Två Månvarv från Venus

episod 12



Himlen var oskyldigt svart. Månens ballong höll vi i ett hisnande snöre, högt över jorden. Här fanns ej längre några gräsfält att springa omkring på, däremot regnbågar. Jorden hade slagits ihop med Venus och Mars till en större planet. Jupiter och vi spelade tennis mot varandra på rymdgrus. Många bollar blev månar, klassiska satelliter till våra senaste uppslag. Sådan var framtiden som vi kunde se i tvättmaskinen. Alla färger skulle finnas kvar, ja, ännu fler skulle skapas. Det svartvita hade för alltid en roll, utgjorde den trygga bakgrunden. Allt skulle bli i samma universum som nu, fast det var redan avsevärt större då.

Vad som snarast hänt är att Jorden har komprimerats till digital form, dessutom back-up:ats till en dubbel. Vi for aldrig hela vägen till framtiden. Istället flyttade vi helt enkelt till Venus, för ytans sköna skull. På köpet skulle det bli lättare att försörja solcellerna. Det blev lite för varmt, fast människorna är uppenbarligen ute och rör på sina rumpor i alla fall. Vanligtvis sitter jag i datorskärmen medan solen står som högst, eller drömmer mig svettig i sängen. Men mitt i idag, svävandes förbi Universum-skulpturen som alltid stått på alla varianter av dethär torget, då hade jag två ärenden på gång samtidigt. Dels var de nya gröna glasögonbågarna färdiga att träs på min blick. Dels övertog jag en gammal hederlig grön cykel, nästan ny, via en arbetskamrat för en rabatterad slant. Det hela kändes sällsamt jordnära, så nytt och välbekant på samma gång, förundransvärt att jag höll balansen på vägen hem.



Efter ett bra tag hade Venus blivit gravid. Vi åkte lokomotiv över hennes berg och kratrar, doppades mellan varven i lavan. I var och varannan grotta låg foster. De tycktes blunda och drömma. Vem var på god väg att slungas upp...? Venus födde en måne nu. Du är hennes egen måne, eller deras egna. Månen har hamnat hos Venus, hon som ingen hade. Den har också hamnat hos Mars, han som hade två månar men ej förmådde föda dem. Tillsammans tog Venus och Mars en sond runt Jupiter först, lokaliserade sina önskemål bland alla dess möjliga månar. Det kunde ha blivit en kanin eller elefant, men fick bli en söt liten räka. Det är ur dess krökta kapsel din sol kommer, som ömsom superlugna strålar, ömsom gallskrikade strålar. Du avslutar och påbörjar en ny spiralgalax. Din mor har sin sol mittemot din. Du har din måne mittemot hennes. Tillsammans sprider ni ljus över jorden från alla fyra väderstreck. Harmonin kommer bli konflikt som kan bli ännu högre harmoni. Det låter som liv och det är det också. Universum har tolv väderstreck. Utöver era ursprungliga råder under och över, inåt och utåt, före och efteråt, aldrig och alltid. En venus i alltid blir extra evig om den stöter på en venus i aldrig. Ur din måne däremot kommer venus titt som tätt, som varm mjölk, för den älskade son till syster Venus du är. Trots att hennes tecken tyder på en stridbarare natur som hon väldigt sällan visat. Fast din mor har kanske jämt levt för dig - långt före du föddes...?


Varje natt är jag övertygad om att någon ska döda mig. Men redan i solens första strålar tycks den inställningen så absurd så att gräsmattorna skrattar i hela mitt minne. Vill cykla längs himlavalven hela dagen ljusgrön. Emellertid tillbaka, här bakom gardinerna, känns hettan därute helt obarmhärtig. Skärmen är den enda osvikliga scenen. Söker ännu fler tecken som kan berätta vart jag helst av allt vill resa. Just nu blir det varken Kalifornien, Åbo eller Irland som jag trott på en god stund. För före jag visste ordet av varken V eller V hade jag bokat en tripp till Wien. Där har vi hursomhelst det allra mesta mellan jord och himmel, folk och fasader, en enorm historia blandad med delikata små inriktningar. Och med tanke på att jag sökt förtrollningen i Prag tre gånger redan, så borde det fjärde försöket vigas åt Wien, inte så långt ifrån egentligen.







777