kring Budaslottet i Budapest

Minnets Gudomliga Grimm

Ackord # 19 




Fröken högläser för oss

ur Grimms sagor om Gud

om Gävle och Nangijala i geografin

trampar sin orgel över berggrunden

steg efter fingrar

medan ditt starkaste flickskratt

mellan molnslöjor glimrande brett lyser upp

varenda linjalmarkerad mardröm

som jag vågar ha eller inte vara

om att aldrig förmå simma

andas snirkliga, krokodiliska bokstäver

ur digitala siffror, totalt vattentäta

83, 84, 85, 86, 87

medan våra plötsliga näsblod

fyller varsin bänk

tränger trösterikt in i omslagspappren

ändå gladaste tiden någonsin

är då

ritar jag oroligt roliga gubbar

börjar greppa alla idolda figurer

från Gunnar Gren till Gamorrean Guard

byter gamla klistermärken

mot nya synthslingor

i den illgrönaste ryggsäcken

läggs orangea skruvmejslar

skall vi flyga genom gruvgångars grift

och sen cykla över vattenytan

oändligt gränsmedvetna

gurglande fluorsköljda

mellan A-gruppen och B-gruppen sjungande

om C.G. Jungs näsblod utgjutet

såsom aldrig sedan dess

säg hur gärna vill du

hänga med mig till Guadalajara

eller några alldeles andra gränder?!








0W0

inhemska Limerickar

svallande Sundsvall



en sköterska sjuk ifrån Sundsvall

förväxlade barnskrik med hundskall


i saknad av blund

sågs hörnbrädan rund


mens hjärtat behöll sitt sekundsvall





Sundsvall som tätort är runt 21:a folkrikaste i Sverige, som kommun cirka 17:e. Minns inte hur mycket/lite jag sett av stan, men grunnar på att bo på hotellet Knaust så småningom möjligen redan i sommar. Minns emellertid en söt klasskamrat vars namn var Sundvall och som flyttade norrut...?


och någonting om Arboga vet/visste jag föga, förutom att de ska ha årlig karneval snart, rymmer minst två medeltida kyrkor, en å, och tydligen är vår 115:e folkrikaste tätort









Böjd över Arboga



en knäskål placerad i Arboga

på kullersten mellan två armbågar


höll längs sommarlövsal

riksdags grå karneval


bar brospannets fridfulla argbigga





0W0

Maskerad till Mugglare eller ingalunda

Tortoise no 15




dold av fantasi


mer vanlig än många er


ler åt maskerad




min hemlighet tycks förbli :


är varken troll, trans, trollkarl

 
skyldig utan sköld ))


mot trög gråt spänns snabb pils skratt


((( got shot by Katniss




outklädd bland troopers, elves


hann ej välja hur jag dör












0W0

Another Surrealistic Pillow

Bookend no 10






...lägger jag äntligen mitt arbete mot dina bröst, som surrealistiska kuddar perfekt rubbade, hör kulörerna från en avsevärt mer dramatisk tid, mjukt spända i dess hårda dis, där hela staden roterar våra ledsna ballonger, närmare skratt, lika högt som guldfisken.





0W0

Giraff-klaveret

Ackord # 17 





Giraff-pianot

vari vårsaven stiger

klingar högre än trädkronorna

tar ett oändligt bett av katedraltornen

sin godaste ton

med elakartade bakslag

får karafferna i skåpet att skorra

av revoltär konservatism

inspelar allt från Afzelius till Liszt

eller ännu mer folkliga eremiter, så sällskapsresliga

i sina ofrivilligt hemliga G-klavar 

0W0

självTorterande element

Tortoise no 17





under skal av skräck


bor en kärleksfull polis


skall skydda månen




mot sin egen törsts öken


next step goes to Mexico





*    *    *

*    *    *





till slut Tortuga


lyfter bort bedräglig hatt


från äldsta tavlan




på tempeltrappan upplyst


står djuret brett gråtande







0W0

även Bratislava var Bra

Elevatorn inklusive (icke)komplex Turist

Tortoise no 11




climbs every tower


to heaven in Vienna


older than hell's bells




har jag blott hunnit ett halvt


rädd bli instängd i vägval...?!








Tortoise no 16



svenskor här i Prag


längs varje prång hör jag dem


hur låren glänser




så supersnabbt går sekler


hann varken hem, sex, skjuts, slott






0W0

Trappan ur Vallgraven

Tortoise no 12 (från dröm)





kravlar jag runt på


stans ödsliga kajtrappa


lika bred som brant




klättrar grupp efter grupp upp


hittar prompt varsin sektion



*    *    *

*    *    *

*    *    *

*    *    *



får ögonkontakt


genom kameran med hon


ej mött på tolv år




kramas vi bort' vid tornet


hon dock bråttom till pjäsen








0W0

Minutmakaren Åter i Semestermässigt Arbete

Åttonde avsnittet i min fantasymässiga sagohistoria




Återigen ändrade Minutmakaren vinkel på visarna. Mustascherna hängde bra precis med i svängen. Plötsligt hade det blivit hög tid att ta semester ifrån semestern. Hem till arbetet flög professorn flera dagar före det var tänkt. Knappt insläppt i sitt klocktorn höll han på att bli. Ty de två sköldpaddorna befann sig på kapitalt skilda ställen i staden, alltför orelaterade till varandra, såpass att porten icke fick den välbalanserade signal som upplåsningen krävde. Ingen nyckel av guld fungerade för denna sorts magi, som var mekaniskt grundad på mycket större system än själva kraften man lade in i unika ting. Seifert & Safira måste finna varsitt påminnande prång, innan dörrhalvorna härborta förmådde öppna sig överhuvudtaget.

Dock klyftigt nog hade denne minutmakare plockat med sig reserv-frukterna, dem som han redan mixat passionsfrukt med granatäpple i. Klöv man en sådan frukt kunde vardera halva lätt tolkas som skalenlig modell av en sköldpadda. Husen var ibland förbluffande blinda. Tillika lät sig tornen titt som tätt luras. Professorn tog en extra aprilpromenad och placerade dem i parallella gränder. Bara arton minuter förlöpte innan han befann sig återkommen i sin allra heligaste bostad.

Det plingade till som i Puppet on a String, trappan gick på lika få språng som i barndomen, och i nästa ruta stod Minutmakaren vid badrumsskåpet för att revaxera sitt tredje öra. Han hade gärna stått vid kylskåpet och lossat kapsylen från en trappist-brygd ölflaska, men nu ville arbetet hellre komma i första rummet. I andra änden av staden var säkert Fladdermusan fullt sysselsatt med sina sömnader och hattmakerier, all textil poesi som hon tycktes utveckla dygnet runt.

Damen på det exotiska hotellet hade påmint professorn om Fladdermusan, hans väninna på avsevärt närmare håll. Bägge kändes erotiska på det där öppensinnigt självcentrerade viset. Fastän hotell-mademoisellen varit en betydligt tyngre variant, rent fysiologiskt, vägde dock sömmerskan skönt mycket mer i psyko-kemisk bemärkelse. Nu saknade han denna fladdermusa av halva sitt hjärta. Minutmakaren kom på sig med att längta ihjäl sig, under loppet av två sekunder, i ett riktigt mörkt turkost ögonblick.

Sedermera tänkte professorn hela arbetskvällen på hur de kunde mötas därute i hennes vindsvåning, på hur himla dum han eventuellt var som slagit sig ned härinne, mitt i urverket. Underwear Square 42 som hon bodde på, det låg ju inom mänskligt räckhåll... inte minst om man tog en motorcykel-taxi, samt såg till att ha en ny kostym-beställning i nedtecknad beredskap. Både sitt livs livrem och hennes bästa strumpeband torde han gott behöva i sin ängslan. Akten med hotell-mademoisellen hade blivit mer än lovligt ofullbordad, ett smärre fiasko, mätt efter hur upphetsade de trots allt hade varit. Så nu ville Minutmakaren återfinna sitt nya självförtroende, i form av spännande men trygg form. Fickor med invändiga dragkedjor hittade professorn aldrig ute i vanliga handeln, endast hemma hos Fladdermusan.

Dessutom var det tillräckligt längesen som hans bild av hennes kvartér uppdaterades, redan ett par år sedan, så passade perfekt under just nästa veckas måne. Då skulle professorn vara beredd att få reda på sin älsklings aktuella status, huruvida hon bodde kvar i butiken, vad hon mumsat på till frukost, ifall hon levde, och vilka kulörer på skorna hon valt idag. Variation uppskattade hon, och variation var vad hans tillvaro bestod av. Egentligen ändrade sig Minutmakaren aldrig. Samma projekt som under hela sitt liv ville han få fortsätta på; kände sig blott kommen till förstadiet. Men från vecka till vecka, mellan alla olika timmar, begärde professorn hur ramverket skulle variera. Jodå, ini de mest egensinniga detaljer...

Semester-semestern inleddes samma morgon med genomlyssning av varenda version av den odödliga sången IF I WERE A CARPENTER (and you were a lady - would you marry me anyway??). Detta njutningslystna jobb, under vilket Minutmakaren satt och glodde på väggens hängande verktyg, djupt koncentrerad, tog ett par dygn i anspråk. För det fanns fler inspelningar än man kunde drömma om. Tim Hardin såsom upphovsmannen hade ändå inte gjort någon direkt delikat tolkning. Mest dramatiskt gripande fann professorn vara versionen med Dave Dee, Dozy och de andra i det legendariska bandet, som förmodligen varken satt sina fötter i Zabadak eller Xanadu. Till och med Vreeswijk hade karvat ihop den svenska varianten "Om jag vore arbetslös". Om folk hade känt till Minutmakarens existens, skulle han nog i mångas ögon varit absolut arbetslös. Men faktum var ju att han drunknade i sina egna uppdrag, hade fler trådar än någonsin att spika ihop.

Uppladdningen inför att träffa Fladdermusan förvandlades således till en aldrig sinande labyrint. Kanhända var det samma gång som alltid...? Ty denna konstfärdiga korridor, hur originell den än föreföll, visade sig ingalunda vara olik alla labyrinter han någonsin givit sig in i. Minutmakaren mindes inte längre första gången, då han blott varit pojke och ingen professor. Förmodligen hade han blivit så stressad av all nyfikenhet att han aldrig lagt märke till symbolerna som tecknats på var åttonde vägg.

Nåväl, vad gjorde den missade erfarenheten egentligen? Om rollen var bra så tålde den att spelas om igen. Ögonen hade vidgat sig ännu ett varv. Det var likafullt först nu som Minutmakaren kände sig verkligen villig att repetera hela äventyret, varenda gammal episod av sin framtid.






0W0

om Du kunde vara mitt D

om Du kunde vara ett D

hade du dväljts i min dator dygnet runt



om Du kunde vara mitt D

hade jag aldrig dragits till den andra



om Du hade varit mitt D, darling

kunde ditt leende ständigt känts direkt drabbande



om Du kunde vara ett D

hade doktorn gett dig diagnosen :

dubbelsidigt delirium

med diametralt diagonal dammlunga



om Du kunde varit mitt D

då hade jag nödvändigtvis dragit Döden

med drottning av svärd lagd därpå



om Du hade varit ett D

kunde du duellera med draken

men hellre drogat ned

än dräpt den demonen



om Du torde vara ett D

kunde det vara en god idé

att undvika se det som dåligt



om Du krävde få vara ett D

hade din moderna sorts demokrati

dock blivit delvis demolerad

under debatterandet med min

moderlandsbundnare faderlighet



om du behövde vara ett d

bland de aderton ledamöterna

begärde jag däremot att du fick ordet



om du skulle återfödas som dotter till Draco Malfoy

kunde jag trolla bort Dumbledore

genom dårskapens dörr



if you could be my D

I would've been a devil in disguise

and you an angel disguised as a devil



om Du hade varit ditt D

kunde jag ha spelat Alain Delon

som sedermera fått gestalta Donald Draper

medan ditt drama såsom demimonde

ingalunda agerat Doris Day, ej heller Mad Donna,

Barbi Bardot eller Brigitte Benton, måhända Cyndi Cherilyn

eller med fördel någon Judy Garland

mindre blyg bland de sju dvärgarna



om Du tordes vara ett D, darling

kunde vi dansa mitt i dimman

medan vi drömt oss dricka upp varandra



om Du kunde varit ditt D

hade du burit din dyrbaraste diamant

medan jag drypt av billig deodorant



om Du hade varit ett D

kunde du vara det där, du vet

en rund sådan

eller dylikt







0W0

Dubbelsidiga Förälskelsen

Bookend no 8




...så sjönk Daniels förälskelse mot ett komplett vansinne, in i delirium, där ensamheten speglade sig i hennes hundra munnar och tusen ögon, simmande av ängslan, ängslan över vilket ansikte han ville välja eller ej ville välja, likt en enda ambivalent ända; medan däremot Amandas förälskelse steg mot klarsyn, bände bort molnen, lät solen värma sitt bröst, vilande i verklig förväntan inför drakens drag, och likt förbannat kände damen sting av ångest, ångest över hur åtskilda skikt de befann sig i : vad som skulle hända om de korsade bron till en helt annan historia, ifall de lyckades landa.








0W0

Anonymt Bekant Doft

Tortoise no 11





lukt från förr - av vad?!?


möter mig hisnande i


ny anonym tambur




minns spelet med sköldpaddor


samt schampot kompis bar på...?






0W0

innan återuppTornandet

Tortoise no 9, ännu en tanka





April kryper lång


samt raskt bort ballong, stelnar


sköld (poet tar paus)





piskar sandstrand ur mattor


pusslas stenkross till stadsbild








0W0

Minutmakarens Söndagsepisod

äntligen sjunde kapitlet i min fantasymässiga sagohistoria




På den sjunde morgonen, efter sjätte aftonen, tog Minutmakaren semester. Ty ej längre orkade han sitta och rotera gränderna i sin stad - de fick vara riktade som de var nu. Under senaste fyrahundra åren hade Minutmakaren ändå aldrig lyckats bygga om grunden, inte ens i trä. Bara interiörerna i hans tornrum hade skiftat, från barock och rokoko till digital kubism via retro-futurism såsom steampunk.

Hurpass god insats som sköldpaddorna än bidrog med, vid omkringbärandet av var och varannan kullersten, behövde Minutmakaren varken fler relationer eller en fördjupad ensamhet. Vår kära professors konservativa hjärta, den trogna motståndaren till hans revolutionära hjärna, ja detta hjärta vred sig av kväljningar inför alla nutida naiviteter, deras insyltade frihetsfokus som snabbt förvandlades till regelrytteri. Mitt i labyrintens kulturella kaos mindes han "ordning och reda - ledig på sönda".

Likt förbannat kände Minutmakaren suget efter ny gammal luft. Som en yr undulat som alltför länge suttit instängd bland miljoner möjligheter, sökte han återigen bli younger than yesterday. Baklänges blåsinstrumentala processer inspirerade professorn att rewinda sitt mindset. Minsann, hade han behärskat att både trolla bort fönster och fram dörrar, så kunde gubben tillverka magiska album samt supersinglar på ett par minuter styck. Retroaktivt ville Minutmakaren äntra billboard.

Sålunda flög han iväg till våren 1967, nu med Jefferson vid spakarna och Springfield böljande en bra bit under maskinen. "Cher shares her cherry pie" blinkade skärmsläckaren på stolsryggen under hela färden. Man passerade högt över Venedig, Budapest, Konstantinopel, Tibet, tvärgirade vid Tokyo, tog en hörna av Kanada, tycktes vara på väg hem igen över havet, men innan Hawaii hunnit passera revy gjorde personalen klart för landning.

Förundransvärt nog redan framme på de kaliforntida markerna, fulla av barfota trafik, kvarterade Minutmakaren in sin närvaro på Hotel Monkee. Nyckeln som han fick utkvitterad hade inget nummer, blott ett litet ansikte på brickan, så man fick söka igenom halva Hollywood. Här lös varken folk eller kulisser med sin frånvaro. Däremot saknade Minutmakaren medeltida gränder och renässansfasader av hela sitt tyska hjärta inklusive europeiska blodomlopp. Amerikanerna föreföll fullkomligt ha missat den tyngsta biten av historien.

Någon sorts megalomanisk, tämligen post-mekanisk misär växte sig uppenbar mellan motorbullret och tidningsprasslet. Trots att så många hade tid att vara med i sin privata TV-show, helt offentligt... Skyskraporna tycktes lika rastlösa som rotlösa, fastän han inte ens smakat det stora äpplet, blott guldfälten kring änglarnas stad. Än sålänge klingade mysteriet mer än tillräckligt omskakande här i blomsterkraftens vagga. Dock drog återkommande trådar uppåt Detroit, ryckte rytmiskt i Minutmakarens mustascher tills han gav ifrån sig ett souligt leende. Det medförde att han tog en söndagsseglande taxi från -67, gled allt tidigare bak längs detta explosivt kreativa sextiotal.

Efter några veckor kom Minutmakaren tillbaks till hotellet med rätt bellboy, Burt Brown, den som kunde guida hans väg genom korridorerna. Kostymen var klanderfritt knäppt som en hel rockgrupp, och mycket riktigt förmådde Brown dela sin uppmärksamhet på minst fyra parallella sysslor under promenaden. Alla dessa sorter och klasser hade fortfarande stil och finess på sextiotalet; varje yrke bar sin egen charm. Burt Brown hjälpte kofferten upp genom hiss efter hiss, dammsög någon krukväxt här och där, återvisade vilsekomna sköldpaddor utan att tappa bort professorn, kompletterade en eller annan tavla som hängde längs de trappburna kapitlen, och försvann när de kom fram med ett skratt genom spegeln.

Rummet tycktes professorn så gott som ett helt slott. På väg in i tamburen mötte honom dofter av Lemon Pipers och Paper Sun mixade med Apples Peaches Pumpkin Pie. Sängen närmast balkongen visade sig belägrad av en rejäl dam i fantasifullaste dräkten. Så mullig och smidig i samma figur kunde väl ingen människa vara?! Tillråge på allt syntes kvinnan bära lika afrikanskt som indianskt ursprung, sammansmälta i någon sorts brasiliansk diamant; åtminstone i Minutmakarens blick som törstade efter alla exotiska rötter han kunde komma över.

Professorns ansträngda hjärta tog ett språng ned i buken, för att i nästa sekund skutta ut längs tungan och landa på hennes bröst. Bodde damen redan här?! -Nyeah, dubbelbokningen ingick ju i paketet, istället för dagligen fria hamburgare som han avbokat. Skönheten skulle stanna sålänge som Minutmakaren önskade, men max ett månvarv. Minsann, en belägenhet av denna natur hade ingalunda uppstått på närmare hundra år.







0W0

Bookend no 7 : Minutmakaren Vaknar

...hade han sovit ett helt år igen, den gode Minutmakaren, vaknade i sitt tornrum så överfullt av drömmar att han knappt tordes röra en fjäder, av rädsla för hur staden skulle rasa ut ur skafferihyllorna, att vallgraven hade blivit ombyggd till en ofantlig diskho, hur livsviktiga kapitel från diverse bokhyllor skulle krypa in hos dammråttorna och aldrig bli återfunna, där sköldpaddorna kunde visat sig ha flugit bort bland molntapparna, att inte en enda tavla egentligen var uppmonterad, medan inga säsonger skulle hinna fullbordas heller denna spirande aprildag, och de vackra gränderna tvingades rinna ned i badkarsvirveln, bara lämna en evinnerlig hunger kvar.






(snarare en introspektiv spin-off än ett potentiellt slut på min fantasymässiga historia vars sjunde episod fortfarande ej blivit skriven...)



0W0