Ägg-Gåvor mellan Sagodjuren

min näst sista + sista lucka 
ur en stafett-skriven påsk-kalender



Hög tid hade det blivit i Gamla Skogen för utdelning av påskägg:


Haran gav Rävin en älskog

Haran gav Rävin en bibel

Ugglon gav Uttur-Undulatorn ett ultramodernt varuhus-vändkors

Uttur-Undulatorn gav Ugglon glasögon med inbyggd torktumlare

Rävin gav Harorna varsin solfjäder

Månan gav Ugglon en spegelbild

Ugglon gav alla andra fåglarna varsin ugglefjäder

Harorna gav Älgän en fjäder i hatten (inklusive en hatt att bära upp den med)

Älgän gav Rävin en motorcykel med god fjädring i hjulen

Giraffin gav allesammans ett glatt mail

Rävin gav Uttur-Undulatorn sin röst, samt en radio med riktigt gamla rattar

Uttur-Undulatorn gav Rävin sin valsedel, plus en pilbåge som Robin Hood hade haft

Ugglon gav Månan en badmintonfjäder

Hönön gav sig själv en tjädertupp (i själva verket en förklädd häxa)



...med flera lagom besynnerliga utbyten som aldrig hann bli givna, förrän tjädern hade käkat upp vartenda ägg som den kom över.

Alla gav varandra ett ögonkast, fyllt av fasa och förtret.

Då klev den mänsklige konstnären fram bakom en grupp tulpaner, tog upp sin mobil, schasade bort den svarta satan, och spikade upp ett fyrdimensionellt korsord på hela skogsgläntan.



*   *   *   *

*   *   *   *

*   *   *   *

*   *   *   *



Hela skogen var förbluffad över utgången av valet. Utturns konservatorer erhöll ej minsta röst, och ännu färre fick Rävins rabulister. Inget enda djur hade föreställt sig hur Ugglon skulle kamma hem hundra procent. Allra minst Ugglon i egen hög person, eftersom han aldrig hade ställt upp som kandidat ens en gång. Varenda kotte hade trott sig vara originell som plitat dit Ugglons namn : Hans-Hugo! Hursomhelst syntes de personliga uppslagen vara fångna i någon sorts kollektiv trans-tendens. Alla tänkte precis lika olika.


Så släckte Månan sitt öga. Efter den hårda natten som värdinna samt assisterande rösträknare somnade hon extra full och lycklig på sitt moln, ett moln som ingen kunde skåda denna genomsoliga dag. Det var en helt annan dag. Månan önskade sig att Ugglon skulle komma hit upp och befrukta henne. Eller att han åtminstone kunde besvara hennes känslor, lika rafflande som Rävin till sist hade raskat i takt med Harans älskogskranka hjärta.


Nu tyckte Ugglon att det ryckte på ett märkligt vis i vingarna. Som om någon, måntro han själv, ville sväva ut i rymden. Men där hade de ju redan rest omkring, alla djuren i en ombyggd tvättmaskin. Här på jorden hade Hans-Hugo snarast sin mission. Han hörde hur bävrur och sårkår begärde något av honom - kanhända att han skulle befästa sin ohyggliga visdom mer konkret?! Emedan Ugglon inte längre var tillräckligt rovgirig för att äta upp några djur, så måste han förköttsliga sig på något annat vis. Ugglon lät vingpennorna segla som en skrift genom luften. Den pendlande linjen bröt här och där sin bana, bläddrade sig allt närmare det enorma berget. Där blandades orden in i dess bergarter, och bildade till sist en bok.


Kristina slog igen boken och andades ut, som om hon kände sig helt färdig med läsningen för den här gången. Hon tassade bort till skafferiet, plockade fram ett ägg av guld, och mumsade så långsamt hon förmådde. Tavlan av den obskyra krokusen kunde hon inte låta bli att rätta till i farten. Snart var hennes barfotade steg borta hos Rickard som satt och sov i älsklingssoffan med benen i kors. Kristina kröp ihop tätt intill, gnuggade sina öron mot hans skäggstubb, sög upp några fläckar hjortronlikör från Rickards rutiga skjorta. Sedan stängde hon av samtliga skärmar med fjärrkontrollen och skrev varsamt in sista ordet i korsordet.








wWw