Repris ur Ljusilias Julkalender, i avskalad version med lite tillkomna ord
Hela natten har Ljusilia varit ute i
minus sjugradiga isvindar. Sina julstjärnor har hon satt upp hos
samtliga som prenumererar på dem. Ljusilias ljus är bland det
skönaste i staden. Det får frosten att gnistra extra starkt och
kylskåpen att glimra av förväntan. När människorna vaknar så vet
de - att nu klarar man sig fint - åtminstone ända fram till nästa
år. Säkerligen beror hoppfullheten på den särskilda ingrediens som
Ljusilia använder i sina julstjärnor : sju uns outspätt månsken.
Aldrig hittills har någon människa mött henne under arbetstid. Ty
ingen nyckelknippa behöver hon för att komma in hos de slumrande
kunderna. Det räcker att Ljusilia får vara nära de fönster som
skall ha stjärna. Väl
känner hon till hur man för händerna genom glas utan att göra
sönder rutor. Dessa halvsnöiga gator har i
snart hundra år utgjort hennes hem. Allt svårare får Ljusilia att
hinna färdigt hela rundan, innan morgonen avslöjar hennes trots
allt jordiska skepnad. Dock känns december-syret så himla friskt
att vingarna faktiskt fungerar fortfarande. Även ifall denna natt
skulle visa sig bli sista gången, så älskar Ljusilia likafullt att
jobba med ljus. Dessutom får hon något
guldmynt vid somliga hus utlagt, hos andra ischoklad eller jazzmusik.
Alltsammans håller hjärtat vid lunkande liv. Och återigen märker världen hur det blir söndag överallt.
0W0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar