sprang upp i klockklangen (du är försvunnen)

ännu inga bilder nu
men på himlafärdsdagen återuppstår
smått omförklädd
följande 7-raderspoesi
(ursprungligen för Sjulies skull)






du är försvunnen
efter ditt sken sprang jag oförlöst upp i himlavalvet
såg din klänning ligga på sjuhundra moln
virat kring kolonner ditt förvillande hår
och din doft infrusen i självaste klockklangen
men ingenstans finns du
förutom i skönheten du lämnat åt en trollslända







tillika "vem bespeglar dig genom dörren?"



du kommer fram till mina ögon
talar om för mig att jag finns

därsom solskenet sällan blir sig likt igen
det är ju du som kommer ut ur dörren där
emellertid jag som står här förundrad

du skulle någonsin aldrig mer känna igen dig
om du fick se hur fantasin bespeglar mig nu






909