MiniatyrMysterium nr 1 : Mars i förskott

Det kom ingen man springande i trappan mellan Leopardgatan och Antilopgången. Däremot kände hon röklukten redan före hörnet, som om ett ohyggligt skott hade firats av helt nyss. Brinnande bilar brukade lukta av en annan sorts motiv, mer nonchalant och juvenilt. Här rörde det sig om ett exakt ingrepp i det större pusslet. Palmgren underrättades omedelbart. Nästa morgon hade man nått fram till den mördades identitet. Fiolfröken trodde inte sina ögonbryn och behövde upprepade doser av doktorns recept. Dimmor svepte in, fastän trottoaren låg kylslagen av frost. Februari gick ej längre att backa - men hur möjligt var det att Palmgrens kompanjon hade tagit fel på ett helt dygn?!? Växeltelefonisten kände blott till 86% av datortangenterna. Fler skrämmande tecken åkte upp & ned i en pågående rapport. Nu vindlade trappan full med folk igen. Marianne Rigby trampade tyst ihärdigt hemåt. Innanför dörren stod en tamburmajor som hon aldrig hade sett förut. Han tog emot alla fodral, före hennes sista stilfullt landade på badrumströskeln. En antilop kom fram och nosade på Mariannes våta skugga. Teorin om att antilopen klättrat ut ur kylskåpet avskrevs dock direkt av hela gruppen kring Palmgren. Man måste inrikta sig på de socialrealistiska spår som lett fram till själva skuggan. Skottet var prioritet nummer A. Ett parallellt motiv luktade fortfarande av bränd bensin. Vilsekörda gärningsmän ville byta ut landet mot ett annat. Grannarna borde dessutom ha någon upplysning att tillföra, vilket föga var fallet. Tamburmajoren bara nickade så neutralt han förmådde. Terroristiska tendenser hade börjat surfa på blåögda deltavågor. Rigby drog sin U-båt över huvudet och somnade om. Redan på ryggen hade hon sett vem mördaren var. Utanför huset kretsade oförhörda fåglar i samma nya banor.





0W0