ur Celusias memografi : december -89

ett försök att gestalta och delvis förvränga pojken mig själv genom en fiktiv kvinna i en annan stad men samma tid...



Hallå, Celusia! Idag minns du plötsligt en oändligt skön månad från ditt femtonde levnadsår. Ni fick något sorts jullov fem veckor före det riktiga jullovet. Skolan stod visserligen öppen, fast de flesta lektionerna uteblev. Istället kunde du sitta hemma och läsa precis de böcker du ville, Celusia, lägga stora pussel och sortera små klistermärken, lyssna på gamla låtar som du föga anade fanns. Närmast magiskt kändes det, för en spirande ungdom mitt under bästa snöfallet. Sundsvall låg tyngre och mysigare än någonsin. Verkstäderna andades lätt under sina skorstenar, medan du fick höra Roy Orbisons röst ringla mot stjärnhimlen.


Kanhända både trodde och hoppades ni att skolan skulle stänga förevigt...? I själva verket var det lärarna som togs ut i strejk, en sällsynt långsträckt strejk mot kommunaliseringen av svenska skolan. Somliga lärare berördes ej direkt, så deras lektioner fick ni gå på i varje fall (typ som håltimmar fast i inverterad form). Celusia, du kunde ha passat på att festa och göra något förbjudet med några klasskompisar, men du valde att utforska dig själv där vid prydnadslampans ljusgröna sken. Vissa kassettsidor dignade av samtidens synthklockor och rockballader, medan andra svepte med sig såpass studsig jazz att du enkelt skulle ha slått rekord i höjdhopp om du bara velat. Änglarna landar även i mörk snö. Den annalkande julen visade sig medföra ditt sista besök hos morfar, som plötsligt var död nästa termin.


Numera inser du hur du lever ditt liv just så som den månaden. Gränslandet mellan 80- och 90-talet har följt dig, Celusia, som en lycklig skugga. Skillnaden är naturligtvis att du har ett litet jobb om nätterna, måste patrullera den bestämda rutten. Emellertid är du fri att spela upp långfilmer vilken dag somhelst, sitta och prata in podden vilken kväll somhelst. Framme vid lucia blev alla tvungna att återgå till skolvärlden. Besynnerlig upplevelse var det ju, emedan ni strax skulle ut på jullov igen. Minns du dessutom hur nästa strejk korsade er väg på flygplatsen? När ni äntligen lyft mot Lissabon fick ni mellanlanda på Landvetter, och bli kvar där under julaftons morgon. Familjens extrainsatta hotellvistelse (för kort för att ta Liseberg på köpet) kändes trots allt lyxigt pirrig. Skulle ni hinna fira jul med era portugisiska släktingar detta år? Vid denna tid i historien hade Hotel Knaust ännu ej återuppstått därhemma. Så du tyckte att många främmande kyffen liknade slott - en känsla som du sedermera förstått att Sundsvall redan är fylld av, om än bara i sten och trä.


[Avrundande stycke skrivs snart...]








-Jo, började skriva väldigt självbiografiskt, men bände till det lite sen med Lissabon som resmål medan det snarare var mot Norrland vi for.... och hennes nutid skiljer sig nog mer från mannens min nutid (kommer visa sig).

Du:et som brukar vara som att tala till sig själv från en annan punkt, blir här kanske ytterligare som att tala till någon helt annan från samma bakgrund...?



0W0