Undulaten piggnar till igen

Grund nr 2



Känns som jag börjar nå

botten nu

som befinner sig ända häruppe, högre än någonsin

med undulatens fjädrar flaxande

ömsom ljusgrönt, ömsom solgult

i min nio-tio-års ålder

i det allra mittersta 80-talet

springer fram i riktiga, galna drömmar

vet att jag kan spola bildflödet med fjärrkontrollen

eller rentav pausa

med vår första videobandspelare

och ta en påse gottgott

kanske bli en buktalare

hellre djurparksdirektör eller brandsoldat

fast det kom lite senare

som en astronaut på väg genom tiden

tvärs emot strömmen

följer snabbt

alla andra håll än tennisbollarnas

i min egen raket

och sedan dess sällan känt behov av att sätta mig

i den värsta karusellen

för här far redan så gott om badmintonfjädrar

i min inre dialog

att allt jag måste ha är

ett skyddsnät

ifall slottet visar sig vara ännu högre än jag vill tro

på tornspiran

från min lilla pinne

som klorna begriper ganska mycket

och faktiskt har läst varenda läxa

tills den vuxna dag jag undrade varför

och började sluta

att bara öppna böckerna

kvar där i buren med den flygande dörren

svävar jag ut

och igenom mig

åt fyra håll samtidigt

blir till sex, åtta, fjorton, tjugotvå

regnar ner genom skogen

ett guldstoft

kommer på andra plats

bakom hans tredje ansikte

dess levande kamouflage

för dödsmasken

klättrar ut ur fordonet och dansar omkring på gatan

ty vi klarar det

har redan landat på fötterna

så det blixtrar i skallen

och kvittrar ur hjärtat

en sång att dricka

i bubblande bo






wWw