvens man icke lyckas planera för på samma sätt som rusningstrafik eller fågelskrin. (Alternativet vore att tillåta raketerna enbart under vissa timmar - om nu ett sådant beslut skulle respekteras av ynglingar som skiter i allt annat än själva "det häftiga", eller som kanske vill just störa?)

För det åttonde inbjuder ljudbilden /ljusbilden till att gatuvistelsen blir av radikalt annan karaktär än den relativt fridfulla man har rätt att önska (speciellt under jullovet som skall ladda batterierna inför kommande hårda månader. Om smällandet möjligen skänker jämförbar avkoppling & uppladdning för dem som smäller - är jag inte rätt man att avgöra.)

För det nionde behövs räddningstjänst till vad som borde vara livsviktigare utryckningar än att desarmera blindgångare eller rensa trappuppgångar från rök efter malplacerade detonationer.

För det tionde kan man ha rysligt kul med blott "ettöres" smällare, sådana som dessutom gick att kasta på varandra utan att någon tog skada, i alla fall ännu när vi var små...

För det elfte begär barn och ungdomar gärna det som andra barn och ungdomar umgås med, dvs om vi accepterar massa smällande nu så kan det bli dubbelt så mycket nästa år och nästa... (tyvärr tycks saknas tecken på att denna skjutglada trend skulle vända, till skillnad från trender överlag)

För det tolfte som sagt urholkas lätt själva tjusningen med tolvslagets "inskjutning" av det nya året, när vi redan har tvingats skåda så gott om raketer under flera dygn före och efter...

För det trettonde bor det människor här och var som har upplevt krig, och som förmodligen inte mår bra av att bli påminda om sinnesstämningen hos krig - eller som åtminstone vill ha rimlig chans att påverka när/var/hur minnena tränger fram, icke i händerna på uppblossande signaler (även ifall det är de själva som "tänder på")

För det fjortonde växer såväl nedskräpningen (med raketrester) som brandrisken (emedan smällare kräver eld för att funka).

För det femtonde tycker jag att beteendet luktar slöseri med tid och energi, försvårar allt från aktiva lekar till meditation. Det sägs att ungdomar har inget annat att syssla med under lovet - en obegriplig utsaga för mig som aldrig någonsin haft en ledighet lång nog att hinna ens en bråkdel av allt man vill ifråga om läsa, spela, sporta, träffa kompisar, drömma, skapa osv.

För det sextonde.... tja, vad ska jag hitta på? Jo, vi minns väl skämtet om att det blir jordbävning ifall alla kineser släpper väder samtidigt?! Hur skall det då inte bli om hälften av alla jordbor kräver att få spränga kinapuffar samma afton eller flera i rad?!

För det sjuttonde skrämmer man måhända tomtar och vättar, jagar sagomagin på flykt genom små bomber av historiska mått - kanske skingrar man rentav skyddsänglar och får utomjordingar att vända på tröskeln...?



0W0

Ugglor i Mossen

eller The Trouble With Harry som filmen heter på Hitchcocks språk... var hemskt intressant att återse såhär drygt 25 år senare! Mer färgrikt filmad än kanske någon annan av H. (noterade jag redan som fjortonåring) blir den på Bluray nu som en hel samling Monet-målningar (blott skarpare). Om jag skulle se historien på VHS igen så torde jag uppleva den som svartvit ;-)

Såg tydligen denna "lilla deckarkomedi" flera varv då 1989-91, när den var 35 år gammal. Ty hälften av rollerna visade sig fortfarande vara väldigt välbekanta!! (och hälften förvånansvärt obekanta). Skådisen Mildred (den ena av de bägge Mildred här) kan skådas i Hitchcock Presents episode 24. Hon kändes smått rysligt bekant där nyss, men kopplade ingalunda - trodde det var någon levande hon påminde om. 

Sedan jag fått grepp om Hitchcocks humor och replik-teknik genom serien, så märker jag hur somliga ugglor i mossen genomsyras av just hans stildrag - som om han kunde ha sagt själv det som några roller säger.... -55 är ju dessutom gemensam nämnare för releasen av Season 1 samt ugglan Harry. Har måhända arbetet med dem färgat av sig på varann?! :-)

Mossen måste vara relativt lättsedd(!) och räknas som en relativ bagatell(?). Känns som närmare en saga jämfört med roman. Ändå långt ifrån busenkel, med sina raska ryck och variationer runt det stående (liggande) temat. Nästan en "buskis" i det mörkare fältet.... Slutet har samma sorts (potentiellt överrumplande) knorr som de olika avsnitten besitter, bara det att man i filmen hinner få betydligt fler vändningar och personporträtt under vägen....

(En Världsomsegling Under Havet från 1954 i Disneys tappning, vågar jag inte ens börja beskriva mina just uppdaterade intryck av.... Har alltför gott om jämförelser att göra med hur jag tog mig igenom hela Jules Vernes bok vid denna juletid fast 1989, blev färdig precis vid nyår).

0W0

Julkalenderns Figurer i Mitt Hus

Hur Rollpersonerna från SELMAS SAGA
skulle vara in & utplacerade
symboliskt sett i mitt inre hus

"and a house is not a home
if there's no one there..."

von Trippelhatt får tre utrymmen

på Taket
von Trippelhatt såsom Upptäcktsresande

på Verandan
Selma


genom Porten
Valborg (Grevinnan snarare än ballongen)

längs Hallen
Rupert


i Köket
Grimundius

i Arbetsrummet
Antikhandlaren

på Toaletten
Margarethe Nordenstierne

i Finrummet
Fabrikör Hermelin av leksaker

vid TV:n (eller inuti)
Tomtevettingen (den vi ser mest av dem)

i Trappan (på väg ner)
Pappa Traskvist


i Källaren
Nordenstiernes bägge kumpaner


i Städskrubben
Mamma Traskvist


i Trappan (upp igen)
von Trippelhatt såsom nya Tomten

på Vinden
Kettil Felterus (forne lantmätaren /kartritaren)

i Sovrummet
Morfar Otto

på Terrassen
Greven af Gruus

i Trädgårn
Alamandha

 i RedskapsSkjulet
von Trippelhatt såsom Enstöring

i Lekstugan
Lillasyster Signe

långt Bortanför huset
Lyktgubben (irRblosset)

0W0

Timtäljaren & Sekundsniderskan har skaffat Barn

Det var i slutet av 2031 som deras första barn kom till världen. Snöflingorna stormade kring gluggarna på deras lilla slottsskepp. Alla trenne rummen låg fyllda med mysskärmar, nya utkast och gamla träpaneler. Timtäljaren hade redan blivit 56 år, äntligen mogen att ta ansvar för någon annan, något mer än sina inre slöjd-skapelser. Sekundsniderskan hade genomgått en liknande process, fast var nu 37 år och längtade ihjäl sig att ungen skulle komma ut. Det gjorde den på julens annandag, med ett tragikomiskt ackord som fick hela slottsskeppet att knirka i sina grundvalar. Varken Sekundsniderskan eller Timtäljaren lyckades uppbåda minsta hjärnfokus eller hjärtavkoppling under resten av det året. Trots allt hade de fått tillräckligt med guld nedsmält till sina belöningsdosor. Nu skulle det nog räcka för bränsle ända bort till Pluto II eller åtminstone Triton.


2032 stod på tröskeln, och under nyårsaftonens stjärnstoft kom paret på att de måste karva klart ett namn till sin älskade nyfödda. De övervägde Timra och Ticka, men klangen kändes icke fullkomligt passande, en smula för torr ännu. Det här utspelade sig dessutom på den tiden när det var förbjudet att konstatera vilket kön ens barn är av - "bara för att undvika att uppväxandet skall ske i en viss riktning". Både Sekundsniderskan och Timtäljaren var dock rörande överens om att betrakta sin dotter som den flicka hon var. Åtminstone hemma i slottsskeppet, medan ute längs Vintergatans gränder skulle de hålla tyst om varenda allmänt särdrag som kunde stödja hennes identitet. Namnet som föräldrarna via trätangenter skrev in på den universella basen uuu (uppföljaren till www) löd tämligen neutralt i deras öron : SNICKRA! Små varningar om "inkluderad femininum" klickades strax upp i bevakningsdosan - men vem i hela världen skulle hinna straffa familjen? Inom cirka trettio år torde ändå flickans intressen ha format en yrkesroll som skulle bli hennes officiella signum. Snickra skulle hursomhelst få timra ihop rymdskepp och sy isär slottskammare, bäst hon ville och icke skadade någon.


Minutmakaren hade dött nio månader före denna födelse. Med andra ord skulle Timtäljarens kusin aldrig få möta sitt kusinbarn. Visserligen hade Minutmakaren aldrig riktigt haft tid för småttingar, vare sig att skaffa eller träffa... så upptagen som professorn hade varit av att synkronisera stadens samtliga sköldpaddor ifrån sitt torn. Hemma på jordklotet fanns det fortfarande gott om urgamla städer vars rörelsescheman hängde på enormt täta trådar av fysikalisk, i viss mån magisk, kontroll. Sedermera när en grotesk grävling hade käkat upp halva staden som Minutmakaren förfogat över i evigheter - då måste även hans hjärta ha kluvits. Och den fladdermusa som han ofta besökt, hon var rentav halvsyster till Sekundsniderskan. Timtäljaren kände starkt på sig hur Snickra skulle ha fått finfin frändskap med hans säregne kusin, sköna madame och deras potentiella ungar som aldrig blev födda. Knappt hann Timtäljaren drömma tanken färdigt, förrän hans verkliga barn ryckte till i hans hand som höll i spaken som kommit slottsskeppet att ta en märklig kurs - som om Snickra snabbt sökte återbörda deras hem mot lämplig himlakropp. Borta vid magnetoskopet satt Sekundsniderskan leende och fjärrstyrde sin dotters dräkt, lät den lilla sväva mellan skeppets tre kammare, lärde henne hur föremålen kunde kännas från alla möjliga håll och runda kanter.




0W0

Vad Vet Stormvindar Om Julafton??!?

Lucka 24 av 4
i denna "adventskalender" som skrivs var sjätte dag




Vad vet dockor i paketen?

Vad vet stjärnans uddar sju?

Vad choklad vet där i asken?

Om att julafton är nu!



Anar ugglorna i mossen?

Hur kan harar ha ett hum?

Vad vet grävlingar kring husen?

Om hur julen fyller rum!



Vad hör vindarna som stormar?

Vad ser regn från väst och öst?

Vad vet vinter - vad vet sommar?

Om vår högtids stilla tröst!



När vet vättarna i grottan?

Vem vet älv-välvd bakom fur?

Hur vet tomtarna på berget?

Om att männ'skan firar jul!



Skönjer ögon av korinter?

Anslår musfällor från ost?

Tolkar blod längs labyrinter?

Att ej grisar äter prost!



Vem vill meddela sin måne?

Vem törs framföra till Mars?

Ja, hur julen finns för alla?

Mitt i vintergatans krasch!



Vad vet barnet här om Jesus?

Vad vet Jävulen om skam?

Vad vet somliga på Jorden?

Om att tomten hittar fram!








0W0

Sagan om den Wita Malmkvisten

Det var en gång en svensktopp i Schweiz, som jag mötte Siw på. Hon hade sitt mest naturliga leende påkopplat; fick mig lika lycklig som underlägsen till mods. Man kunde lätt fallit ned från alphöjden - om ej de schweiziska soldaterna hållit fridfullheten i schack. Katedralklockorna uppfostrades självständigt. Såvitt Malmkvist visste var guldspiror dubbelt dyrare än fjällbjörkars ben. Emellertid från snöklädda kvistar sjöng vårfåglarna redan. Vi gick in på randiga fiket. Siw beställde sin jazz-mazarin; jag tog chokladrutor som medicin. Tjocka skivor av skratt stockade sig allvarligt. Tyska tänder blandades med franska tungor, raspade mellan borden. Timtäljaren satt tyst inför Sekundsniderskan.






kunde ha varit en dröm, men är framfabulerad under uppvaknande, en bra bit ifrån den verkliga artisten (inklusive test där mitt beteende blev Swiss)
 


= ännu en Historia på Hundra ord.

0W0

Vättar vete sjutton om

Lucka 18 av 4
i denna "adventskalender" som skrivs var sjätte dag



Vätte 1 - Vad har du sett?

Vätte 2 - Varför blott blå?

Vätte 3 - Hattar på sné!

Vätte 4 - Vart vill vi styra?

Vätte 5 - Vem hittar hem?

Vätte 6 - Jävligt komplex!

Vätte 7 - När blir allt nu?

Vätte 8 - Var slutar grotta?

Vätte 9 - Visas på bio!

Vätte 10 - Hur tänker ni, tro?

Vätte 11 - Vilken är älva?

Vätte 12 - Bryter upp golv!

Vätte 13 - Vart vetter trappan?

Vätte 14 - Var odlas hjortron?

Vätte 15 - Vattnet har skrämt dom!

Vätte 16 - Vad skrivs din text om?

Vätte 17 - Vem vet hur skjuts kom?

Vätte 0 - Vänd på ditt håll!







0W0

ett par Tomtar jag råkat passera

0W0

Jon Andreas Visa

Jo?!

Siw Malmkvist gjorde svensk version 

av Ode To Billy Joe

lyssnas och spanas in här

som jag aldrig hade hört, märkligt nog

genom O A:son.

(har även inspirerat Hyvönens senaste öppningsspår, säger hon) 




0W0

16 Podcasts jag Hört Flest Avsnitt av 2016

och/eller med störst återkommande intresse på aktuella avsnitt


1. Intresseklubben Antecknar
(om film, ofta från trettio år tillbaka)


2. Staden
(arkitektur o samhällshistoria)


3. Gradvall
(intervjuer med musikmakare)


4. Something About The Beatles


5. Jubileumspodden
(Forskning & Framsteg)


6. Allt Du Velat Veta
(vetenskap)


7. Myter & Mysterier
(esoterisk idéhistoria)


8. Odpod [Obiter Dictum]
(numera längre djupdykningar
kring kulturhistoria o mytologi)


9. Positive Psychology
(with Kristen Truempy)


10. Positiv Psykologi
(med Benjamin o Emelie)


11. Vivi Linde
(intervjuar medium m.m.)


12. You Are Not So Smart
(cognitive psychology)


13. Det Goda Samhället
(politik och mediakritik)


14. Februaripodden
(sexualitetshistoria osv)


15. Lyckopodden
(om motivation osv)


16. Composer of The Week
(BBC Radio 3)


= hört för få poddar för att avgöra vilka som är bäst
fast lyssningsfrekvensen skvallrar väl om vilka som givit mig mest
både ifråga om lärdom och upplevelse

(nå, några jag hört lika mycket på har ändå sållats bort här
emedan de som helhet ej passar på listan av vad jag vill framhäva)




0W0

När Trollet Klätt Ut Sig Till Tomte

 
När trollet klätt ut sig till tomte

och tomten klätt ut sig till troll

Då undrar en älva vid tolvtid :

Vem helst kommer glömma sin roll??



När granen klätts ut till Lucia

och grisen klätts in i stanniol

Då faller en stjärnsvärm längs skorsten

Kalendern blir full av små hål



När stegen klätt upp sig till trappa

och Askungen dansar på slott

Då trippar blå prins ned till köket

där saffranslös deg smakar gott?!



När pepparkak fått kardemumma

och curry klätts om till kanel

Då bakas av gubbar med kummin

Måntro etiketter satts fel?!



När vättarna skriver på datorn

och tvätten har hängt sig på tork

Då visar sig 3-hatt på TV

och fångar i nätet...? ...gott folk!





= Lucka 12 av 4 
i denna "adventskalender" som skrivs var sjätte dag...



0W0

Sagan om de ILLgröna Glasögonen

Det var en gång ett par illgröna glasögon. De satt på en ung organist som inbillade sig vara en gammal doktor. Galenskapen gnistrade i organistens blick. Som om han höll på att driva djävlar ut ur de mysteriösa ackorden... Hans värld kändes ohyggligt grön året om, dygnet runt. Aldrig plockade doktorn av sig sina skönaste redskap - inte förrän seklet som sköldpaddan dök upp. Då behövde den senkomna låna några giftiga glimtar av glas. Ty besökaren skrev på en oillustrerad historia som hon trodde skulle vara läskig. Gåtan handlade om två transparenta dörrar, varigenom katedralen släppte in ljus. Slutet slukade organisten.






ännu en Historia gjord på Hundra ord

0W0

Håller Oss Högt

ur en svävande dröm från några dar sen som känns levande angelägen än





Uppenbarligen håller sig hoppet uppe

ett par tre meter ovan korridorens golv

pressar jag min vinglösa rygg mot väggarna

med flytande dynamo, magnet i magen

håller dessutom om den just återfunna lucian

kysser vi oss tyngre, likt marsipangris & apekatt

tappar snart greppet; men fötterna finner bakom skynke

en nisch vars list jag måste stått på hela tiden?








inräknas såsom Sleipner nr 12

0W0

Samtliga Ställningar

Uppställning : Diagonal

Anställning : Distributör

Klätterställning : Hänger

Utställning : interiörer

inställning : Utforskande

Samlagsställning : 96

Mätarställning : 41,07 ljusår

Framställning : Guld

Tillställning : Singelglöggmingel

Tandställning : Glesare

Frågeställning : istället för vad?

Föreställning : Hitchcock

Fosterställning : Drömmer

Ställa alarm : Väckning

Särställning : Gredelin

Poängställning : Mycket lite

Försvarsställning : Skuld

Omställning : Pågående

Byggnadsställning : Nedriven

Beställning : Brevbok

Förställning : Tomtemässig

Torkställning : Troll

Nollställning : Upp igen

Sammanställning : Håller ställningarna






0W0

Lussekatter & Katedraler = Önskelistade Överblivelser

Lucka 6 av 4
Denna "adventskalender" skrivs var sjätte dag.
Delger min fiktiva önskelista på 6 x 4 sorters dubbel-ting
...till en helt (N)annan kalenders tomteverkstad
att potentiellt tillverka via sina besläktade beting




Öron & Överlevnadsövningar

Änglavakter & Ändalyktor

Åtrå & Åkerbär

Yrken & Yttrandefriheter

Xtrapriser & XXXXXXL

Väntetider & Vintervärme


Ugglemotiv & Undringar??

Trappuppgångar & Trippelhattar

Schackpjäser & Sockersug

Rymdfarkoster & Rimfrost

Paketöppnare & Podprogram

Ordningar & Oops!!


Nannandagar & Nyckelhål

Musikmixar & Muséumsamlingar

Labyrinter & Lussekatter

Krokodiler & Katedraler

illusioner & infinitiv

Hjul & Hjärtklappningar


Guldringar & Giftgrönt

Följdfrågor & Filmslut

Elcyklar & Enkelbiljetter

Damunderkläder & Dimridåer

Bergbanor & Bisaker

Almanackor & Andetag





0W0

Till von Trippelhatt

Tycks som om jag funnit en ny idol i årets tv-kalender?!? Här till gamla melodin"min hatt den har tre kanter"... 
 



Ditt huvud har tre hattar

och vrångt humör ibland

Hur träget du - man fattar -

sökt hitta Tomtens land



När fyrti år av forskning

tycks bortblåst, som om narr

Då ger dig ungen påpling

med äkta nyckel stark



Bland kartor, snö och steampunk

far gröten runt sin skatt

För öde önsknings trashank

slår hjärtats hjul tafatt









0W0

Alla dessa Andetag (har gått Om)

Hur gott om ordrader jag än skriver ihop
andas jag alljämt oftare

Hur gott om julänglar du än målar upp
andas du alltjämt tätare

Hur gott om trappstegskliv dessa ben än tar
blir andetagen ständigt fler

Hur gott om glas svagdricka han än bälgar i sig
slår hjärtat alltjämt starkare

Hur gott om lussebullar hon än rullar ifatt
knådar lungorna mer och mer luft än så

Hur gott om feedback vi än ger varann
andas vi alltjämt oftare

Hur gott om fiender de än försöker avliva
andas de alltjämt

Hur gott om tid ni än vrider och vänder
andas ni mindre länge nu






inräknas såsom Resurs nr 11 eller Sleipner nr 11


0W0