FebruariReminiscenser : NarrDjuret påBörjar DrömBerget

urvalda stycken återfunna från sex olika februari (2010-15) ihopmixade som 2016 års version med tillkomna rader (ett o annat ord utbytta)





måhända
under vintervärmande snötäcke
på en bädd av oblommade blåsippor
eller bara
mot trygga bruna kuddar
i en helt vanlig lägenhet
fick mitt liv
sin befruktan
vid bra precis denna tidpunkt
dess lugna ljusnande


*        *


i sista korridoren

på klotets kant

sitter observatör-frisören flitigt fastkopplad

med sina mörka hörlurar

där nattens tusen utposter

står vidöppna mot morgonmånen

genom mitt mest desperata behov av fullbordan påbörjar

jag ännu en gammal serie

kopplar vagnar till rymdfarkost

på levande skärmen packar

kartongerna upp kupongerna

genom varsin död

maximal-laddas minnet med frukost, film, skrot och musik

mot den oförtröttliga mottagaren

andas nästa signal in

tills korridoren har slagit knut

på alltings tillkomst


*        *


Det var på den tiden när man skrev i anteckningsböcker, såvitt man inte skrev på maskin. Du använde ett litet vitviolett häfte som aldrig någonsin blev fullt. Jag skaffade stora grönsvarta böcker som tog slut varje månvarv minst. Kanske kom det sig av att jag ideligen rev ut de inledande sidorna...? Ditt första kapitel fick alltid plats, för det var redan färdigt. Samtidigt målade du ofantliga tavlor, skrapade upp sår och målade över. Jag vågade aldrig ta risken att bli fast i en egen målning. Så jag fick en kamera. Det var samtidigt som datorerna gjorde sitt personliga intåg, då anteckningsböckerna började bli utkonkurrerade.


*        *


Behövde bara byta plats

lamporna emellan

så blev allting bra


*        *


Apa sätter annan apa på papper

Annan apa får största ögon, känner inte igen

Apa vänder på papper, gör riktiga rumpan

Annan apa satt sig med förra papper, suddar och river och pusslar

Annan apa skapar apa på apa i apa som apa


*        *


Har gått samma arbetsrunda hundratals gånger. Känner till alla husen (om inte innan så utan). Likt förbannat står det nu på listan att jag skall dela ut tidningar till nummer noll. Och det är husen på flera sidor som har nummer 0. Medan solen redan gått upp följer jag en stig till en stugby. Dess adresser stämmer med namnen. Men hur kan jag ha missat hela denna verklighet förut?!?!


Kommer fram till stupet där man måste hoppa ned till arenan full med tomma läktare. Säkert inte högre än sju meter - men omvägen tillbaka runt allt kommer få genvägens skönhet hit att förblekna. Så är det värt risken att förstöra benen mot stenblocken?!?


*        *


världens värsta kort
springer runt
och leker med hela leken

den store lille narren
har inte tagit ställning
till huruvida han är spelkort eller skolkort,
tarot- eller stämpelkort

som ett äpple i april
står hon med munnen ända ned till knäskålarna
och låter sig väl smakas

den är cirkeln
som genomkorsar cirkeln

världens värsta kort går då rakt inte att ha
i en vanlig lek
för det är inte ens fyrkantigt
snarast triangulärt

ungefär lika simpel som konstfull
vänder sig denne dåre
redan innan
någons hand har hunnit


*        *


ett lopp som ingen tippat på

ens alls skulle utspelas

sprang fram ur hisnande håleryd

går Hess Dur i ledning

längs samma gamla bonusspår

tar Road Rewinder revansch på ryktet

direkt upp på bortre insidan

i rygg på ohyggligt starka Tight Troll Tripper

mot täten utan susning av sin skugga

då kommer Bybogubben

i sista stampande flyg

kör hem hela happarajset


*        *


Ohyggligt sena kan vi lika gärna ta bussen som går till det gamla havet. Den far bara förbi havet, rakt in i ett kolmörker. Allting stannar. Föraren kliver ut och river upp en strimma i bussväggen, som är ett draperi. Vi får enbart se ett par mystiska tavlor, men fattar att det är en hel tunnel full. Vi tvingas gå fruktansvärt fort igenom, så ingen ska hinna förstå vad som är vad. Inte ens föraren med alla sina esoteriska kunskaper märker hur jag filmar. Eller så gör han det ändå. Blir jag upptäckt kan jag ju alltid vakna upp...


*        *


en fin signaturmelodi
aldrig någonsin hörd


fyra par figurer från
helt skilda serier som
ligger och opererar
en kunglig giraff, fallen


asken med världens alla illusioner i (utom en)


och inte minst
den gamla safirblå fågeln på fönsterbrädet
gungar lugnt ännu


*        *


egentligen är det berget som rör sig
emedan lärjungen har fått för sig
att ingen mästare känner till åt vilket håll


vet aldrig om vi väntar på kärlek eller krig
bara hur allting tornar upp sig
i gredelina drag över schackbrädet


måste bestämma mig om jag överhuvud taget
vill vinna dig


*        *


Om du drar golvläggaren vill du förmodligen ha ett nytt golv (så vi går på det). Då kan du först behöva bryta upp ditt gamla golv (det blir billigare så). Då kan du behöva börja med att inte längre ha några möbler och skåp på golvet (varken stående eller liggande). Då kan du behöva börja med att redan ha plockat ut alla saker ur lådorna (ja, även borrmaskinerna, besticken och kortlekarna, medan reservknapparna kan ligga kvar). En god idé är då att för längesedan ha bestämt dig vad du vill spara på (nej, lite allt möjligt funkar ej).


*        *


rimfrost i din brödrost
regnet i din ryggsäck
gris på restaurangen
skorret i min sångröst
rytmförändringar i rock'n'rollen
narr på din begravning
barren i dina strumpbyxor
knarret i mina rullskridskor


*        *


varje rum är ett Bowie-album

i månader har jag hållit mig instängd

i Aladdin Sane, men nu genom dörren ut

mot Hunky Dory får du

fjärran syn på Lucy Diamond

ville jag ropa

"Varför går dina dörrar baklänges?!"

men hann inte förrän


*        *


Första lilla glada varelsen började springa, hit och dit mellan hjulen. Jag trampade under jobbrundan på en fyrhjuling - tydligen ej längre trehjuling, hursomhelst i lämplig takt - för hunden att hinna glida emellan... Cykelns hjul kunde möjligtvis ha mosat jycken, som tillråge på allt var rättså långsträckt, typ någon tax - vad vet jag? Tycktes som om den låtsades åka slalom, längs asfalterade gångstigen.


Andra drömmen hade två hundar i sig, avsevärt större. De var nästan samma hund - den andra visade sig ett par sekunder efter jag börjat klappa den ena. Föreföll mig någon mix mellan boxer och schäfer, i varje fall förundransvärt lugna. Matten däremot hade både skrikit och gråtit, inifrån något av alla fönster.


*        *


en ändlös
liten stund
i medeltidens sista utkant
på kajen mot
världen, här som skeppen styrde sig bort
där spårvagnar nu åker upp
och ner i Lissabon
medan ruiners renässans
i halvinkarnerad
portal möter
vidöppen hiss

- kom din dröm aldrig iväg...?








0W0