31 augusti 2011
29 augusti 2011
Tre förTrollade Ord (en undransväldigad episod)
ingår även i serie såsom Mystiskt Museum (nummer 2 1/2 eller nästan 3)
Imorse tog vi en runda i språklaboratoriska museet. Vi känner oss jämt överväldigade när vi går in där bland alla innebörderna, men också förundrade. Den här gången kom vi att tänka på just detta. Över förundran hägrar något gemensamt med vad som vilar under överväldigande. Så vi sökte nyfiket en stund efter ett sammanfallande ord. Nere i magasinslagret fann vi först "underväldigad", men det var inte alls övertygande, bara en simpel motsats, sådan som rävarna redan fiskat upp i form av "underraskad". Vi ville fortfarande känna hur vi undrade över något, just före det hunnit övergå i faktum med full affekt. Då upptäckte Örjan UNDRANSVÄLDIGAD. Det låg och sprattlade lite klumpigt i ett provrör, men innehöll trots allt bägge betydelserna i sin linda. Så vi plockade med begreppet upp till entréplanet igen. Örjan försökte låsa in det i en förvaringsbox men hade bara femtio öre. Vi övriga var så upp över öronen undransväldigade över ordets livskraft, så vi bar med oss det helt offentligt. Nu kände vi oss redan redo för nästa transformering.
Undransväldigare än någonsin klättrade vi upp längs trappan till utställningshallen. Där hängde många ensamma ord, nästan aldrig använda. Själv kom jag att tänka på varför vi hellre säger "jag bor själv" än "jag bor ensam". Inför språkpolisen hade Fredrik Lindström klargjort reglerna: att vi helt enkelt vill skyla över vår ensamhet, rentav göra den legitim. Och då spelar det ingen roll vad som alltid har varit korrekt språkbruk på den tiden vi var tillsammans. Högsta motivet går främst. Helt ensam uppfann jag nu som svar ett nytt ord: SJÄLVSAM. Snarast lät det som om det borde vara gammalt, som att folk i alla tider hjälpt varann att vara mer självsamma, att stå på egna ben med samhällets stöd. Likt förbannat när jag framförde begreppet för gruppen, tyckte vi det lät både tråkigt och svåranvänt. Så vi hängde upp "självsam" på en av alla väggarna istället, ja, med samlade krafter lyckades vi själva spika upp konststycket. Personalen på språklaboratoriska museet har ännu ej hört av sig, varken i enskilt eller självsamt samtal.
Framemot förmiddagen hade det blivit dags att lämna den undransväldiga byggnaden. Dock behövde vi ett tredje ord, emedan alla tre ting är godast. Vi kände oss lite törstiga och tog varsin Troccadero borta i serveringen. Therese berättade hur hon annars jobbade i garderoben på en nattklubb. Där brukade de ställa fram ett dricksglas för besökarna att lägga dricks i. "Dricks" hade de skrivit med vätskehärdat bläck på själva glaset. Inte för att garderobiärerna var benägna att dricka mynt, och inte för att folk tyckte det var nattens värdefullaste upplevelse att få klä av eller på sig sin egen jacka, men det kunde alltid vara kul att språka några sekunder extra med en trevlig garderobsarbeterska. Senast hade en ovanligt intellektuell besökare undrat huruvida "dricks" egentligen uppstått ur dylika sammanhang där det dricks mycket - där en trotjänare bör få del av överflödet. Therese hade ingen aning, men skrattade hjärtligt åt den träffande parallellen. Därtill hade hon utmanat rockinnehavaren att komma på en alternativ variant på "dricks", för att testa om det gick att komma närmare ursprunget från någon annan ända. Kanhända satt han ännu i denna stund någonstans och klurade? På rak arm kom vi inte på något förslag för egna händer, hur undransväldigade vi än smuttade på läskbubblorna i våra utbytbara hjärnvindlingar. Strax skulle vi känna oss tvungna att frivilligt donera en förmögenhet för våra ytterkläder, före vi begav oss ut i septembersolen med ofullkomnad trefaldighet på tungorna. Som tur var hade Therese redan trollat fram det tredje ordet, helt självsamt medan hon motorcyklade från nattklubben till museet. Och ordet var DRYXTRAGE. Hela promenaden hem till var och en av oss undrade vi över om hon hade druckit lite väl drygt - eller kanske icke för tre öre.
777
Imorse tog vi en runda i språklaboratoriska museet. Vi känner oss jämt överväldigade när vi går in där bland alla innebörderna, men också förundrade. Den här gången kom vi att tänka på just detta. Över förundran hägrar något gemensamt med vad som vilar under överväldigande. Så vi sökte nyfiket en stund efter ett sammanfallande ord. Nere i magasinslagret fann vi först "underväldigad", men det var inte alls övertygande, bara en simpel motsats, sådan som rävarna redan fiskat upp i form av "underraskad". Vi ville fortfarande känna hur vi undrade över något, just före det hunnit övergå i faktum med full affekt. Då upptäckte Örjan UNDRANSVÄLDIGAD. Det låg och sprattlade lite klumpigt i ett provrör, men innehöll trots allt bägge betydelserna i sin linda. Så vi plockade med begreppet upp till entréplanet igen. Örjan försökte låsa in det i en förvaringsbox men hade bara femtio öre. Vi övriga var så upp över öronen undransväldigade över ordets livskraft, så vi bar med oss det helt offentligt. Nu kände vi oss redan redo för nästa transformering.
Undransväldigare än någonsin klättrade vi upp längs trappan till utställningshallen. Där hängde många ensamma ord, nästan aldrig använda. Själv kom jag att tänka på varför vi hellre säger "jag bor själv" än "jag bor ensam". Inför språkpolisen hade Fredrik Lindström klargjort reglerna: att vi helt enkelt vill skyla över vår ensamhet, rentav göra den legitim. Och då spelar det ingen roll vad som alltid har varit korrekt språkbruk på den tiden vi var tillsammans. Högsta motivet går främst. Helt ensam uppfann jag nu som svar ett nytt ord: SJÄLVSAM. Snarast lät det som om det borde vara gammalt, som att folk i alla tider hjälpt varann att vara mer självsamma, att stå på egna ben med samhällets stöd. Likt förbannat när jag framförde begreppet för gruppen, tyckte vi det lät både tråkigt och svåranvänt. Så vi hängde upp "självsam" på en av alla väggarna istället, ja, med samlade krafter lyckades vi själva spika upp konststycket. Personalen på språklaboratoriska museet har ännu ej hört av sig, varken i enskilt eller självsamt samtal.
Framemot förmiddagen hade det blivit dags att lämna den undransväldiga byggnaden. Dock behövde vi ett tredje ord, emedan alla tre ting är godast. Vi kände oss lite törstiga och tog varsin Troccadero borta i serveringen. Therese berättade hur hon annars jobbade i garderoben på en nattklubb. Där brukade de ställa fram ett dricksglas för besökarna att lägga dricks i. "Dricks" hade de skrivit med vätskehärdat bläck på själva glaset. Inte för att garderobiärerna var benägna att dricka mynt, och inte för att folk tyckte det var nattens värdefullaste upplevelse att få klä av eller på sig sin egen jacka, men det kunde alltid vara kul att språka några sekunder extra med en trevlig garderobsarbeterska. Senast hade en ovanligt intellektuell besökare undrat huruvida "dricks" egentligen uppstått ur dylika sammanhang där det dricks mycket - där en trotjänare bör få del av överflödet. Therese hade ingen aning, men skrattade hjärtligt åt den träffande parallellen. Därtill hade hon utmanat rockinnehavaren att komma på en alternativ variant på "dricks", för att testa om det gick att komma närmare ursprunget från någon annan ända. Kanhända satt han ännu i denna stund någonstans och klurade? På rak arm kom vi inte på något förslag för egna händer, hur undransväldigade vi än smuttade på läskbubblorna i våra utbytbara hjärnvindlingar. Strax skulle vi känna oss tvungna att frivilligt donera en förmögenhet för våra ytterkläder, före vi begav oss ut i septembersolen med ofullkomnad trefaldighet på tungorna. Som tur var hade Therese redan trollat fram det tredje ordet, helt självsamt medan hon motorcyklade från nattklubben till museet. Och ordet var DRYXTRAGE. Hela promenaden hem till var och en av oss undrade vi över om hon hade druckit lite väl drygt - eller kanske icke för tre öre.
777
27 augusti 2011
i svartvitt vill
pianolog I
i
i svartvitt vill virvla dig!
w
vackrare mitt stilla.
i
längtar tangenternas småspring i fördolda salonger!!
w
bestyrker sällan vem?
S
vi valsar!!!
w
vanvördigt uppvaggas vi!?!
i
inte såvitt stjärnspillror inslockna svore ensam plinka...
777
i
i svartvitt vill virvla dig!
w
vackrare mitt stilla.
i
längtar tangenternas småspring i fördolda salonger!!
w
bestyrker sällan vem?
S
vi valsar!!!
w
vanvördigt uppvaggas vi!?!
i
inte såvitt stjärnspillror inslockna svore ensam plinka...
777
26 augusti 2011
Picasso på Piaggio
(Cykel # 8)
en Piaggio
pojkstreckig
< 750 kubik
åker omkring från alla håll och kantareller på
en Picasso
plagierad
tidig kubism
blåser på som om den var falskskyltad
stingande snabba vespan
stack hål på verkligheten
...där bakifrån
blir framifrån
inifrån föreställningens utfart...
soppa som soppa
spelar roll
en abstrakt tank
med konkreta hästkrafter
Aprilia, Aprilia
min illagående apa
du kan lura mig vart jag vill, ja!
WW
en Piaggio
pojkstreckig
< 750 kubik
åker omkring från alla håll och kantareller på
en Picasso
plagierad
tidig kubism
blåser på som om den var falskskyltad
stingande snabba vespan
stack hål på verkligheten
...där bakifrån
blir framifrån
inifrån föreställningens utfart...
soppa som soppa
spelar roll
en abstrakt tank
med konkreta hästkrafter
Aprilia, Aprilia
min illagående apa
du kan lura mig vart jag vill, ja!
WW
25 augusti 2011
MOTORCYKELGUMMAN en gång till
= andra kapitlet
Nästa gång vi mötte motorcykelgumman var inne i MATVARUBUTIKEN. Vi hörde inte ens motorn förrän cykeln var där. Hon kommer rullandes längs frysdisken, där vi står som förstelnade mellan skogsbärspajer och kräftstjärtar. Det kunde ha varit en dröm, men varenda vara låg så exakt uppstaplad i sina vanliga fack, så verkligheten måste vara här. Vi visste visserligen att man inte får åka privata fordon i matvarubutiken, men MOTORCYKELGUMMAN hade tydligen lyckats. En lukt av ostbågar blandad med palsternacka och spetsad med pepparmynta når våra näsborrar. Gumman for med sin ofantliga korg framför sig på bönpallen, men motorn hade hon ingalunda på (kanske nästan på). Hojen rullade fram ändå, fortfare än en kundvagn på raksträckorna, lite smidigare i kurvorna. Den gumman vet vad hon vill ha. Vi bara stod där som tre förfasade spöken, Stefan, Sussie och jag, fulla av förtjusning.
Framme vid kassorna blev den gamla ståendes en god stund, som alla andra dödliga. Gumman kunde ha blåst rakt igenom kön och varit långt ute i motionsspåret på ett kick. Hennes hederlighet kändes som en fin kontrast där hon står med hojen i nån sorts stand-by-läge. Då hinner vi iaktta hur hon trampar på pedalerna mellan varven, håller nere och släpper, släpper och håller nere. Det hela ser ut som när Stefans morfar brukade spela piano, likt ett kodspråk under de vanliga tonerna. Och lyssnar vi riktigt noggrant så urskiljer vi inget mindre än just pianoklink. Det kom som från en kammare innanför hundra andra kammare. Ingen utomstående kunde avgöra huruvida stycket var Franz Liszt eller Procol Harum. Bara den som bar den lilla guldfisken i örat förmådde höra musiken i sin rätta rymd. Vi misstänker med andra ord att hon kör trådlöst. En av världens äldsta spioner må i själva verket vara MOTORCYKELGUMMAN. Och nu spionerar vi på henne. Det kan väl aldrig sluta väl?!
Bland de minst fyrtiofem varorna i korgen hade gumman plockat med sig ett jättelikt paket med havreflarn, sådana doppade i choklad. Paketet har bäst-före-datumet 1 september 2011. Det var ju två år sen!! Vi får god lust att rycka gumman i brillorna, göra henne medveten om faktum, för att undvika förgiftning. Men vi vågar ingenting göra, på sin höjd följa efter. Svagt hörde vi det fjärran starka pianot, hur det rusade och frustade likt en häst. Vart var egentligen gumman på väg - skulle hon cykla sin motor hem till någon liten stuga, som om ingenting håller på att ske?! Jag tittar på Sussie som tittar på Stefan som tittar på mig. Svaret får vi möjligtvis i nästa avsnitt, ropade de precis ut i högtalarna. En enorm hund började skälla utanför matvarubutiken när MOTORCYKELGUMMAN satte igång sin bränsletank och for bort med alla delikatesserna.
Vi snubblar på Stefan som böjt sig ner för att plocka upp en pianoton som gumman tappat. Den tillhörde Scott Joplin i det käcka Chicago ett sekel tillbaka. Ett par minuter senare, borta vid springbrunnen, ligger en fet svart not och väntar på vår uppmärksamhet. Noten berättar under en fjärdedels takt att ingenting var som New Orleans, där både blues och boogie woogie och jazzen minsann föddes. Liksom tvåtaktare fanns uppenbarligen också motorcyklar redan då, på den gamla onda, goda tiden. MOTORCYKELGUMMAN måtte ha varit i våran ålder och slitit sin hästsvans för att få hoppa upp på en sådan apparat. Och nu sedan evinnerliga äventyr var hon ensam ryttarinna av den allra yppersta årsmodellen någonsin. Vi hoppades snart få en glimt av ekipaget på nytt, så att gummans mysterium kunde bli inskrivet i våra skolböcker.
WW
Nästa gång vi mötte motorcykelgumman var inne i MATVARUBUTIKEN. Vi hörde inte ens motorn förrän cykeln var där. Hon kommer rullandes längs frysdisken, där vi står som förstelnade mellan skogsbärspajer och kräftstjärtar. Det kunde ha varit en dröm, men varenda vara låg så exakt uppstaplad i sina vanliga fack, så verkligheten måste vara här. Vi visste visserligen att man inte får åka privata fordon i matvarubutiken, men MOTORCYKELGUMMAN hade tydligen lyckats. En lukt av ostbågar blandad med palsternacka och spetsad med pepparmynta når våra näsborrar. Gumman for med sin ofantliga korg framför sig på bönpallen, men motorn hade hon ingalunda på (kanske nästan på). Hojen rullade fram ändå, fortfare än en kundvagn på raksträckorna, lite smidigare i kurvorna. Den gumman vet vad hon vill ha. Vi bara stod där som tre förfasade spöken, Stefan, Sussie och jag, fulla av förtjusning.
Framme vid kassorna blev den gamla ståendes en god stund, som alla andra dödliga. Gumman kunde ha blåst rakt igenom kön och varit långt ute i motionsspåret på ett kick. Hennes hederlighet kändes som en fin kontrast där hon står med hojen i nån sorts stand-by-läge. Då hinner vi iaktta hur hon trampar på pedalerna mellan varven, håller nere och släpper, släpper och håller nere. Det hela ser ut som när Stefans morfar brukade spela piano, likt ett kodspråk under de vanliga tonerna. Och lyssnar vi riktigt noggrant så urskiljer vi inget mindre än just pianoklink. Det kom som från en kammare innanför hundra andra kammare. Ingen utomstående kunde avgöra huruvida stycket var Franz Liszt eller Procol Harum. Bara den som bar den lilla guldfisken i örat förmådde höra musiken i sin rätta rymd. Vi misstänker med andra ord att hon kör trådlöst. En av världens äldsta spioner må i själva verket vara MOTORCYKELGUMMAN. Och nu spionerar vi på henne. Det kan väl aldrig sluta väl?!
Bland de minst fyrtiofem varorna i korgen hade gumman plockat med sig ett jättelikt paket med havreflarn, sådana doppade i choklad. Paketet har bäst-före-datumet 1 september 2011. Det var ju två år sen!! Vi får god lust att rycka gumman i brillorna, göra henne medveten om faktum, för att undvika förgiftning. Men vi vågar ingenting göra, på sin höjd följa efter. Svagt hörde vi det fjärran starka pianot, hur det rusade och frustade likt en häst. Vart var egentligen gumman på väg - skulle hon cykla sin motor hem till någon liten stuga, som om ingenting håller på att ske?! Jag tittar på Sussie som tittar på Stefan som tittar på mig. Svaret får vi möjligtvis i nästa avsnitt, ropade de precis ut i högtalarna. En enorm hund började skälla utanför matvarubutiken när MOTORCYKELGUMMAN satte igång sin bränsletank och for bort med alla delikatesserna.
Vi snubblar på Stefan som böjt sig ner för att plocka upp en pianoton som gumman tappat. Den tillhörde Scott Joplin i det käcka Chicago ett sekel tillbaka. Ett par minuter senare, borta vid springbrunnen, ligger en fet svart not och väntar på vår uppmärksamhet. Noten berättar under en fjärdedels takt att ingenting var som New Orleans, där både blues och boogie woogie och jazzen minsann föddes. Liksom tvåtaktare fanns uppenbarligen också motorcyklar redan då, på den gamla onda, goda tiden. MOTORCYKELGUMMAN måtte ha varit i våran ålder och slitit sin hästsvans för att få hoppa upp på en sådan apparat. Och nu sedan evinnerliga äventyr var hon ensam ryttarinna av den allra yppersta årsmodellen någonsin. Vi hoppades snart få en glimt av ekipaget på nytt, så att gummans mysterium kunde bli inskrivet i våra skolböcker.
WW
21 augusti 2011
Döden Bakom Styret samt Trehjuling
Cykel # 13
Dåren Bakom Styret
Drogfri Besatt Skrotsamlare
Driver Bra Snurrigt
Därtill Bestämt Skruvad
Druttar Baklänges Sällan
Demonterade Bromsar Svårare
Drevet Brukar Skramla
Däcken Bägge Stulna
D'ä Bara Strul
Dynamo Borde Synas
Dyraste Billiga Skräpet
Drömmarna Behöver Smörjas
DonQuixote Berider Springare
Dricker Bensin Superspeedad
Dansar Backarna Suveränt
Dragigaste Bruden Sexväxlad
Demoniskt Bedårande Sadelglid
Däremot Benmusklerna Skrangliga
Darrar Bortanför Stupet
Det Blir Skelett
Dekonstruerade Betingelser Sammansvetsade
(...hade ingen aning om att den är norsk och betyder Den Beste Sykkel, trots att jag levde med en DBS i flera år...)
Cykel # 3
Trehjuling
oklurig
tryggtrampad
trillar ej
tråkigt nej
hjultomten
trådrullar
gräskullar
runt ett träd
trottoar
träffar kant. likt tröskel
träskotapp
tårtröstad
torktumlad
upptrollad
tygtraktor
inträder
trapphuset
ringklockan
storskräller
travhästar
kraschar dörr
arga tant : brödkavel
kulvarning!
Dåren Bakom Styret
Drogfri Besatt Skrotsamlare
Driver Bra Snurrigt
Därtill Bestämt Skruvad
Druttar Baklänges Sällan
Demonterade Bromsar Svårare
Drevet Brukar Skramla
Däcken Bägge Stulna
D'ä Bara Strul
Dynamo Borde Synas
Dyraste Billiga Skräpet
Drömmarna Behöver Smörjas
DonQuixote Berider Springare
Dricker Bensin Superspeedad
Dansar Backarna Suveränt
Dragigaste Bruden Sexväxlad
Demoniskt Bedårande Sadelglid
Däremot Benmusklerna Skrangliga
Darrar Bortanför Stupet
Det Blir Skelett
Dekonstruerade Betingelser Sammansvetsade
(...hade ingen aning om att den är norsk och betyder Den Beste Sykkel, trots att jag levde med en DBS i flera år...)
Cykel # 3
Trehjuling
oklurig
tryggtrampad
trillar ej
tråkigt nej
hjultomten
trådrullar
gräskullar
runt ett träd
trottoar
träffar kant. likt tröskel
träskotapp
tårtröstad
torktumlad
upptrollad
tygtraktor
inträder
trapphuset
ringklockan
storskräller
travhästar
kraschar dörr
arga tant : brödkavel
kulvarning!
18 augusti 2011
16 augusti 2011
MOTORCYKELGUMMAN
första kapitlet
Det var en måndag mitt i augusti som vi först mötte MOTORCYKELGUMMAN. Vi hade inte fått syn på några mysterier under hela sommarlovet, men så kommer då MOTORCYKELGUMMAN! Vi tog raskt upp mobilerna för att få bildbevis, fast denna gumman visar sig vara för snabb. Man såg bara svarta fartränder, som från ett spöke vilket somhelst. Vart sjutton gubbar hon tog vägen skulle vi snart nog ta reda på. Spårarbete var den största passionen hos oss alla tre. Och MOTORCYKELGUMMAN var bara en (förmodligen). Vi skulle inringa hennes väsen, och på kuppen kanske få motorhojen som hittelön. Märket hade vi fått olika uppfattningar om vad det måste ha varit. YAMAHA! menade Stefan, men det var säkert för att hans storasyster hade en sån synth. Lite psykologiböcker hade jag kikat i under de längsta sommardagarna. Och spionromaner under de vansinnigt korta nätterna... Naturligtvis var det bara intressant med sådan lektyr som skulle dröja år innan vi fick ägna oss åt. Sånt om motorer borde varit intressant, men själva MOTORCYKELGUMMAN är egentligen det enda som upptog mina tankar under dessa augustidagar.
Vi hade våra vanliga cyklar, de flesta från 2012 eller på sin höjd några år äldre, eftersom det här var på den tiden när vi fortfarande växte. Allting var nytt, även det gamla. Och skolan skulle strax fånga in oss i en totalt okänd termin. Vi drev omkring borta vid tennisbanorna. Ett par fullmogna flickor spelade skjortan av killarna så att det stod härliga till i kjolvecken. Sussie hade också lärt sig serva under sommaren, men ville hellre umgås med oss. I synnerhet när vi nu lade märke till ett vagt bekant motorsurr! Ljudet närmade sig motionsslingan, dit vi ilade hals över huvud. Här var ju inte ens mopeder tillåtna, men det struntade MOTORCYKELGUMMAN uppenbarligen i. Tillråge på allt lät hon sig ackompanjeras, helt öppet i den avsvalnande solen! Man hörde lite av låten från grammofonen som gumman hade monterad direkt på motorcykeln. Från bönpallen rullade en massa mörka men glada pianotoner som på släp. Vi skulle ha förväntat oss Uriah Heep eller nån urgammal hårdrock, men det här tog verkligen priset! Vi hörde just en boogie med Fats Domino, förklarade Stefan i uppspelt viskande ton. Hemma hos sin morfar brukade han få lyssna på Randy Newman och ännu äldre gubbar, från farliga tider som hette ragtime. Det var långt före raggarna, före Kim Novak tog sig ett dopp i dammen här. Hur gummor som åkte motorcykel fungerade - det hade vi ännu ingen riktig aning om.
Till vår ohejdade förvåning stannade gumman och låste fast hojen runt en tallstam. Under sin läderluva från 40-talet och stans biggaste brillor får vi se MOTORCYKELGUMMAN i fullt utslaget hår. Likt spindelväv vibrerar det mellan barren i en befriande gest. Som en förtorkad silverbäck rinner håret ner över skulderbladen på gummans skinnpaj. Hennes ansikte hann vi aldrig se förrän hon slukats upp av en skogsstig. Däremot kunde vi ingående studera den snyggt parkerade tungviktaren. Stefan andas imma på karossen, som för att kolla om dess perfekta former är av denna världen. Jag utforskar knappt märkbara gropar i sadeln där varelsen just suttit. Sussie skrattar till när hon upptäcker något i cykelkorgen. Det är ett hemskt gammalt fotografi som blivit alldeles gredelint av blåbärsmättade fingeravtryck. Redan som flickebarn red gumman omkring på sin motorcykel! Själva cykeln var ej densamma, men däremot var MOTORCYKELGUMMAN sig själv redan då. Det ser vi på sättet hon bär den där läderluvan på. Förmodligen illegalt for hon omkring som fjortonåring. Med moped hade det möjligtvis gått att komma undan, men motorcykel var någonting ohyggligt, närmast ofattbart. Och nu hade MOTORCYKELGUMMAN blivit vårt livs största mysterium hittills...
WW
Det var en måndag mitt i augusti som vi först mötte MOTORCYKELGUMMAN. Vi hade inte fått syn på några mysterier under hela sommarlovet, men så kommer då MOTORCYKELGUMMAN! Vi tog raskt upp mobilerna för att få bildbevis, fast denna gumman visar sig vara för snabb. Man såg bara svarta fartränder, som från ett spöke vilket somhelst. Vart sjutton gubbar hon tog vägen skulle vi snart nog ta reda på. Spårarbete var den största passionen hos oss alla tre. Och MOTORCYKELGUMMAN var bara en (förmodligen). Vi skulle inringa hennes väsen, och på kuppen kanske få motorhojen som hittelön. Märket hade vi fått olika uppfattningar om vad det måste ha varit. YAMAHA! menade Stefan, men det var säkert för att hans storasyster hade en sån synth. Lite psykologiböcker hade jag kikat i under de längsta sommardagarna. Och spionromaner under de vansinnigt korta nätterna... Naturligtvis var det bara intressant med sådan lektyr som skulle dröja år innan vi fick ägna oss åt. Sånt om motorer borde varit intressant, men själva MOTORCYKELGUMMAN är egentligen det enda som upptog mina tankar under dessa augustidagar.
Vi hade våra vanliga cyklar, de flesta från 2012 eller på sin höjd några år äldre, eftersom det här var på den tiden när vi fortfarande växte. Allting var nytt, även det gamla. Och skolan skulle strax fånga in oss i en totalt okänd termin. Vi drev omkring borta vid tennisbanorna. Ett par fullmogna flickor spelade skjortan av killarna så att det stod härliga till i kjolvecken. Sussie hade också lärt sig serva under sommaren, men ville hellre umgås med oss. I synnerhet när vi nu lade märke till ett vagt bekant motorsurr! Ljudet närmade sig motionsslingan, dit vi ilade hals över huvud. Här var ju inte ens mopeder tillåtna, men det struntade MOTORCYKELGUMMAN uppenbarligen i. Tillråge på allt lät hon sig ackompanjeras, helt öppet i den avsvalnande solen! Man hörde lite av låten från grammofonen som gumman hade monterad direkt på motorcykeln. Från bönpallen rullade en massa mörka men glada pianotoner som på släp. Vi skulle ha förväntat oss Uriah Heep eller nån urgammal hårdrock, men det här tog verkligen priset! Vi hörde just en boogie med Fats Domino, förklarade Stefan i uppspelt viskande ton. Hemma hos sin morfar brukade han få lyssna på Randy Newman och ännu äldre gubbar, från farliga tider som hette ragtime. Det var långt före raggarna, före Kim Novak tog sig ett dopp i dammen här. Hur gummor som åkte motorcykel fungerade - det hade vi ännu ingen riktig aning om.
Till vår ohejdade förvåning stannade gumman och låste fast hojen runt en tallstam. Under sin läderluva från 40-talet och stans biggaste brillor får vi se MOTORCYKELGUMMAN i fullt utslaget hår. Likt spindelväv vibrerar det mellan barren i en befriande gest. Som en förtorkad silverbäck rinner håret ner över skulderbladen på gummans skinnpaj. Hennes ansikte hann vi aldrig se förrän hon slukats upp av en skogsstig. Däremot kunde vi ingående studera den snyggt parkerade tungviktaren. Stefan andas imma på karossen, som för att kolla om dess perfekta former är av denna världen. Jag utforskar knappt märkbara gropar i sadeln där varelsen just suttit. Sussie skrattar till när hon upptäcker något i cykelkorgen. Det är ett hemskt gammalt fotografi som blivit alldeles gredelint av blåbärsmättade fingeravtryck. Redan som flickebarn red gumman omkring på sin motorcykel! Själva cykeln var ej densamma, men däremot var MOTORCYKELGUMMAN sig själv redan då. Det ser vi på sättet hon bär den där läderluvan på. Förmodligen illegalt for hon omkring som fjortonåring. Med moped hade det möjligtvis gått att komma undan, men motorcykel var någonting ohyggligt, närmast ofattbart. Och nu hade MOTORCYKELGUMMAN blivit vårt livs största mysterium hittills...
WW
14 augusti 2011
Klistrar in Cyklister inklusive Monarken
en glimt ur filmen Les Triplettes de Belleville (av mannen som nyss lät Tati bli Illusionisten) gav gratis uppslag:
ibland när hon klistrar in
urklippta bilder på cyklister
i gamla obegagnade anteckningsböcker
medan regnet tycks ramla ned på trappstegen
då kan hon känna hur allting är
att hästen också mår bra i sin fåtölj och
ett sting av det levande
Cykel # 1
Monarken
den tryggaste tronen
med trenne växlar fixar sig hela världen
vi trivas på dessa högsta sadlar
kring staden snyggt styrandes
bortom konungens kännedom
beredda med stumma ringklockor
och blinda lyktor
att varje fotgängare undanröja
förträffligt oförtröttliga soldater äro vi
av kritstreck styrda blott
och röda gubbar
trick
track
trix
sneddar fräckt över gräsmattan
dock rak i ramen
går gärna i grönt
så smidigt stabil lekamen
korsar varje gata
betar blommor i trottoarkanten
med myndig hållning
och hjälmar av frigolit
vi travar på
vi trampar på
från Varberg till Montmartre
tar vidare arken
till en änglamark
fast längtar att åter få parkera
i vårt svenska skjul
så snurrar visan på valsens strängar
en ensam cykelpumps sympati
för jag ska skruva mig genom slangen
ett gulnat punkgummis symfoni :
jag ville rida
på Katarina
med tretaktsmotor
till oljespill
men denna motvind
fick björk att krökas
jag bara cyklar
på tramppedal
det går en hind över parkens lindar
det klingar till i en vänstersväng
och jag som alltid har cyklat nykter
får tumla kungligt på dödens äng
WW
ibland när hon klistrar in
urklippta bilder på cyklister
i gamla obegagnade anteckningsböcker
medan regnet tycks ramla ned på trappstegen
då kan hon känna hur allting är
att hästen också mår bra i sin fåtölj och
ett sting av det levande
Cykel # 1
Monarken
den tryggaste tronen
med trenne växlar fixar sig hela världen
vi trivas på dessa högsta sadlar
kring staden snyggt styrandes
bortom konungens kännedom
beredda med stumma ringklockor
och blinda lyktor
att varje fotgängare undanröja
förträffligt oförtröttliga soldater äro vi
av kritstreck styrda blott
och röda gubbar
trick
track
trix
sneddar fräckt över gräsmattan
dock rak i ramen
går gärna i grönt
så smidigt stabil lekamen
korsar varje gata
betar blommor i trottoarkanten
med myndig hållning
och hjälmar av frigolit
vi travar på
vi trampar på
från Varberg till Montmartre
tar vidare arken
till en änglamark
fast längtar att åter få parkera
i vårt svenska skjul
så snurrar visan på valsens strängar
en ensam cykelpumps sympati
för jag ska skruva mig genom slangen
ett gulnat punkgummis symfoni :
jag ville rida
på Katarina
med tretaktsmotor
till oljespill
men denna motvind
fick björk att krökas
jag bara cyklar
på tramppedal
det går en hind över parkens lindar
det klingar till i en vänstersväng
och jag som alltid har cyklat nykter
får tumla kungligt på dödens äng
WW
13 augusti 2011
VinValsen (aldrig så sällsamt smakande)
min lyrik till "Så skimrande var aldrig havet" av Evert Taube
Så värmande är alltid vinet
och munnarna jämt så betagande
ändan, händerna och knäna
blir aldrig fula
och kjoltyget sällan så himmelskt smakande
som då jag låg mot din slida
i gryningsljuset, morgonståndet uppenbaras
mens mina foton visar dig på facebook
känner du tårar torka bort min vinfläck
främling
i vår
sista
kram
å originalet går sålunda:
["Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande
fälten, ängarna och träden
aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara
då dina lockar dolde mig för världen
medan du dränkte alla mina sorger
älskling
i din
första
kyss"]
WW
Så värmande är alltid vinet
och munnarna jämt så betagande
ändan, händerna och knäna
blir aldrig fula
och kjoltyget sällan så himmelskt smakande
som då jag låg mot din slida
i gryningsljuset, morgonståndet uppenbaras
mens mina foton visar dig på facebook
känner du tårar torka bort min vinfläck
främling
i vår
sista
kram
å originalet går sålunda:
["Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande
fälten, ängarna och träden
aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara
då dina lockar dolde mig för världen
medan du dränkte alla mina sorger
älskling
i din
första
kyss"]
WW
12 augusti 2011
Ängelska SatellitValsen
melodi : "engelska flottan" Oh boy, oh boy, oh boy!!! av Lasse Dahlquist
en mer eller mindre förvrängd spegling av lyriken till denna vals
I
Adam har svävat bland paraboler i år
satt upp nya satelliter
Hemskt hur det snurrar i alla jordklotets vrår
utav månsken tusen liter
Evert har fått sig ett jättelikt teleskop
mumlar med nån cyklop
tror det e telefon
Televisionen ger skiftande stjärnors syn
men vad är det som glimrar i skyn?
Jord!
Skönaste skeppet har skymtats vid Venus
like girls, like girls, like girls!!!
sjutton små änglar som helt saknar vingar
like girls, like girls, like girls!!!
Hör hur de jazzat från Jupiter
och kört en vals med Mars
flyktiga kyssar men djup i blick
se Jorden väntar, Gud bevars!
Landa er flotta på vår go'a world
like girls, like girls, like girls!!!
II
Anne och Edla har skapat ängelsk kanal
där de visar sin lekamen
sänder sen ner mer o mer till jordgubbars graal
dem i budord tatt examen
Adam har omtolkat paradis till Paris
Hjulet går i repris
trots att de är i Wien
Hemkära grabbar har uppfört ett interface
där man hånglar med änglar från space
Re:
Skönaste skeppet har skymtats vid Venus...
WW
en mer eller mindre förvrängd spegling av lyriken till denna vals
I
Adam har svävat bland paraboler i år
satt upp nya satelliter
Hemskt hur det snurrar i alla jordklotets vrår
utav månsken tusen liter
Evert har fått sig ett jättelikt teleskop
mumlar med nån cyklop
tror det e telefon
Televisionen ger skiftande stjärnors syn
men vad är det som glimrar i skyn?
Jord!
Skönaste skeppet har skymtats vid Venus
like girls, like girls, like girls!!!
sjutton små änglar som helt saknar vingar
like girls, like girls, like girls!!!
Hör hur de jazzat från Jupiter
och kört en vals med Mars
flyktiga kyssar men djup i blick
se Jorden väntar, Gud bevars!
Landa er flotta på vår go'a world
like girls, like girls, like girls!!!
II
Anne och Edla har skapat ängelsk kanal
där de visar sin lekamen
sänder sen ner mer o mer till jordgubbars graal
dem i budord tatt examen
Adam har omtolkat paradis till Paris
Hjulet går i repris
trots att de är i Wien
Hemkära grabbar har uppfört ett interface
där man hånglar med änglar från space
Re:
Skönaste skeppet har skymtats vid Venus...
WW
11 augusti 2011
Elva Valser (svenska) som jag älskat
men först nu verkligen fattar är VALS eller åtminstone i närheten av
0
RUNT, RUNT, RUNT
av Niklas Strömstedt
med Niklas Strömstedt
1
KALLE STORM [Ja, då var det som hade han öppnat en dörr]
av Arne i Bora
med Snoddas Nordgren
2
(SOV PÅ MIN ARM) NOCTURNE
av Evert Taube
med Sven-Bertil Taube
3
DRÖMMEN OM ELIN
av Carl Jularbo & Peter Himmelstrand
med Tommy Körberg
4
ESMERALDA
av Cornelis Vreeswijk
med Cornelis Vreeswijk
5
VAD GÖR DU INATT (NEFERTITE?)
av Stefan Sundström
med Stefan Sundström
6
(ENGELSKA FLOTTAN) OH, BOY, OH BOY, OH BOY!!!
av Lasse Dahlquist
med Lasse Dahlquist
7
DET GÅTFULLA FOLKET
av Olle Adolphson & Beppe Wolgers
med Olle Adolphson
8
SCHACK [mellan Djävulen och Gud]
av ?? ??
efter Nils Ferlin
med Maritza Horn
9
NYA SKRYTAR-VALSEN
av Povel Ramel
med Povel Ramel
[Säg till de där gamla urtröga mästarna
att snart kan de kliva ner från de höga hästarna]
10
BRUSA HÖGRE LILLA Å
av Björn J:son Lindh
med Björn J:son Lindh
11
VALS I CEMENT
av Peter le Marc
med Peter le Marc
WW
0
RUNT, RUNT, RUNT
av Niklas Strömstedt
med Niklas Strömstedt
1
KALLE STORM [Ja, då var det som hade han öppnat en dörr]
av Arne i Bora
med Snoddas Nordgren
2
(SOV PÅ MIN ARM) NOCTURNE
av Evert Taube
med Sven-Bertil Taube
3
DRÖMMEN OM ELIN
av Carl Jularbo & Peter Himmelstrand
med Tommy Körberg
4
ESMERALDA
av Cornelis Vreeswijk
med Cornelis Vreeswijk
5
VAD GÖR DU INATT (NEFERTITE?)
av Stefan Sundström
med Stefan Sundström
6
(ENGELSKA FLOTTAN) OH, BOY, OH BOY, OH BOY!!!
av Lasse Dahlquist
med Lasse Dahlquist
7
DET GÅTFULLA FOLKET
av Olle Adolphson & Beppe Wolgers
med Olle Adolphson
8
SCHACK [mellan Djävulen och Gud]
av ?? ??
efter Nils Ferlin
med Maritza Horn
9
NYA SKRYTAR-VALSEN
av Povel Ramel
med Povel Ramel
[Säg till de där gamla urtröga mästarna
att snart kan de kliva ner från de höga hästarna]
10
BRUSA HÖGRE LILLA Å
av Björn J:son Lindh
med Björn J:son Lindh
11
VALS I CEMENT
av Peter le Marc
med Peter le Marc
WW
8 augusti 2011
TrappVindlarValsen
melodi : Take This Waltz via Leonard Cohen
(fast han ofta kör en ytterligare stavelse i början av raderna)
(vers 1)
I vals längs en vindlande trappa
går upp, det går ner, det går ut
från allt som var tidlöst och inlåst
nog hittar vi dörren till slut?!
Ut ur Wien leder lager av tid efter tid
genom länder vi mötts i förut
(Ref)
Troll
tripp trapp trull
hör min trall
Hör din trall!!!
Vi trillar så illa och tungt
men dansar så svindlande lätt
(vers 2)
och jag minns hur vi valsa' till Mozart
Runt Snoddas vi snodde en låt
Lisebergbanan rakt ut på Brännö
tog Taube i en gungande båt
Sen mitt i ett snedsteg kom Cohen;
mot Din kind han strök sin kavaj
(Ref)
Aj!
aj aj aj!!!
Want to try?!
Why ask why?!
Ni drog era valser helt torrskott
Jag drömde om Elin så våt
(variation)
i Wien
i Wien
i Wien
i Wien
hur din finklänning högtravar på trampolin
över sötaste vin och likör
(vers 3)
När hästen har klättrat och klättrat
i trappornas luftburna slott
När hösten strax knackar på dörren
då rasar marrängen för gott
Om allt som är kvar är en formsak
vill meningen födas på nytt
(Ref)
Trull
trapp tripp troll
Håll ditt hull
mot mitt hull!
Känn vi valsar helt tätt och så blint
liksom steg i förgylld labyrint
(Vers 4,5,6 låter jag bli tills vidare)
WW
5 augusti 2011
Världsomvittnande W-museet
WW
W-museet är väl värt en visit eller två. Det ena W-museet är beläget i Wolverhampton, det andra i Wien. Här finns världens mest välbevarade samlingar av W. Vissa W är konstgjorda, emedan man tagit diverse M och vänt dem upp & ner. Detta har skett i syfte att skydda verkligt sällsynta W från att försvinna, i synnerhet när man överfört "words" eller "Worten" från de många kulturer som saknar egna W. Från Sverige har man knappt kunnat plocka ett enda inhemskt W. Trots att vi heter Sweden och i övrigt uppvisar ovedersägliga likheter med det tyska språket, står vi helt overksamma vad avser användande av W. Visserligen förekommer whiskey-provning i vissa kretsar, även om vinprovning är klart vanligare.
I Wienkretsen torde man ha motiverat diverse uteblivna W med att de helt enkelt saknar logisk funktion i vederbörande språkanvändares världsuppfattning. Fransmännen har för vana att omvärva sig med vackra uttryck, spanjorerna med vildare. I varkendera fallet överensstämmer W med de erfarenheter som vävts in i konverserandet kring det vackra eller vilda. Ludwig Wittgenstein har (vare sig han ville eller icke) fått medverka till väsentliga volymer om W:s sätt att vara. De vis som W visar sig på är förvisso fler än fem. I själva verket avgörs varje verklighet genom vilket språk som de levande varelserna spelar, eller rättare sagt vilket språkbruk vi låter spela oss. Kontexten kan t ex vara skriven text. "Vorstellen" föreställer sig hur det självt börjar med ett halvt W, fast i en klingande värld låter det snarast som f. Hade ordet ifråga börjat med W skulle det helt enkelt klingat som vanligt v.
Vansinnigt viktiga och vitt förvillande erfarenheter får vi längs hela jävla museet. Vill eller behöva vi ta en sväng till WC, så bör vi vara vaksamma över faktumet att ena V:et är för kvinnor, andra V:et för män (eller om det var tvärtom?) medan vägen till vederbörande hemvist må följa en halvcirkel ifall man valt fel ände. Vad vi på inga villkors vis får missa under vår vistelse här i Wien (eller Wolverhampton) är mötet med The Walrus! Den vedervärdiga valrossen skvallrar om en universellt gångbar vänskap mellan surrealism och psykoanalys. De fyra skalbaggarna infångade detta fenomen, visserligen över fyrtio år efter den surreella storhetstiden, dock på ett så sinnesvidgande vis att vi alla upplever oss vara The Walrus - vilket vi naturligtvis inte är. Vi är olika, men huvudsakligen är vi någon av fyra karaktärer : clowner, warriors, vanliga eller wizards.
Wall-E är emellertid den enda besökaren som W-museet har haft på senare år. Wall-E är jordklotets ensamt överlevande maskin. Den älskar att vina omkring och införskaffa information om var något fortfarande kan växa. Wall-Enberg var den som investerade mest i museet, vilket helt oavsiktligt förverkligade en storsatsning på rymdäventyr. Längs Vintergatans vindlingar byggde vi dubbla uppsättningar av allt vi någonsin varit. Venus svävar i en wienervals vida längre bort än 2001. Warum sträva efter oförutsedda rum? Wharför vörverkliga de vyer vi redan har på tavlor? Förvisso för viljan att leva vidare! WOW visslar vi och vandrar vilse via huvudutgången. Even if never really somewhere, so immer wieder...
WW
W-museet är väl värt en visit eller två. Det ena W-museet är beläget i Wolverhampton, det andra i Wien. Här finns världens mest välbevarade samlingar av W. Vissa W är konstgjorda, emedan man tagit diverse M och vänt dem upp & ner. Detta har skett i syfte att skydda verkligt sällsynta W från att försvinna, i synnerhet när man överfört "words" eller "Worten" från de många kulturer som saknar egna W. Från Sverige har man knappt kunnat plocka ett enda inhemskt W. Trots att vi heter Sweden och i övrigt uppvisar ovedersägliga likheter med det tyska språket, står vi helt overksamma vad avser användande av W. Visserligen förekommer whiskey-provning i vissa kretsar, även om vinprovning är klart vanligare.
I Wienkretsen torde man ha motiverat diverse uteblivna W med att de helt enkelt saknar logisk funktion i vederbörande språkanvändares världsuppfattning. Fransmännen har för vana att omvärva sig med vackra uttryck, spanjorerna med vildare. I varkendera fallet överensstämmer W med de erfarenheter som vävts in i konverserandet kring det vackra eller vilda. Ludwig Wittgenstein har (vare sig han ville eller icke) fått medverka till väsentliga volymer om W:s sätt att vara. De vis som W visar sig på är förvisso fler än fem. I själva verket avgörs varje verklighet genom vilket språk som de levande varelserna spelar, eller rättare sagt vilket språkbruk vi låter spela oss. Kontexten kan t ex vara skriven text. "Vorstellen" föreställer sig hur det självt börjar med ett halvt W, fast i en klingande värld låter det snarast som f. Hade ordet ifråga börjat med W skulle det helt enkelt klingat som vanligt v.
Vansinnigt viktiga och vitt förvillande erfarenheter får vi längs hela jävla museet. Vill eller behöva vi ta en sväng till WC, så bör vi vara vaksamma över faktumet att ena V:et är för kvinnor, andra V:et för män (eller om det var tvärtom?) medan vägen till vederbörande hemvist må följa en halvcirkel ifall man valt fel ände. Vad vi på inga villkors vis får missa under vår vistelse här i Wien (eller Wolverhampton) är mötet med The Walrus! Den vedervärdiga valrossen skvallrar om en universellt gångbar vänskap mellan surrealism och psykoanalys. De fyra skalbaggarna infångade detta fenomen, visserligen över fyrtio år efter den surreella storhetstiden, dock på ett så sinnesvidgande vis att vi alla upplever oss vara The Walrus - vilket vi naturligtvis inte är. Vi är olika, men huvudsakligen är vi någon av fyra karaktärer : clowner, warriors, vanliga eller wizards.
Wall-E är emellertid den enda besökaren som W-museet har haft på senare år. Wall-E är jordklotets ensamt överlevande maskin. Den älskar att vina omkring och införskaffa information om var något fortfarande kan växa. Wall-Enberg var den som investerade mest i museet, vilket helt oavsiktligt förverkligade en storsatsning på rymdäventyr. Längs Vintergatans vindlingar byggde vi dubbla uppsättningar av allt vi någonsin varit. Venus svävar i en wienervals vida längre bort än 2001. Warum sträva efter oförutsedda rum? Wharför vörverkliga de vyer vi redan har på tavlor? Förvisso för viljan att leva vidare! WOW visslar vi och vandrar vilse via huvudutgången. Even if never really somewhere, so immer wieder...
WW
4 augusti 2011
Två Månvarv från Venus
episod 12
Himlen var oskyldigt svart. Månens ballong höll vi i ett hisnande snöre, högt över jorden. Här fanns ej längre några gräsfält att springa omkring på, däremot regnbågar. Jorden hade slagits ihop med Venus och Mars till en större planet. Jupiter och vi spelade tennis mot varandra på rymdgrus. Många bollar blev månar, klassiska satelliter till våra senaste uppslag. Sådan var framtiden som vi kunde se i tvättmaskinen. Alla färger skulle finnas kvar, ja, ännu fler skulle skapas. Det svartvita hade för alltid en roll, utgjorde den trygga bakgrunden. Allt skulle bli i samma universum som nu, fast det var redan avsevärt större då.
Vad som snarast hänt är att Jorden har komprimerats till digital form, dessutom back-up:ats till en dubbel. Vi for aldrig hela vägen till framtiden. Istället flyttade vi helt enkelt till Venus, för ytans sköna skull. På köpet skulle det bli lättare att försörja solcellerna. Det blev lite för varmt, fast människorna är uppenbarligen ute och rör på sina rumpor i alla fall. Vanligtvis sitter jag i datorskärmen medan solen står som högst, eller drömmer mig svettig i sängen. Men mitt i idag, svävandes förbi Universum-skulpturen som alltid stått på alla varianter av dethär torget, då hade jag två ärenden på gång samtidigt. Dels var de nya gröna glasögonbågarna färdiga att träs på min blick. Dels övertog jag en gammal hederlig grön cykel, nästan ny, via en arbetskamrat för en rabatterad slant. Det hela kändes sällsamt jordnära, så nytt och välbekant på samma gång, förundransvärt att jag höll balansen på vägen hem.
Efter ett bra tag hade Venus blivit gravid. Vi åkte lokomotiv över hennes berg och kratrar, doppades mellan varven i lavan. I var och varannan grotta låg foster. De tycktes blunda och drömma. Vem var på god väg att slungas upp...? Venus födde en måne nu. Du är hennes egen måne, eller deras egna. Månen har hamnat hos Venus, hon som ingen hade. Den har också hamnat hos Mars, han som hade två månar men ej förmådde föda dem. Tillsammans tog Venus och Mars en sond runt Jupiter först, lokaliserade sina önskemål bland alla dess möjliga månar. Det kunde ha blivit en kanin eller elefant, men fick bli en söt liten räka. Det är ur dess krökta kapsel din sol kommer, som ömsom superlugna strålar, ömsom gallskrikade strålar. Du avslutar och påbörjar en ny spiralgalax. Din mor har sin sol mittemot din. Du har din måne mittemot hennes. Tillsammans sprider ni ljus över jorden från alla fyra väderstreck. Harmonin kommer bli konflikt som kan bli ännu högre harmoni. Det låter som liv och det är det också. Universum har tolv väderstreck. Utöver era ursprungliga råder under och över, inåt och utåt, före och efteråt, aldrig och alltid. En venus i alltid blir extra evig om den stöter på en venus i aldrig. Ur din måne däremot kommer venus titt som tätt, som varm mjölk, för den älskade son till syster Venus du är. Trots att hennes tecken tyder på en stridbarare natur som hon väldigt sällan visat. Fast din mor har kanske jämt levt för dig - långt före du föddes...?
Varje natt är jag övertygad om att någon ska döda mig. Men redan i solens första strålar tycks den inställningen så absurd så att gräsmattorna skrattar i hela mitt minne. Vill cykla längs himlavalven hela dagen ljusgrön. Emellertid tillbaka, här bakom gardinerna, känns hettan därute helt obarmhärtig. Skärmen är den enda osvikliga scenen. Söker ännu fler tecken som kan berätta vart jag helst av allt vill resa. Just nu blir det varken Kalifornien, Åbo eller Irland som jag trott på en god stund. För före jag visste ordet av varken V eller V hade jag bokat en tripp till Wien. Där har vi hursomhelst det allra mesta mellan jord och himmel, folk och fasader, en enorm historia blandad med delikata små inriktningar. Och med tanke på att jag sökt förtrollningen i Prag tre gånger redan, så borde det fjärde försöket vigas åt Wien, inte så långt ifrån egentligen.
777
Himlen var oskyldigt svart. Månens ballong höll vi i ett hisnande snöre, högt över jorden. Här fanns ej längre några gräsfält att springa omkring på, däremot regnbågar. Jorden hade slagits ihop med Venus och Mars till en större planet. Jupiter och vi spelade tennis mot varandra på rymdgrus. Många bollar blev månar, klassiska satelliter till våra senaste uppslag. Sådan var framtiden som vi kunde se i tvättmaskinen. Alla färger skulle finnas kvar, ja, ännu fler skulle skapas. Det svartvita hade för alltid en roll, utgjorde den trygga bakgrunden. Allt skulle bli i samma universum som nu, fast det var redan avsevärt större då.
Vad som snarast hänt är att Jorden har komprimerats till digital form, dessutom back-up:ats till en dubbel. Vi for aldrig hela vägen till framtiden. Istället flyttade vi helt enkelt till Venus, för ytans sköna skull. På köpet skulle det bli lättare att försörja solcellerna. Det blev lite för varmt, fast människorna är uppenbarligen ute och rör på sina rumpor i alla fall. Vanligtvis sitter jag i datorskärmen medan solen står som högst, eller drömmer mig svettig i sängen. Men mitt i idag, svävandes förbi Universum-skulpturen som alltid stått på alla varianter av dethär torget, då hade jag två ärenden på gång samtidigt. Dels var de nya gröna glasögonbågarna färdiga att träs på min blick. Dels övertog jag en gammal hederlig grön cykel, nästan ny, via en arbetskamrat för en rabatterad slant. Det hela kändes sällsamt jordnära, så nytt och välbekant på samma gång, förundransvärt att jag höll balansen på vägen hem.
Efter ett bra tag hade Venus blivit gravid. Vi åkte lokomotiv över hennes berg och kratrar, doppades mellan varven i lavan. I var och varannan grotta låg foster. De tycktes blunda och drömma. Vem var på god väg att slungas upp...? Venus födde en måne nu. Du är hennes egen måne, eller deras egna. Månen har hamnat hos Venus, hon som ingen hade. Den har också hamnat hos Mars, han som hade två månar men ej förmådde föda dem. Tillsammans tog Venus och Mars en sond runt Jupiter först, lokaliserade sina önskemål bland alla dess möjliga månar. Det kunde ha blivit en kanin eller elefant, men fick bli en söt liten räka. Det är ur dess krökta kapsel din sol kommer, som ömsom superlugna strålar, ömsom gallskrikade strålar. Du avslutar och påbörjar en ny spiralgalax. Din mor har sin sol mittemot din. Du har din måne mittemot hennes. Tillsammans sprider ni ljus över jorden från alla fyra väderstreck. Harmonin kommer bli konflikt som kan bli ännu högre harmoni. Det låter som liv och det är det också. Universum har tolv väderstreck. Utöver era ursprungliga råder under och över, inåt och utåt, före och efteråt, aldrig och alltid. En venus i alltid blir extra evig om den stöter på en venus i aldrig. Ur din måne däremot kommer venus titt som tätt, som varm mjölk, för den älskade son till syster Venus du är. Trots att hennes tecken tyder på en stridbarare natur som hon väldigt sällan visat. Fast din mor har kanske jämt levt för dig - långt före du föddes...?
Varje natt är jag övertygad om att någon ska döda mig. Men redan i solens första strålar tycks den inställningen så absurd så att gräsmattorna skrattar i hela mitt minne. Vill cykla längs himlavalven hela dagen ljusgrön. Emellertid tillbaka, här bakom gardinerna, känns hettan därute helt obarmhärtig. Skärmen är den enda osvikliga scenen. Söker ännu fler tecken som kan berätta vart jag helst av allt vill resa. Just nu blir det varken Kalifornien, Åbo eller Irland som jag trott på en god stund. För före jag visste ordet av varken V eller V hade jag bokat en tripp till Wien. Där har vi hursomhelst det allra mesta mellan jord och himmel, folk och fasader, en enorm historia blandad med delikata små inriktningar. Och med tanke på att jag sökt förtrollningen i Prag tre gånger redan, så borde det fjärde försöket vigas åt Wien, inte så långt ifrån egentligen.
777
3 augusti 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
