Det var den gryningen när solen började snurra i en triangulär bana. Samma natt hade iRa öppnat sitt hjärta för rymdfararen. Nu slungades iRas världsbild upp från jorden på vart tredje taktslag.
Det var skönt att få riktigt oändlig tid då och då. När iRa satt på spetsen av universum var varje tempel så uppenbart bra. Resten av tiden visste iRa inte ifall hon ville hånskratta eller bara vara arg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar