Junis Tidigaste Trollslända

skriven för tre år sen
tänkt att tecknas av en kvinna
nu omförtrollad till både form o fenomen



Junis första Ljus


Juni hade redan flugit upp ur sin säng, tvärs genom
dörren och ner
till stranden. Det var sommarlovets allra
tidigaste
morgon. Snårsigen skrattade
ändlöst. Emellertid hade Juni glömt
att vakna.
Hennes tanke låg kvar
och blundade bakom
de drömmande gardinerna. Fast det fanns ju så mycket
annat här
nu!
Juni hoppade
och jazzade med de daggstänkta
trollsländornas ungar. När solen gluttade fram
grep hon tag i
strålarna. Fingrarna höll
ljuset fast
medan Juni välvde sig ut över viken.







Junis andra Ljus


På andra sidan ljuset
kliver Juni iland.
Är stranden här
ett böljande fält av godaste kritaskgröna gräskullar,
sätter hon sig
i sin resväska
och rullar fram som i ett sagolikt gammalt
barnprogram. Snart dyker
där björkar upp
och bakom
dem spelar man
blockflöjt. Juni får inte se
vilka
ansikten det är som spelar,
men hon anar
hur musiken föreställer
hennes
sköna förundran, som ur
fontäner. Minns nu hur
Juni ligger och
sussar bland alla
sina bilder
och biblar. Mitt i en
gul journal kunde hon ha hittat
Lemon Pipers gröna tamburin. Sedan kommer zebror
och vill smaka på hennes
sommarklänning. Ack,
det får de
bita bara en
bit i taget, ty trådarna måste
räcka ända
tills sländans kokong blivit klar
en vacker dag.







Junis tredje ljus


Före zebrorna åter blivit björkar
rider Juni deras roliga, krokiga rumpor,
böjer sig av
mot böljande flod
blir blott bäcken
kvar under brynets ögon. Hennes soligaste bröst
speglar sig i hennes
skuggigaste bröst,
sjunker
genom trassliga kvistar
till hårets botten. Har valarna där byggt
en undervattnisk teater
bortglömd
en submarin nickelodeon
uppgrävd
längs tysta labyrinten av sandslott, orgelpipor
rad efter rad
efter rad efter
radiosignaturen med de mysteriösa tankegångarna
fyllda av ytligaste önskan
genom djupaste viljan
silar känslan
sina bilder
runt i rostiga speldosan som
trots blötaste bubblor
faktiskt fungerar! Juni jublar och
bosätter sig
i grottan som tillhört en klurig bläckfisk
före han valde
illusionen i
att bli föda åt vår kära val
som har alla varelserna kvar
i sin buk.









101