Sällan Spelad Sport # 03
Trollboll är i grunden samma sport som fotboll. Det är bara det att istället för TVÅ lag så spelar TRE lag samtidigt. Hur själva spelandet är praktiskt genomförbart kan man undra - men de flesta av oss har nog redan som barn provat liknande dynamik. Planen är en liksidig triangel, där målburarna naturligtvis står i varsin av vinklarna. För alla lagen gäller att göra mål på de bägge motståndarna, men inte på sitt eget lag. Detta kräver att man håller rätt på vinklarna och aldrig villar bort sig. Dessutom, om man gör fyra mål på ena laget, men inget på det andra, så räknas icke fjärde målet. Målgörarna måste visa att de behärskar bägge sina motståndare. Övervikten åt ena hållet får därför aldrig överstiga tre mål för att godkännas. De olika målen summeras till ett resultat, och där råder förstås inga begränsningar för hur många mål någon får göra.
Inte bara troll spelar trollboll. Numera har människor blivit allt piggare på att köra matcher med tre motståndare, eller rättare sagt två motståndare. I början blev det ofta ett hiskeligt krockande. Vem skulle täcka vem som skulle täcka vem? Spelet flöt något smidigare sedan designmakarna lärde sig få fram tre tillräckligt olika färger på tröjorna. Särskilt i Sverige och Kanada har konceptet tagit skruv. Där har man länge tyckt synd om det lag som ensamt skall behöva förlora. Med tre tävlande förlorar två lag tillsammans. Och vinnarlaget känner sig i bästa fall dubbelt så bra som annars.
Det finns de som menar att även handboll, volleyboll, ishockey osv osv blir varken mer eller mindre än just trollboll - ifall spelet sker med tre lag. Historiskt sett har detta knappast sin sanning, eftersom trollen alltid har varit måna om att spela med fötterna. Från början användes rotknölar som fotboll, senare mossa sammanflätad med rep. Nuförtiden råder ingen svårighet för trollen att komma över mänskliga fotbollar. De klär ut sig till publik och rövar bort utskjutna bollar medan reservbollarna rullas in. Rentav VMbollar samt riktiga GULDbollar har påträffats nära trollens revir. I gryningen kan vi med god tur lyckas skymta dem spela tre lag mot två. Ett allt vanligare beteende har blivit dum svansföring. Dvs att spelare i smyg binder fast ett par skilda motståndares svansar i varandra, trots uppenbarheten i vilket lag det då var som var dumma nog att vara dumma mot de andra. Snart drillar domherren ur sin strupe, och de bägge ihopbundna får dela på ett friskott.
Sällan Spelad Sport # 01
Det finns många roliga sporter som vi knappt känner till. JordgubbsGolf är en av dem som brukar ge riktig mersmak, för folk som lärt sig var spelet finns och hur det funkar. JordgubbsGolf påminner till en början mycket om minigolf, eftersom man har en grön liten bana framför sig, bestående av något som liknar en backe eller beklädd med odramatiska hinder.
Skillnaderna visar sig först i att bollen består av en jordgubbe, klubban av en stycke granris. Vidare istället för arton skilda hål finns där bara en sammanhängande bana. Dock är banan ingalunda färdigspelad när man fått jordgubben i hålet. Då trillar den ner till nästa nivå, varifrån man helt enkelt fortsätter. Samma visa gäller efter nästa hål, och nästa, ända ner i underjorden.
Äkta jordgubbsgolf har avsevärt fler än arton nivåer, ja, ända ner till 108 våningsplan har påträffats. Spelets största svårighet bestod ursprungligen i att hitta luckan som ledde ens egen kropp till våningen inunder. Lönnluckorna brukade finnas invävda i banans filttyg. Numera orkar ej arrangörerna, jämte sopning och fläckborttagning, hålla på och återställa skarvarna till osynligt tillstånd. Åtminstone inte på de populära banorna i Skottland, Sydkorea och Kalifornien. Många har istället valt att bygga trappor eller hissar omkring sin bana.
Själva spelredskapen är i regel importerade från Skandinavien. Förekommer gör även miniJordgubbsGolf, som spelas med smultron, men det blir lätt en väldigt kladdig sport med många oavslutade rundor. Vid ordinarie rutiner får samtliga medverkande äta upp sin jordgubbe när de äntligen är färdiga. Ibland byter man jordgubbe med varandra. Hursomhelst, den som med minst antal slag leder jordgubben ända hem, får dessutom en hel korg med jordgubbar i julklapp. Emedan banorna håller öppet enbart sommartid, blir jordgubbskorgen oftast en härlig överraskning när julen väl är kommen.
För er som är sugna på att prova jordgubbsGolf har vi ett par rekommendationer. Glöm inte att lämna tillbaka ficklamporna i receptionen, såvitt ni har arbetat er ner till de mer avancerade nivåerna. JordgubbsGolf räknas visserligen som en utomhussport, men av naturliga skäl räcker sällan solen riktigt till. Dryga böter kan ibland tas ut för sådant som blir kvar därnere för eftervärlden. Så välj en bana med väl utgrävda diken omkring. Försök er heller aldrig på att plocka med egna jordgubbar som reservbollar. Även om ni bara använder dem för att slippa äta en smutsig gubbe efter spelets slut, så ser arrangörerna det som en förolämpning. Väljer ni emellertid en bana i de liberalare regionerna, såsom San Francisco, sker normalt sett inga påföljder om ni så ens spelar med palmblad och persikor samt käkar upp dem efter varje hål. Jordbävningsområden beträdes dock på egen risk.
Regerande världsmästaren i jordgubbsGolf lyckades förresten med en hole-in-one (på en bana med minst nittio våningar). Johnny Deeps jordgubbe drogs som katten mot sin råtta. Själv kom han dit åtskilliga timmar efteråt. Dock råder misstankar om att Deeps jodgubbe var doppad i magnetisk olja, eller dopad som man säger inom de vanliga sporterna.
[Efteråt kom jag på att den i viss mån är inspirerad av Alice i Underlandet, där det dessutom spelades krocket.]
101
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar