i sitt fullkomligt klingande återsken, via Reutersvärd
triangeln har slagit
knut på sig
själv med ett blixtrande
skratt åt spegeln inte
helt olikt ett misslyckat pentagram
genom kommande
höststormbyarna drar
dess mysteriöst eskalerande ekvation
roten ur 1995
blir en hel galax
skymmande mina spiralarmar
där plötsligt minnesvärda andligheter
lämnat olöst sand
hos spader spöke
i en patiens som aldrig längre går ut
sitter i sitt turkosgula
badrum och lyssnar på
Björk mixad med
Nordenstam och Bäckman mitt i
klustret av ljus från
en fjärran kvasar
[Quasi Stellar Object]
bänder kosmos
håller korus
värmande längs vintergatornas
kalla klang tills
kometen åkt
hem men
i sin ställföreträdande trigonometri
hittar jag inget av-
slutande ben
att stå på...
0W0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar