Fjortonde Bron : Bort Från 2013

Trähästen spänner sin harpa, ska skjuta fram högt

över ringlande vattenormen

Under året som gått

tycks det mesta blivit missförstått

och jag har långt hellre suttit kvar

i dessa ensamma filmsalonger,

längtat till min barndoms alla bekantingar

eller ännu längre tillbaks...

försökt meditera över schackrutiga blommor

och polkagrisiga motorcyklar

och dylikt

än att strida i sociala spel

som ingen vinner i

där den ena stormbyn bara avlöser

den motsamma


[[mest ogillar jag modeordet "HAT"
som snart sagt används om
vilken kritisk inställning somhelst, samtidigt
som det fortfarande bär sin skarpa laddning
T.o.m när man älskar något
tycks somliga tro att man hatar
"motsatsen" som de omedelbart
ser hellre än vad jag ser...?]]


Om vi är på väg till andra sidan bron -

bör vi då förväntas redan vara där??

För att inte tala om hur många broar

som kan finnas över samma slingerflod :

1. den enda bron

2. den andra bron

3. den ömsesidiga bron

4. den forna, bortglömda bron

5. den hemliga, roligaste bron

6. den lägre bron

7. den högre bron

8. den återvändande bron

9. den bästa, billigaste bron

10. den alltigenom sammanhängande bron

11. en helt annan bro

12. den trofasta bron

13. den trasiga bron

14. den ofärdiga bron


Min relation till världen

har i år känts sämre än någonsin

så ofantligt lite som vi fått till tillsammans

knappt ens ett kortspel

medan vissa möten trots allt

har fört bättre spår med sig, en avspändare glädje

än hittills i hela

halva livet








wWw

Zaragoza på kort som jag nästan glömt bort

Den Andalusiska Hästen

Trettonde Bron




på ena sidan bron

glimtar Aragonien fram

på andra sidan bron

lyser Andalusien till



mitt uppe i Madrid sitter en häst

som bäst med guldkrona

och korslagda ben



har glömt vilket håll han kom ifrån

och rider i sin mardröm

varken hit eller dit

knappt ens till Amerika



men vad mera är

rullar Den Snillrike Riddaren in

hela solen i den

orimligt rymliga

katedralen som skjuter

upp sig likt en

groteskt målad månraket



till oss som vilja se Sevilla

säljs allmäna synvillor

längs varje berg

blickar Dalí ner i dalgången



på tredje sidan bron

springer en intressant föreställning ut

över de bägge ej längre

lika sköna



[[ett minus ett

lika med nuel

emellertid

båda genom båda

blir (r)ätt håll]]









wWw

Ofärdigt Öppnad

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider ingalunda längre vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar, ty nu är den slut.




och sista luckan funnes ej

för nästa trappsteg låg jämt där

på lur likt klapparnas mystär

då nissen går från grej till grej



av omslagspappers blanka snö

han rev små flingor, ivrigt lugn

beströdde slottsgolv, evigt ung

när glädjen födas, gråten dö



Gudinnan var en riktig häst

att ridas längs varenda sal

stod underbarn i ingens bal

de drömde sist som drömde bäst



om tomten kom just detta år

han sätter runda varma spår




wWw

Blev Tydligen Jag Som Var Tomten

Paradis Bortom is, Näst Sista Luckan ur

Hästen på Skridskor (...det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst...)




Så kom då tomten och hans älskling fram till evigheten, en hel afton för tidigt. Tomten lät parkera deras glänsande släde vid ett oändligt träd, medan älsklingen band fast de trenne hästarna med bästa guldtråd. Hela trädgården glimrade som om den växte av sitt eget ljus. Kärleksparet började redan längta efter skugga, och såg då att trädet kryllade av just skuggor. Så de plockade ned varsin och smekte in den i varandras hud. Här kändes tusenfalt skönare att vara än i isen - än så länge i varje fall. Det var ingen planet de hade landat på - det var på själva Stjärnan. Den visade sig kort och gott heta Eva.

Varför ingen genast kom fram och ville ha sitt paket, det framstod som ett mysterium. Släden stod ju färdiglastad med de mest runda julklappar någon kan önska sig. Det riktigt skimrade om de rejält inslagna traktordäcken. Tomten tog av sig såväl raggsockarna som luvan och kliade sig i bollen. Hans pepparkaksliknande maka spritsade på sig lite ny kristyr, för att strax dra av det bakplåtspapper som hon upptäckt fastnat på sina solfläckar. Bara ett behagfullt tickande hördes nu från trädgrenarna i tretakt. Då och då genmälde dova frustanden uppifrån det tidlösa, snövita slottet. Där bodde kanske trots allt inga änglar eller snälla barn??

Hade våra vänner varit gjorda av stearin skulle de för längesedan ha smält, och hade de varit av sten så skulle de aldrig ens fått för sig att sväva iväg. Nu hade bägge en sagolik tur som bestod av deg, ett material som vi alla vet förmår genomleva den mest glödande ugnsvärme. Av vanlig havredeg var tomten för sin del skapt, medan hans älskling låtit sig skulpteras i drottningdeg (dvs en sällsam blandning mellan saffran och pepparkak). Tillsammans doftade de dock likt äppelpaj med starka stänk av kanel. Besynnerligt var hur ett plus ett blev mer än två.

Nu formerade sig kärleksparet till en snörögla, som började ringla längs trädgården upp mot slottstrappan. En enorm häst stod därinnanför sin ofantliga port och iakttog skådespelet. Hästen begrep föga hur öglan kunde förflytta sig när den nu var sammansnörd, och dessutom saknade skridsko. Däremot kände hon hemskt väl igen trion med de andra små hästarna i. De var ju hennes kusiner! Hästen kom ihåg hur de hette Internet, Nasaret och von Älvskog. Troligtvis var två av dem hennes mosters ungar, den siste hennes farbrors avkomma. Fast hon kunde blanda ihop hela nystanet - evigheter sedan som det alltjämt var...

Älsklingen och hennes tomte knackade på porten till det glödheta snöslottet. Hästen kom av sig i sina reflektioner och hostade till. Aha! för sent att gömma sig... Med sin mörkaste stämma försökte hon låta som Nina Simone, för att se om det märkliga paret därutanför skulle avskräckas eller framhärda ännu mer frälsta. Jodå, deras lycka tycktes fortskrida i all sin ändlösa nyfikenhet. Så hästen vred om den trekantiga nyckeln, gav porten den vidaste gavel, och sträckte fram sin bästa hov för att hälsa. Hon hade glömt ta av sig skridskon.




wWw

Tillsammans ej Längre på Skridskor

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar. Följ morgonens drömLucka 23 hos Skrot & Korn : http://www.poeter.se/Medlem?author_id=45530




två par skridskor
  på skilda håll

blev en släde
  med samma golv



for mot stjärnan
  i full galopp

närmar glimtar
  varandras kropp



smälter tomtar
  tar bort all tid

rimmar rummet
  i saligt glid








wWw

yr krist skrinnar i kristyr

Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar.




kanelstänkta kvinnan i snövit kristyr

förväntar sig kyssar från glad tjugofyr


slått fast sina änglar och pimplat hans glögg

tills skallen for ut genom skorstenens glugg


i underligt allvar hon skrattar likt sol

far raskt över seklet på dubblaste stol


som stökigt försök konvertera till Krist

tycks tomten ha nog med att finna rätt kvist


i granrisets fuktiga, febriga slott

han tar hennes hästsvans och snörar omlott


så skrider de samfält mot glimmande ö

längs tjärnfrusna sagan där mörkret skall dö











wWw

vykort till Kurt Olsson från Julius Julskötare

Vykort till/från Fiktiv Person # 22




Som vanligt har jag fått en väldans massa brev och kort hit till min kalender. För att inte tala om alla telefonsamtal från hänförda tittare som... som liksom känner att nånting riktigt stort kommit fram. Vi skulle i all enkelhet kunna ta ett vykort som exempel, vilket somhelst... Oj, där kom ett litet ljusblått! Det är från Julius Skifs, han är sju år gammal och skriver från Dalarna. Då ska vi höra vad denne skifsen skriver då:
God Jul Kurt!
[Haha ja, riktigt god jul på dig också Julius!]
Jag har också varit med i en egen julkalender.
[Nämen vad utmärkt! Den får vi väl ta och kika på nångång...]
Har med hjärtligt intresse följt dina program ända sedan 1978 då de ännu inte fanns...
[Alltså, det var ju hemskt trevligt! Men nu är det såhär, lille vän, att inte ens JAG fanns vid den här tiden! Eller jo, det gjorde jag, det gjorde jag!! fast det var först senare som jag hade funnits, och då liksom ännu längre tillbaka...]
Nu undrar jag mest hur ni sköter era luckor egentligen? Vi löste det hela på så vis att vi hade ett hus...
[Sedär! Ett hus har vi likaså, eller en lada eller vad det nu ska likna...]
ett s.k. kalenderhus vars fasad bestod av en himla massa luckor. De flesta kunde man ta sig igenom och kom då till baksidan av kalendern.
[Och vad skulle ni där att göra då?! Hade du inte tillräckligt att sjunga om på framsidan?]
Andra luckor fick man inte gå igenom, inte förrän rätta dagen, men somliga figurer gjorde det ändå. Det hade Åke Cato och Björn Barlach redan sett till så de kunde göra.
[Julius, det här låter en smula avancerat. Du sitter väl inte och ljuger i direktsändning att du bara är sju år?!?]
Men ni i eran bondgård - varför bänder ni alltid upp varje lucka i slutet av avsnittet och aldrig i början??
[Björn, nu är det ju såhär... jaja, mister Julskötare då då!! Tjöta!]
Det tycker jag verkar lite fantasilöst, hur roligt ni än har spridit ut luckorna i studion.
[Alltså nu... nä! Nå, nu finns det nånting som brukar kallas logik. Vi kunde också säga ordning och reda, öppnas på freda! Eller ej före lörda, eller nästa afton, eller dylikt - fyll i själv lämplig vers! Ta dig en käck och rask funderare och fyll i själv lämplig vers, du som har så fin fan... så hiskeligt bra sångröst!]
Jag vet ju att jag borde slutat skriva för längesen, men en till sak jag måste fråga är varför dina vykort jämt är så jädrans långa?!
[Jo det kanske kommer sig, Julius, av den som skriver till mig?! och inte bara av mig som läser mig... som läser dig.]
Tackar tackar hursomhelst för en fullkomligt galen kalender!!
[Jamen, har du blivit fullkomligt... ...fullkomligt skifzofren?! Du ska väl inte tacka MIG om det är DU som... som är med i en så himla bra sändning!]
Nu måste jag gå och byta till rutig väst inför morgondagens avsnitt, Kurtan, vi syns!
[Jaha? Gå och byta och gå och byta bara... Tror du inte den här tomten [pekar på sig själv] saknar sin rutiga kostym då?! Hur kul kan det bli att sitta här i lussekofta med en dänkflaska framför mig och vattna nötter dagarna i ända...? Äsch, sätt på en rockvideo istället!]
p.s. Hälsa Damorkestern så särskilt gott!!
[Säger du det, säger min herre det!?! minsann visor och inga ord...]
En blir ibland en smula sugen på att spela med dem!
[Min ängel Gudrun har gått och fått nåt virus i triangeln, så jag kan dessvärre ej framföra budskapet i sin hela höjd. Hoppas vi kan vara glada ändå och nöja oss med det svaret?!]




Lucka 21 ur en riktigt lyckad julkalender



wWw

en smått enorm Lucka : i Ugnen hos Trollmor

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... 
Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar. 
De andra återfinns hos Skrot & Korn : http://www.poeter.se/Medlem?author_id=45530




inskriden hungrig i trollmoderns slott

nice:aste nissen då någonsin sett!

Började brännas om bullbak så gott

redan i sagotid, glowing dark yet

blandas kanelen med saffran och spott,

knarrar där pepparkak växer sig snett

Stora som bröst voro bollbullars mått

rollin' 'n' rockin', but never blev mätt

Däremot tomten sitt eget face fått

åter, ty hästdrag av trolldeg frätts bort



nissen satt inne på brett internet

searching for stories in programs som gått,

följde sig själv genom klotrunt porträtt :

öppnad kalender likt regnbåg i grått

Band sakta trollmor sin magic rosette

'round Santa's hjärta, som ville nu blott

HER give his ice castle, skridskor och fett

välfyllda slädar med himmelsk kompott

Would that witch even av änglar ta bett?

sen de måst uppkoppla portar omlott

som sätter isslottet i piruett








wWw

Tomten Finner Runda Fenomen

Här fortskrider min del av vår stafettskrivna adventskalender...




Karusellhästens äppelkindade ansikte hade blivit tomtens eget. Och hans bortdomnade fötter hade blott snurrat fram och tillbaka i sina liggande 8:or över den isbeklädda älven. Tavlorna från slottet, de magnifikt magiska, hade redan brunnit upp under norrskenet.

Nu var ju tomten tvungen att införskaffa andra julgåvor som han inte hade en aning om ännu. Emedan nog bara de minsta barnen skulle hinnas med, tänkte tomten börja med deras överraskningar. Runda saker och upprepningsbara historier älskade de allra mest; det hade hästen fått för sig i varje fall.

Så hans skridskor raskade vidare över isen, stötte snart på en bandyboll. Den visade sig funka som klementin om man skalade den. Tomten köpte ett drygt tjog, invirade i ett tjockt nät från någon målbur. På en helt annan planhalva hittade han ett gäng svarta gummidäck. Hästen var osäker på huruvida de härstammade från bilar, bussar, motorcyklar eller traktorer. Hursomhelst gick de utmärkt att plocka med sig om tomten bar dem runt magen.

I sin stärkta rock rullade tomten på. Bortåt vägrenen låg en servering där de körde en jukebox med väl repade EP-plattor. Det gick fint att beställa singeln med Svenne & Lotta som sjöng Bang! A Boomerang! Någon annan kunde få ett litet rött paket med Thörnqvists grötrock. Eller varför inte Rockin' Around The Christmas Tree med Brenda Lee?! Dessutom fanns I Wish it Could Be Christmas Every Day som återutgåva i vinyl. A-sidan spelade Nick Lowes nya smidiga cover, medan på B-sidan låg det bombastiska originalet av Roy Wood The Wizzard, med barnkör tillråge på allt.

Nå, nu fick det tills vidare räcka med låtar! Vad mer kunde man finna som gick runt och runt...? Tomten klurade på att besöka hålan med alla spelautomaterna i, men kom på att det kunde bli tufft att ta med sig utrustning därifrån. Även några månar och kometer från världsrymden borde bli i svåraste laget att plocka ned. Han hade ju ej längre sin hästkropp till draghjälp. Hästen satt mest bara i hans huvud.

Då kom tomten på ett bra paket : en jordglob! där allt på hela jorden gick att dra runt med bara en finger... eller ännu hellre en stjärnglob med hela stjärnhimlen på!!






wWw

Hur Rider Hos Lucia

min förvrängda version av lyriken till psalmen "Bereden väg för Herran"




Han red sin väg, den hästen

ur askan bort i snö

Farväl han tog av prästen;

brann upp likt hö - ej död


Trefaldighetens fjärde

av älvans ljus han lärde

Förtrollning brytas kan

om komma tomten fram




Längs varje by han skrider

likt syndfull stalledräng

Sprid psalmer! Knyt upp skridskor!

Klä av oss! Marsch i säng!


När höfter älvan vrider

han jublar, hostar och strider

Förtrollning brytas kan

om komma tomten fram






Melodin "lär vara en svensk variant av en gammal tysk folkmelodi från 1693." Originaltexten av F.M. Franzén från 1812 innehåller ytterligare fem verser som jag inte visste fanns.



wWw

Riddaren i Galleriet

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar,

varur nu min vakLucka 10. Missa inte morgonens drömLucka 11 hos Skrot & Korn : http://www.poeter.se/Medlem?author_id=45530




Nu när tomtehästen hade tittat på alla tavlor var här hög tid att välja en. Som på beställning bakom spegelbordet kom galleristen framglidande, vacker som en älva. Verkligen, det VAR ju älvan som återvänt till sitt konstiga slott. Det fullkomligt gnistrade om hennes skridskor. Kring sin mörkgredelina trikådräkt hade hon lindat en polkagrisrandig sjal. Solglasögonen satt ingalunda på nästippen, utan hängde och slängde mot älvans bröst. Elastiskare än någonsin bromsade hon in på en halv sekund framför den omkullhalkade hästen. Vilket föranledde tomten att resa sig igen, kvickare än friskt.


Lika plötsligt tändes kristallkronorna åter i isslottet efter strömavbrottet. Tavlorna blev totalt uppenbara när månskimret suddades ut; nu kunde man se vartenda pigment och pormask i porträtten. Tomten blev förbluffad över hur hans hästkropp hade uppfattat hela dragen så korrekt hos varje riddare och kung, sköterska och drottning, häst och tomte, människa och gudom. Han blev också hemskt överraskad att han missat centrala attribut, såsom smycken och kronor, spiror och svärdslidor, knappar och kravatter, skoremmar och hjälmgaller. Det brukade ju ske vice versa i vanliga livet, hur han upptäckte helheten efterhand och stirrade sig mätt på detaljerna först.


Dessutom hade hästen glömt att fråga sig vem konstnären var?! Eller han hade nog tagit förgivet att mästerverken var en organisk del av slottet, liksom utvuxna direkt ur dess isväggar. De sju porträtten hade synts födda med guldramar och hela paketet (ett par utan). Tomten kände sig en smula utpekad av den blå tomten, som vore han ett tarotkort, ett bland de mer bistra, kantänkas Kung i Svärd - eller Den Hängde Mannen? Hästen hade ju legat på rygg, så han kunde mycket väl ha iakttagit bilden upp & nedpå. Nå, den gubben tänkte tomten i varje fall inte ta. Hästen fick god lust att välja själva galleristen. Hon såg smaskigare ut än varenda målning.


Då räckte älvan honom den sakliga listan. Det var ingen önskelista, varken något som konstmakaren ville ha eller skänka bort, snarare en meny, fett prissatta fetischer som betraktaren förväntades ge år av arbete för. Hästen hostade till. 375.000 riksdaler för en fransk dragspelskung gjord i saffran - det kunde det säkert varit värt om man verkligen brann för innehållet, likt en fackla för sitt hjärtas inre upplysning. Men mer än någonting i livet ville tomten ha havre nu. Han kände sig fasansfullt hungrig, som den häst han också var.


Prästen hade väl trott att det skulle bli svårare för tomten att smyga in i ladugårdsförrådet, nu i sin förtrollade form av häst. Inte minst den påpasslige drängen kände sin husbondes hästar både innan och utan, och skulle raskt identifiera en spion och inkräktare. Till yttermera visso hanterade tomten sin häst som om han vore en motorcykel inbygd i en trehjuling. Det hela skar sig uppenbart fortfarande.


Ändå hyste tomten en viss tacksamhet till den förbannade hierofanten som förvandlat honom. Häst hade sina starka fördelar att vara, emellanåt, bara det att hela tiden var på tok för ofta. Julklapparna måste också kunna tillskäras och inlindas, utbäras och ljustindras, finrimmas och framglimmas många timmar om. Tomten önskade sig bli ett mer människolikt väsen, men som alltjämt behöll hästens kvaliteter. Då kom han på lösningen : Riddare!


Anblicken av den oemotståndliga älvan hjälpte honom att omedelbart bli riddare. Som motdrag till prästen, som motgift till dennes förljugna materialism, ville riddaren nu testa ett färskt uppslag. Hans snilleblixt for som bäst slalom mellan titlarna på galleristens lista. Hästen skulle låta inhandla en målning, falla tillföga och satsa på en riktig dyrgrip. Klurigt nog skulle riddaren dock boka investeringen i prästens namn. Utan större mankemang skulle det säkert gå att inbilla älvan hur denne älskansvärde riddare var utsänd direkt från den helige gårdsherren. I annat fall fick väl tomten söka övertala henne medvetet, i fullt öppen dager om sin plan. I bästa fall ville älvan bli hans försvurna kompanjon?!






wWw

med gästspel av Kurt Olsson i min lucka

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar. 




En hel del av den ursprungliga träigheten hade blivit avlägsnad hos vår kära tomtehäst. Nu kände han sig mest som en plastisk klump eller en sammanvirad sträng med diverse knutar på. Det vibrerade musikaliskt i hans spända nerver och mörka kött. Där rådde en förväntansfull styrka som brottades med hans schack matta tillstånd. Ändå hade den vita läkarhästen ordinerat vår omkullhalkade vän att bli liggandes på isgolvet i ytterligare ett dygn. De kvarstående intrycken skulle smältas bäst på så vis.


Ur det näst sista bland de gamla porträtten visade sig nu ett mellanting mellan en tomte och någonting betydligt fräckare. Tavelramarna påminde om en teveapparat, vari framträdde ingen mindre än Kurt Olsson. Denne tycktes ha återuppstått, bara för att få vara med i julkalendern. Men naturligtvis agerade den rutige herren som om det vore hans egen kalender. Kurt fick upp luckan inifrån, drog isär ett par blommiga gardiner och stack ut sin närmast kungliga haka. Så spände Olsson en långrandig blick i vår kära tomtehäst, innan han hastigt inledde programmet.


K: Du ska va så väldans välkommen till min julkalender!!

T: Tackar...

K: Just så, tack för att du fick komma hit!

T: Jo...?

K: Nu tänkte jag direkt fråga dig såhär, hästen - har du koskräck?

T: Va? Njä, jag är mer orolig för alla klapparna...

K: Känner du att det är kor på isen?!

T: Va? Mja, det har blivit så mycket skridande längs vägrenarna, bortblåsta väsen och studier av isslottet här, så jag har inte hunnit bestämma ett enda inköp...

K: Det känner vi igen, det känner vi igen. Jag vet ju själv hur det är att få brev hela tiden och få brev hela tiden från alla miljoner beundrare och andra undrare därute...

T: Vad brukar de undra?

K: Va! Är det DU som intervjuar MIG nu?!

T: Nej, inte direkt...

K: Nå så då så, vad jag skulle säga först var att det tar ju aldrig slut, och liksom aldrig slut och man kan bara pimpla upp något mitt ur skörden, öppna raskt och försöka ge svar på alla dumma frågor från höger och vänster genom det avlånga landet.

T: Hm, jag har inte ens fått minsta vykort ännu, än mindre någon önskelista.

K: Säger du det, tomten? Jag menar hästen, säger du det! Var ju riktigt tråkigt att höra ;-)

T: Mm.

K: Sånt kan hända den bäste, lite obalans i skörden, sånt händer även mig nångång när jag varit extra ambitiös och ingen fattar vad som...

T: Jo, men nu står det ju i kontraktet att jag ska dela ut paket till minst halva jordklotet!

K: Seså, världen blir inte större än vad man gör den till. Seså, vad har dessa tavelporträtten att tala om för dig då? Säger de dig ingenting?

T: Jodå, på tok för gott om uppslag! Om vi som exempel väljer den franske kungen...

K: Det var han som var målad i saffran alltså.

T: Mja, kulörerna bar en däven doft som i bästa fall påminde om saffran.

K: Sedär! Det var ju ändå nåt att hänga i julgranen, inte sant hästen?

T: Just jädrar, granen! Här växer ju inte ett barr på isen...

K: ...det vill säga ifall du nu hade förmått hänga grejer med dina hovar ;-)

T: Jodu, hur ska jag alls kunna klippa papper och binda snören??

K: Jamen, nu ska vi inte bekymra oss redan på förhand... Jag ska hjälpa dig, jag ska hjälpa dig!!

T: Åh, nej... Menar du att du har handlag för det här med pyssel och papp, mys och pys??

K: Handlag och handlag... Det räcker la änna att man har hjärna, en hjärna som Kurt Olssons så fixar sig det mesta efterhand...

T: Då kan du hemskt gärna börja med att fixa upp mig från isen nu! Inte så roligt med ryggliggande för en häst, vad doktorn än vad har kommenderat...

K: Du ska lyssna på din vita häst! Du ska lyssna och inte svamla så hela tiden...

T: Jamen, jag vill ju upp till takkupolen och förena mig med den svarta ljusdrottningen ju!

K: Vadan? Svart ljus?!

T: Just ja, lysande kolsvart - ingår sånt inte bland dina tricks i verktygslådan?

K: Det är väl inte frågan om det ingår! Det är väl frågan om du blivit alldeles galen pojk?!

T: Undrar vem som är pojke! Såsom tomte har jag funnits i många hundra år. Kurt Olsson har väl bara existerat sedan 80-talet, kanske 40-talet på sin allra mesta höjd...?

K: Jag uppfanns 1979 faktiskt! Blev snabbt allt mer och mer retro...

T: Kul för dig! Dock om folk slutar tro på mig, så blir det ett åtskilligt större hål i historien...

K: Tror du det, tomten, tror du det?!

T: Jo, som att jämföra en isvak med ett svart hål i universum...

K: Men nu håller du väl änna ändå på att få hybris, lille vän! Säg, har jag smittat dig på nåt sätt?

T: Haha, kan så vara, kan så vara...

K: Baskemig! Nu höll vi helt på att glömma kvällens lucka... Räck mig kofoten så ska jag öppna den!

T: Vi vet redan att du har inplanterat en rejäl nöt.

K: Nöt? Jag? Nähej då, det bor en moster där i luckan!

T:  Brukar det inte vara farfar?

K: Farfar har gett nöten till sin farfar, så han kan det förstås inte vara! Om du tänker efter och tänker efter lite granna nu...

T: Vems moster är det då?

K: Jamen, det kan väl inte jag veta allt folk frågar stup i kvarten... Tjöta! Vi får väl öppna och kika istället...!

T: Oj, vilket originellt julpynt!

K: Visst e det, visst e det!!




klipp ur Kurts julkalender på riktigt






wWw

Halkiga Slottets Tavelramar Bortblåsta

ännu ett par av mina luckor
ur vår gemensamma adventskalender HÄSTEN PÅ SKRIDSKOR




så älvan blivit bortblåst

men kvar låg hennes luftslott

helt spiksäkert likt hästsko

vars ingång glänste upplåst



vår tomte red sin framtid,

försvann nu in i dödsbo

där tomma tavlor uppstått

hos marmorns eko : framskrid!





Inte nog med att de sex porträtten väste på varsitt språk hur de ville bli tolkade eller icke tolkade. På tavelramarnas skallringar hörde tomten dessutom hur stormbyarna skred omkring utanför slottet. Hans rejäla hästkropp klapprade och skakade ända in i skelettet.

Skönt ändå att älvan hade lockat in honom i sitt isiga luftslott! Eller var det verkligen hennes? Format som en hästsko kunde ju tomtehästen tro att slottet bestod i hans egen inbillning, men det trodde han inte. Ty de djupt dekorerade väggarna gav skydd mot ovädret därute.

Enda mankemanget kvarstod i att golvet var halkigt som en skridskobana. När tomten skulle studera porträtten närmare gled hästen åt alla håll och kanter. Dock tycktes ingen av de smäckra stolarna ha problem med halkan, ej heller de sirliga byråerna och spegelskåpen.

Plötsligt försvann strömmen! Hela slottet försänktes i ett rymdmässigt mörker. Pelarna självskimrade emellertid av is eller marmor, som kastade ett sorts månsken genom salen. Tomtehästen förbannade att han aldrig hunnit kika på målningarna riktigt klart. Hur sjutton skulle han nu kunna bestämma sig för vilken av de sex figurerna han ville välja?!

För sin inre syn mindes tomten hur somliga drag skilde sig ifrån varandra. Ingens ögonbryn var någon annans läppar lika. Hästen hade också lagt på minnet vilken tavla som hängde i vilken position. Så det var egentligen bara att stappla fram och föra mulen mot en.

Men ju mer tomten tänkte, desto starkare tyckte han sig ha sett även ett sjunde porträtt, liksom svävandes i taket ovanför de ordinära. Nå, den kunde väl hästen ändå inte nå... Och visst var det tillräckligt fantastiskt ifall den utvalda skulle visa sig öppna ett fönster bakom sig - eller inuti sig?






en av min väns luckor:
http://www.poeter.se/Las+Text?textId=1693827



wWw

skridande isvakflak vridande rimfrostbak

smidande pepparkak

bidande lussebak

ridande rumpaskak



stridande apmakak

speedande växelspak

tidande klocktorntak



skridande sovgemak

felande elljusstak

spridande nakensak



svidande whiskeysmak

lidande barhänghak

vridande snurrigrak



skidande svagisvak

kvidande lastbilsflak

glidande hjälpkajak



fridande spöklikslak

needande livtillbak

snidande innertak







wWw

Tomten som Förtrollades till Häst

en adventskalender som kommer att stafett-skriva sig 
tillsammans med en av mina vänner på poeter.se 
som gör andra halvan av luckorna här



Nu får ni provsmaka mina första två luckor (av de stundande 2 x 24 luckorna):

 
halva Lucka 1




vår tomte, vår tomte
förtrollats till häst

ett travande väsen
som frustar som bäst



det kom sig helt hastigt
vi såg ingen gest

dock hördes nån hosta
och mässa likt präst



nu barluvad tomten
farväl tar av höst

gör snöfall av havre
- vad kör han härnäst?






halva Lucka 2



Trähästen hasade sig vidare längs den frostiga dikesrenen. Ideligen blev han omkörd av maskiner på hjul. Hur skulle vår kära häst hinna fram till jul?! Nu när ingen fattade att det var HAN som var tomten... Förtrollningen skavde likt småsten i hjärtat. Hästens egna träben kändes tunga som granstammar och orkade knappt trava längre.

Han stannade vid en station och tankade julmust. Sådan var numera gratis här i riket. Gröt däremot hade blivit dyrare än någonsin, oavsett om den var gjord på havre, bovete, manna eller risgryn. Det var nästan bara prästen som skulle haft råd att bjuda tomten på en tallrik god gröt. Emedan så aldrig skedde, hade vår vän fått för sig att han kunde våldgästa prästens havreförråd. Men se det hade varit som att väcka en klarvaken björn! Dess okristliga trollformel hade slungats mot inkräktaren med en kyrkorgels fulla styrka.

Hur skulle hästen göra för att byta tillbaks sin kropp till den tomte han alltid varit?! Måhända torde predikaren få en motsvarande harang kastad på sig?! Eller insmugglad i sina trätofflor... Det gällde bara att hitta en dylik förbannelse här bland all trafik. Även fast tomten visste hur de mest magiska ramsorna växer i tystnad.

Någon snö hade man heller inte fått. Annars hade trähästen kunnat sätta medar på sig, och på så vis bli släde! Eller i bästa fall en skridskoåkare!! Härav kom tomten att undra ifall det fanns någon isbeklädd damm - månne därinne bakom raderna av träd?? Eller bortanför de oändliga gatlyktorna som snart skulle tändas...

 





wWw

isShowen fortskrider på Liseberg