Rondell 5 : Permanent Hjulafton

jag tar en vit fredag
och ger högaktningsfullt fan i
varenda rabatterad vara
ty redan samma helg och varje
kommande vecka säljs halva världen ut
och paketeras in igen
på ännu något supersärskilt
gäspframkallande vis
mitt i nutidens hejdlösa
hjul av svansdans
bland röda torsdagar
bakom bränd förväntan
får jag verkligen missa det mesta
förutom gammal orostad kärlek
till livets traditioner
dess små variationer
inhandlar jag ett tjog julalbum
samt ett oskivat valnötsbröd
som kostar vad det brukar kosta
vilket känns mer unikt






0W0

Mosaik 26 : Okänd Eld

en annan text till melodin "När Juldagsmorgon Glimmar"



då sagostäder glänser

en kväll i kall advent

går andar över gränsen

emellan allt vi känt




0W0

KalenderKaraktär 9 : Ling i Luckan

inspirerad av den glasögonglada halvan av Staffan & Bengt
[därtill programledare för Liv i Luckan] från Umeå på 80-talet
när täckjackorna hade trianglar och mössorna bollar på sig



Staffan av sig själv spelad, liknar bär som Ling

kring i snön på skoter, tycks fatta ingenting?!

Bengt tros veta bättre, slår flingpaketet in

i butikens kassa, fast posten de sku' hinn'



Tur emellertid hur i byn kvar jobbar Ellen

ty hon känner till minsta burk och folk i fjällen

Skrattar snällt när vanställs av stalledräng var ordning

fast han hänförd stirrar, som vore hon en tidning






0W0

Tröskel 10 : Snö 20 : den drömda

möter den värmande
sköterskan för andra
gången alltjämt änglalikt
leende bland allvarliga
dörrar håller hon beredskap
nu i min dröm
en kompletterande version av
verklighetens unga äldrevårdande
dam i tomma matsalen
vid en tyst tv-skärm
där kodupplåsta korridorer tar sina ändar
mot fåtöljer och tavlor
av gud vet vem
visar hon sig dessutom
jobba som tomte
i badstrandens kiosk
samt därtill undervisa
på någon kurs
jag glömt att jag går
möjligen i bibel-biologi
rimligen i piano-psykologi
skrattar vi även här
på seriösaste fötter
kl. 4:44
över dödens golv
med levande händer
tolkade som en spirituell Seekers-sång
besläktade med någon från Saltkråkan
fast i mörkaste nutid
avlöser trygghet
och oro varann
som olika flingor av samma snö
på deras tröskel hon står
med brunt ljus i hår
lämnar jag huset
i superlugnad småstress
så åter utstigen
längs snurriga backarna
syns det vita täcket
ligga där
och inser då
att mina ögon drömmer
för ingalunda har
det snöat inatt
och om så likväl vore fallet
måste jag ändå
fortsätta sova nu
för att klarögd kunna möta
ängeln någon mer morgon







0W0

Rondell 4 : Rektangel

har just fyllt 44, med andra ord blivit dubbelt fyrad



Blivit mer o mer lik en kvadrat
har min rundgång bland livets små gator

Längs chokladbitar vacklar jag rakt
fram till nästa, dock byter mot bakgård


Vem vill sprida oss dit, dubbelt hit??
- säkert inpacka dig i sin street map

Hur skall utstyra sig dessa skikt??
- varje varv ändrar fyrfaldigt riktning



 
0W0

Rondell 3 : Äldre Nya Korridorer

Där går jag längs yrvakna, små korridorer

med tjog magasin och paket till rätt dörr

så fram och tillbaka tills snurrigt var vrå bär?!

Tatt över från tomten som tungt sprang här förr....



...jag tassar längs köksbord, en hemtam doft curry

tar udden av skåps medicinlukt i kö

står vackra pianon still, lugnar min hurry

Så skönt man möblerat för dem som skall dö?!







mysigt tillkomna mitt i mitt utomhusliga, halvt oändliga utbärningsdistrikt


0W0

KalenderKaraktär 5 : Albert i Haga

Hur allbekant var Albert Karlsson i Haga?!

Än grisgrov, än finstämd, just som han behaga'

sågs fröjda sig, guppande mage

med torgvantar, lappade lager

Stort hjärtlig fast småsint mest satt där och klaga'





inspirerad av Cederhöks rollfigur, fadern till Herbert,
som ju blev julkalender -82 när de redan hållt på ett gott tag



0W0

Astronaut 4 : Dväljs Tändsoldat

står i vinterns svarta rymd,

tror sig va en tändsoldat

Venus ska bli mindre skymd;

skjuter snö längs gränd - sol snart




"Dväljs" framför epitetet kom jag på lite efteråt. Nämligen så att i Astronaut-serien är 1:an A (Allt), 2:an B (Bumerang), 3:an C (Cirkelkurs), 5:an E (Emellertid ej Ensam).... medan 4:an var oskriven. Ville näppeligen hoppa till 20 för T i titeln. Dessutom "d" i "tänd" får ju en speciell roll här istället för "tenn".


0W0

KalenderKaraktär 4 : Prästen i Valleby

inspirerad av LasseMajas Detektivbyrå
som fick bli julkalender för tretton år sen.



Ensammast bor hon i byns stora kyrka,
klingar i tornet så snödrivor yr

Mest vill ju prästen polismästar'n dyrka;
dock till sitt julspel den virrhjärnan flyr

Hobbysyr superstar kompad av damer
Ingeborg, Gunborg och Svenborg gör jazz

Dock hon som känt Jesus djupare dramer
ruvar glatt svartsjukt på inställsam glass

Lasse och Maja likt deckarnas yrke
rätar ut trasslet - tills eld ej blott pyr




Förmodligen motsvarar denna kyrkans tjänare
Fanny Winter i en av böckerna(?)


0W0 

Rondell 2 : Kollektiv Solipsism

Trollet biter sig själv i svansen

Hållet byter sig självt i dansen

Stollen betér sig själv som chansen

Grollet botar sig självt med sansen

Kollen har på sig själv balansen

Kullan tar på sig själv skön kransen

Hullet bar på sig självt genansen

Rollen möter sig själv i glansen

Nollor sköter sig själva - fanns en?

Golvet nöter sig självt längs fransen

Tolv-ett bryter sig älv ur transen

Molnen blöter varann nånstans, sen....




0W0

KalenderKaraktär 2 : Sventon med Janton

inspirerad av tv-versionen -89 av Holmbergs böcker
där Helge Skoogs & Lena Nymans rollfigurer fikar ihop
inför detektivuppdragen. Mysteriet för mig blir mest varför
Sventon icke kallar sin sekreterare för Fröken Janton ist. för Jansson?!




både en och tu
och tjugofem temlor
delar den glatt stickande sekreteraren
med sin skarpt rutige privatdetektiv


likt ett levande korsord
på deras pepparkaksbruna kontor
med halva världen inom tu-tre
mattkanters avstånd


påminner minst lika listigt fröken Janton
Sventon om hans mest hisnande, rutinerade fall
som mystiskt nystar upp även
denna ständiga gåta




0W0

KalenderKaraktär 1 : Vätten

inspirerat av Serners rollfigur i Trolltider
som Gripe skrev manus till



Ensam vis vätte bland yra små troll

skruvar sin luva åt osynligt håll

Jättegrå går han i människors vrår,

tassar hem åter med snödjupa spår







0W0

icke Riktig Lucka 0 : iRRBLOSSET

vilket tänktes bli Ende-lig figur nr 1
fritt improviserat över en varelse ur Den Oändliga Historien
men förökade sig och blev kalendermässig i kubik
inklusive diverse helt andra roller :




Det var en gång ett irrbloss
som var på väg att irra bort sig


fastän enkel budbärare av drömmar
där granstammar blir till gatlyktor
som blir till fyrtorn som förleder
trollungar till klippkungar


hon vars enda ljus
tusen harar och hundra rådjur
låtit sina spår bli förskräckligt förvirrade av
tillika tio rävar och den ensliga ugglan
ingen enhörning alls


hade nu föriRRat sig själv


låtsas iRis spira och spraka som ett tomtebloss
redan här i sällsamt kalla november
öppnades just första pirrande luckan
rakt in i kalender-landet


får hon schizotypiskt skåda
med histrioniskt medverkande diagnos


hur Gloriabella Lillstrumpgumma
försöker besöka Kaspar Hugo Gränsemyr
med lysande kärlek förtöjd i en trippelhatt
men möts av stormlugna stjärnsmällar
och sjösjuka slottsråttor
som knaprat sönder ett dussin ursprungliga gluggar
och spillt glögg över halva kapitel Ü
så historien slutar både här och var ;



emellertid dyker Ljusilia Julskötare änglalikt upp
i Hedenhös stenbenta rymdskepp
ehuru Albengt & Herkules efter bullbakta kullerbyttor
slagit sig ned i stalledrängens kyrkbänk
tämligen svanslösa
konstaterar Sture Trenter
men blir motbevisad av Maja Nötnäbb
med stumt bifall från Lasse Valleby
och hela den okurtiserade damorkestern


singlar ensam snöflinga
ur ur svarta televisionen


gör utflykt till Grimms grymma skogar
tar en sväng över iriska sagornas ö
fastnar nästan i törnet av en Brexit
passar på se Bretagne och Baskien
vidare längs Torino via Venedig
ända över alpkanten hem
till Garmisch-Partenkirchen igen


känner sig irrblosset fullkomligt
genomlyst och fridfull
för den här gången.







0W0

Tröskel # 11 : Välvd över Träsk

Just när kvällar känns som mörkast
djupt försjunkna i ett träsk
Se då stiger bron av lyktor!
mitt i höst en strimma påsk


Medan drömmar tycks som ljusast
skönt förhöjda, långt från rusk
Hör då klingar åter larmet!
ur oändlig frid : rask röst






0W0

Rondell 1 : Tätt isär

Vi kom från ensam levnadsväg
Roterade ihop en stund
Så roligt eller mest rutin
Nå, vilken avfart valde du :


Mot höstens friska, mörka frost?

Tillbaks till sommarns slöa dröm?

Dit vilda våren redan drar?

Längs vintern kvar i ändlös snurr?


Du svarar Dublin fast jag tror
Din längtan bor i Lissabon
Från Prag och Wien jag cyklar fint
Vi möts nog i Paris igen






0W0

Tröskel # 12 : Vintertid

Mörkret höjer tröskeln en bra bit till
Vi svarar med att bädda ned oss
i varsin lysande långfilm


Hösten sänker värmen ännu en grad
Du svarar med att knäppa bägge jackorna
hela vägen upp


Trängseln koncentreras till morgon och kväll
Jag svarar med att sprida ut
min ensamhet såsom
en nattarbetande dagdrivare


Stormen drar fram från stad till stad
De svarar med att vrida tillbaks samtliga klockorna
till en fiktiv sommarskog


Glömskan skruvas åt ett hårt varv till
Han svarar med att lätt öppna
nästa flaska portvin


Böcker travas upp i ytterligare en hög
Hon svarar med att skriva ned
vilka hon aldrig hunnit läsa
förrän äntligen nu till julen?!






inräknas även såsom Jacka 32

0W0

StudieCylindern episod Z

inräknas även såsom Astronaut 13. Tjugosjätte och sista avsnittet i en stafettskrivning om en uppdiktad studiecirkel...



Zeppelinarna lyser lugnt med sin frånvaro. Emellertid vår magister Zetterström syns snurra mot natthimlen, på väg någonstans mellan hustak och stjärnor. Måhända är magistern i färd att fullkomligt lämna grottgångarnas skolbyggnad, för att snarare tjänstgöra vid världsrymdens universitet??? Vi tolv vuxna elever har tagit farväl av hans långa cylinderkorridor, efter en dag som tycktes längre än en hel termin.


Zebra den tredje - så löd mitt täcknamn i egenskap av agent och tillika student. Ypsilon och Xantippa kommer jag knappast träffa igen, men vi hann åtminstone laga historiska pjäser. Samt testa framtida spel över en Drei Martini. Jag vet varken hur Arthur Z. övertog gruvan eller valde ut vår arkeosofiska cirkel. Bara fullgjorde mitt uppdrag att övervaka lektionerna, genom en glasmosaik som egentligen var mer vardaglig än mysteriös. Nu kliver jag slutligen ut i den tomma staden. Åter allena!


Sakta landar på min lilla hatt ett par höstlöv, garnerade med singlande snöflingor. Tänker rodnande på September & Ottobre, hoppas de lyckas syresätta sin speciella kärlek även härute. Novembla virvlar några huslängor bort. Såvitt jag kan se har hon ingen pianist i sällskap. Istället måste det varit den andaktsfulla Agnes som lade beslag på Adrian - emedan hon kunde sjunga så ungdomligt kanske ackompanjetören aldrig märkte att Agnes varit pensionär i trettio år...? Under första timmarna sneglade Adrian mot Zanna titt som tätt, men hennes penseldrag visade sig alldeles för ivrigt naiva för hans harmoniska smak att hänga med i någon längre stund.


Sällsamt surreelt därinne i studieförbundets cafébar, fick vi bevittna hur den superakademiska Zetterström började rotera, starkare än någonsin... för att försvinna ut genom takluckan. Tycker mig skymta även den bortsprungna Miranda däruppe i det svarta, som en fjärran måne. Undrar om Hugos höjdrädsla skulle ha hindrat honom från att bli astronaut? Det är väl knappast att bestiga rymderna man känner panik inför - det är nog att behöva krascha mot jorden igen?!? Snarare såväl cellskräck som torgskräck torde bli mer uppenbara risker att fasta i, för den som har satt sig i skeppet på riktigt...


Saknaden efter vår psykedeliska kurs, samtidigt så spiknyktert rotad i gammalt hederligt trä och sten, glas och ben... ja, en djupt stingande saknad välver sig över min simpla hatt. Fäller upp kragen på denna trenne trenchcoat - tänker jag borde bett Veronique att vintervirka den. Nåväl, hon fick ju alltmer fullt upp med sin blivande karl träslöjdaren. Jag iakttog minsann hur Claes-Thomas karvade in "V" i varje bänks ryggstöd, så att någon av dem skulle bli "W". Visserligen ett charmigt tilltag - fast plankmannen fattade nog aldrig hur bänkarna skiftar bokstäver efter hur man känner, med automatisk magi. CAZ var blott studieförbundets föreslagna utgångsläge, som efterhand tog sig fler kombinationer än varken Hugo eller vi detektiver hann notera.


Säkert borde jag ha försökt närma mig Xantippa ändå - på vårt kryptiska spelbräde kompletterat hennes fyrfota samling med något trefota djur?!? Eller åtminstone testat om Zannas målade stege verkligen gick att klättra på, dvs även för oss allvarligt menade student-agenter...? Tydligen vid sin port har Novembla nu stannat - en halv evighet rotar det mörka yrvädret efter sina nycklar. Likafullt tar jag ingen chans att konversera med henne - smyger bara artigt förbi. Ännu en värmevåg drar rakt igenom mitt frysande hjärta, innan dessa ensamma steg flyr hemåt... trots allt tryggt under stjärnkupolen.






0W0