väljer ur Ljusilias julkalender gör de tolv lärodjuren

Älva Älgskog instruerar


Nu så
alla mina älskade djur!
Då
skola vi välja varsitt
utsnitt
ur Ljusilias julkalender
även kallad älvakalender
och trollkalender
alltså den
som skapades av människan
han som skriver oss
som ni alla minns
för två år sen
får nu höra
era favoritstycken
också tillåtet
att fila till och remixa
en smula
eller två från samma lucka





Hare Rama väljer


hur snöflingan är
bara en
ligger där under murriga granarna
och fryser
och lyser på barmarken
smälter inte
minsta lilla,
vill Ljusilia
plocka upp flingan
men innan
hinner ett troll
skaka på öronen sina,
förklarar hursom
flingan är fridlyst
skall vara med i en filminspelning





Fårever Bäver väljer


dyker de upp ur tjärnen
mitt i en borttappad skog
ligger snön tystare än vitt
gnistrar månens magi
från varenda gren och sten
har någon spänt osynliga trådar
ett snövitt nät
som kamouflage
över snön
känns allting så lätt att existera
öppnar tillsammans ögonen
det ena är Ljusilias
det andra tomtepojkens
har de våta vantar på sig
och blötfrysta snörkängor
men värms snart under mångloben
dess ikväll mänskliga eld
tänds i Alaska
luktar åter svavlande liv
ger Ljusilia former
blir alldeles elastiska, som mysigaste spänst
av febertäta fiberplagg
skänker tomtepojken klapp
får de ny fart
håller varandra evinnerligt i vantarna
brinner lyktsken
långt borta där värmeröken
kommer ifrån





Ragnar Rådjur väljer


känns kaminen ända genom väggen
till en annans hus
när hon lutar
brösten mot
brädor och stockar
och ringlande ur skorstenen ut
hörs då trollmors röst
lika mörk som cello
till den trots allt ganska glada
Fairest of the Seasons
som flickan trallade
från sammetsundergrunden
flyger melodin bort mellan grangrenarna
nu när hon vet
att värmen finns i skogen
vill sig Ljusilia
in genom
dörren den främmande, står redan på glänt
sitter tomtepojken där
och leker med kvinnobilder
uppsjöar av klippepapper
står den också där
grammofonen
med hela gamla samlingen





Irene Reindeer väljer


dansar älvorna över halva Los Angeles

och kapseln tar oss runt
universum på 0,1 sekund

likt blodomlopp
i gudomlig kropp

belyst av hennes änglatrogna hjärteljus





Råtta Trollerot väljer


ligger Ljusilia högst upp i sjukhusets skyskrapa
skall bränna bort
narkotikans vakuum
med narkos
naken inpå bara anden
där Jesus vaccin sprutas in
sjunger hon smutsigaste ljusstrålar





Rudolf Räv väljer


inser Ljusilia redan
hur hon är en samling ljusslingor
som Tomte har skapat

finns hon ändå kvar
så bestämt skiftande omedelbar
likt den fladdrande lågan

fast inte för att Tomte vill
utan blott så länge Ljusilia njuter
hur hans händer pysslar
med magiska luckor

[i i]

verkligheten i en vidare verklighet
dockan i en tjockare docka
och känna allt
ännu en gång, ett helt lager utifrån

på Jupiter
dess jordiska matris
där tomtepojken synkront
har sin horisont inloggad
så han förmår dela minnen
direkt med Ljusilia
och hon med honom

[i i]

lyser midvinternattens trådar
inuti ögonen
ömsom som rymdstad
dess guldglada månsorg
ömsom som fornskog
dess frostiga eldsflammor

samtidigt som Ljusilia blir
alltmer verklig fantasi
dessa känslotankar
i nya kombinationer med
hennes kropp





Merlina Hermelin väljer


Hon har hållt sig inne här under tolv år. Vartenda dygn har hon tillbringat förutan fönster, bara med tavlor. Det trettonde året tänker Ljusilia inleda med att gå ut.

På trappan ner från verandan minns hon att hon har fötter. Träden ser nästan likadana ut. Mitt i skogen stannar Ljusilia och undrar var hon skall börja någonstans.





Ernst Nerz väljer


äro slutet
och början
närmare varann
än någonsin
nu
ur korus av luckor
i korinternas labyrint
har de placerat ut
riktigt stora speglar
den ena längs hela strandremsan
den andra över hela himlavalvet
smeker Ljusilia sitt hår
med sin tå
i det isande våta
glaset som spricker
och rinner
över hennes ögonblick
och brinner
i hennes hjärterum
som så
ty allting har två ändar
men ringen den har en
och barnet blir den tredje





Erika Ekorre väljer


leder åter upp
längs kaliforniska skorstensröken
ner genom mexikanska öknen
över viljande haw
indiska irrdis
milt mot öster
fastän sällsamt åt väster, från Kanadas tak hoppandes
ner i japanska snön
där ingen saga ännu
hade satt sin fot
slocknar ingalunda
den blodvita dvärgen
blir en hel stjärna
vars ljus stannar
en sällsamt nordisk natt
här i stallet
bland gnistrande havrestrån
frustande frost
lossnar deras lust





Gris Granris väljer


glittrar sig julmustiga kulorna
i fattigaste grått
trasar sig strumpbyx
klyver kåta skåror
smulas grindträ
i glimrande dimman
älskar Ljusilia
Tomtes kyssar
med sin tindrande mun
och snuviga ögon
hånglar hon minst lika hårt
som tomtens mjuka klappar
kommer kanske en trollunge
födas till jorden
ligger spiltan fylld
med snö, kanelkrubbor och
pepparkaksbak
där glasyren strax ritar
hennes änglalika kjolfållar
i vintersolstånd
stiger blodrikt strålande stearinet
när tomten kom





Gerhard Grävling väljer


sjunker tungt
i den djupaste tunnel
längs snöspiralen
hur än Ljusilia kryper
ner kommer hon
till källardörren
öppnar trollmor
fyller burkar med smultronsylt vartenda skrymsle
räknar på läpparna
två och små och
TVI vilka söta tandköttsgluggar
slickar sig sneglande
bortåt grisboxen
därsom många änglarna
förfrusit en jordetid
men Ljusilia tänker minsann ej
kutar så varm
emellan trollmors mulliga lår
blir svansen
bra lian, i sving uppå allra översta hyllan
når inga knotor





Björn Getabocken Berg väljer


strosar Ljusilia snövit
mitt i junis björkblad
stryker hon sig
mot näverändorna
med solstrålar i törnekronan
en sista chans
som aldrig slutar börja
ett sommarlov fullt
med julpyssel
hukar bakom en Kittybok
håller hus i klipprång
och skogsklyftor
suger mjölken ur tusen nötter
blott nosar på bukten ibland
spanar om Tomte är med i bandet
vill ju helst vara flicka
och låta sig upptäckas
så hon kan locka med sig sin beach boy upp
på berget
få dra ner kjolen
somna tillsammans
mitt i solen
där de vaknar samma kväll av bjällerklangen
snöar det redan












wWw