Rusk 1 : Bortsköljt Lyktsken

Regnet kommer in

genom tillknäppt trä

från ingens håll och hundra kanter,

trängs med gammalt lyktsken

som iakttar sin akvarell

och gör ohyggliga små hål

på mysigaste huset

varur tryggheten sprutar, väller, skvätter

över stad, genom skog

och landar hårt under höst

som en insekt

borthälld men likafullt

redo att bygga bättre ramar




Blev mer ruskig än jag trodde... ehuru känner mig snarast superlugn o harmonisk efter yoga-meditationen igår - fast då lever man sig särskilt frivilligt in i vildare scenarier?!



0W0

Privat Skulptur?

dagens drömsekvens (som vanligt i viss mån kompletterad vaket)



plockat med sig sitt slott

till en stad på besök

hade min kompis gjort

fast som konst;


ställde upp det mot hus

såg ju ut som skulptur

ty han glömt sätta på

någon ram



smälte in - tyckte jag?

- skulle slottet få stå?

kvar i stöldriskens gränd

mens vi gick


njä, längs skyltfönster dock

han det hellre lät klä

deras vägg bland små ting

som kontrast



till min stora förtrét -

ty dessutom fått syn

på en bergsformation

helt perfekt


där vårt slott måste stått

någon helt annan gång

men nu skulle hans dam

kliva hem




över bäckars ravin

klara leriga hopp;

fick jag springa och se

hon gick rätt


som i dataspel byggt

utav riktig natur;

tänkt på tavlan mest - folk

fått hängt kvar?




[[[[sl8tt]]]]




gled jag snarare in

genom stenträdgårds port

fram till hundkojan där

nån kanin


eller ekorre kom

fram mot händerna här

ville klappad den bli?

absolut!


blev likt skalbagge snart

under kläderna kröp;

hur dess bubbla min hand

följde med...



dock när clownen intill

sökte klargöra trick

på var docka där låg

fick de liv!!


kunde ligga med en

men jag ville ha tre

nej, trots allt ingen sex

- nöjd med prat




denne konstnär han var

ännu en gammal vän;

vandra' bort hemåt stan

längs en bok...


och strax hon hittar text

ur mitt livs galleri

snygg passage som jag glömt

om musik?


tycks först trasslig och trött

med Herr Kaka som roll

men får nu vita min

- vaknar upp.







inräknad såsom "ingen 16"

0W0

Fridfulla Lungor

Fyller sångblad

sorgtyngd solglad

över bäckvad

Fridlyst kyrkrad

nynnar Lyngstad



Dyngvåt stenstrand

måndrömt fiskhand

Björntråds stygnrand

norsktyskt trollband

lös magnet-tand

inräknas såsom Sand 10

Björn(tråden) o (m)Agne(t)ta(nden) är i första hand associationer till de andra medlemmarna i bandet [+ kassettband]. "Lös" funkar också som variant till "fridlyst". Bennys själva namn kom nog blott med genom "nynnar" och alla -and/And, även om han stod henne närmast. Inte desto mindre djupt innehållsmässigt har Fridas sköna, distinkt späda stämma, funnits med mig hela tiden....




0W0

Återbesök i Alingsås

schaiku (uppsjunken)

skärmen skiftar sjuka schakt

sjunger skön chimär

stjärnor schackar skymd sheriff






inverterad haiku // stjaiku //
framskjuten under sjunde sept.

 
0W0

Septembers Stabilt Splittrade Möten med Månaderna

Accepterandes sin spegelbild med mognaste balans

lutar sig gubben mot oktobers oroliga skuggor

med bröstet alltjämt kärnfullt av augustis guldljus

drar han sakta djupaste andetag ur julafton

och sprider ut längs midsommarns spirande tomt :

gamla smultron, söta rönnbär,
bruna vinbär, torkad smörsopp,
blåfryst honung, gröna nötter,
sura sviskon, friska björnbär och september

för barnbarnen att plocka under snön i februari

likt luftslott som vuxit sig sanna till april

vill någon värma sig - vem annars än november?

i julis kjoldränkta solgass sandstänkta minnesglans

som i sin tur hon har av januaris ljuva svalka

månde höststormen drömma melankolisk sig mot maj

eljest slungas hemåt mars, sin allra trognaste motspelerska






Årstidslig Åtrå nr 7 (medan visserligen sju stämmer bättre med sept än nio nu, måste ändå tillstås jag hoppat över ett par porträtt i denna serie)


0W0

Förtrollande Rutin

Distans # 12



Om man skulle köra om

på nytt varenda månad och timma

i samma ordning som alltid

så torde ändå rummet bli ofantligt varierat

för oss som möblerar golvet nu

med unika minnen

och tillika särskild förväntan

kring vem som ställer klockan var








0W0

mellan Moln o Mark i Trollhättan strolling mellan Träd o Torn

ingen 13 : Trollhättan

 
trollhättan

borttrollar

hattbrättet


tornhästen

stenrullar

tronstolen


stadshärskarn

trapptrillar

trullkullom


anträdda

bokbläddrar

älvhöstar


tolvtärning

ettnollar

trätrollet






och det ena med det tredje

Distans # 11 : Fot efter Fot före Fot

Om man skulle lägga på en evinnerlig linje

vartenda fotspår jag någonsin satt

så torde linjen gå ifrån Frölunda

framåt Frankrike via frimärke

bortåt Florida genom fängelse

och ända hem till Frölunda igen



eller en längre variant

alltjämt kortare

som jag drömde idag :


en
fot
åt
gången
gick
var
själ
genom
stan
brant
mot
Haga


framför
foten
nästa
tätt
mätte
blickar
mig som
häst
skulle
räknas
steg X
sakt


ej
fort
till
kyrkport
fick
jag
tolv
hundra
trots
sist
vann
min dikt


märkligt
gruppen
röstat
trolskt
när jag
bortglömd
utdömd
tyckts
bara
orden
drömde
er


ett
skratt
blev
bekant
två
grå
såg
vårt barn
kvar
längs
golv
mot valv


varvet
måste
möta
sig
ensamt
varje
spöke
steg
uti
innans
virvlars
hörn




0W0

Rensning nr 7 : Brunn under Brunner

fastän fullständigt igenslammad

av hennes hårlockar och ögonskuggor

samt andras dammgrävlingar

mellan deras labyrintiska stadskvartér

rinner strax åter

halva livets drömmar

om hans hundra närmaste månar

ned mot botten

som bara finns i lager

på lager längs virveln

hon vet hur man dresserar

till stillastående spiraltrappor

av sten som han sedan i treskift

får rulla allt mindre rädd

för hästkrafternas hisskorg

genom höstens brunaste byggnadsställningar

som vore brunnen en gruva

av torrlagt kvicksilver

stiger likafullt deras varmaste vätska

i klart klingande likörglas

alltjämt till livs





men hur dessa händer än hivar

upp grövsta hinkar

ofantligt subtilt ur

det kollektivt undermedvetna

förmår vi aldrig skriva

lika smäktande detaljrikt

och massivt materialövergripande som Ernst Brunner

vars panna genomlyser

vareviga hudflaga, vrakspillra

eller insekt längs vårt aldrig bortrunna murbruk

hundra famnar ner

sänker kranarna minsta skrotkorn

och puts

till en förundransvärd vardag

från de grå månstrålarna

som filharmoniskt formade

min brokiga tjugoett-årstid

hur fjärran de än utmålade sig

från ett mycket tyngre vuxenskap

märkte knappt hur tornet började där

jag är reflektören.







fotnot

Jag uppfattar Brunner som en ohyggligt skönskrivande, intressant gigant, av närmast Strindbergska mått! men ur den relativt anspråkslösa skaran? Okänd för många misstänker jag, fastän han griper sig an såpass folkliga teman, på ett oerhört virtuost vis. Hursomhelst en sorts forskare och kultur-arkeolog, som kan dra en vacker rövarhistoria på 800 sidor utan att knappt andas luft. Snarare allt stoft mellan himlajord och helvete, i sitt finlemmade mega-bygge, med extra observant känsla för interiörer/exteriörer...

För att återkoppla närmare min egen läsandes bakgrund : Upptäckte författaren -96 vill jag minnas, före fyllda tjugoett. Mötet skedde nog faktiskt allra först genom en samling poet-porträtt, där något tjog aktiva på 80-talet beskrev hur deras skrivarprocess går till. Brunners speciella rutiner (som jag iofs aldrig någonsin efterlevt) gjorde störst intryck på mig, genom fr.f.a. sin "trestegsmodell" med att renskriva från början efter att två tredjedelar är uppskissade...

Sedan kunde jag ha kastat mig över hans dikter, men blev alltså den relativt lilla "roliga", erotiska romanen Passionata istället. -94 efter dess utgivande sjönk Estonia, vilket för bl.a. Brunner resulterade -95 i ett betydligt mer allvarsmättat häfte [Mr. Skylight som jag är på väg att fullborda först denna höst], med successiv panikslagenhet gestaltad ur diverse perspektiv. Var och en person har sin roll ombord på färjan, allt från lastbilschaufför, moder och vanliga passagerare via vakthavande och värdinna till matros och kapten, vars psyken och kroppsliga belägenheter Brunner lever sig in i genom jag-form. Har nog aldrig läst någon kaos-skildring mer sinnligen närvarande än såhär?!

Strax före Brunner hade jag råkat snoka reda på Mare Kandre, men märkligt nog dröjde det några år längre tills jag började sluka hennes ännu mer förtätade skapelser - även om det blir som att jämföra arbetsplatser med dockhus el dyl. Fastän de delar den poetiska ådran starkt, så blir det rättvisare att väga in Lundell och Brögger i bilden, vilka jag bägge hade plöjt igenom alltsedan -92. Särskilt Suzanne B. vill jag placera på samma fält som Ernst B. - i och med att historiska djupdykningar jämte samtida undersökningar varvas med personligare fiktion, samt tangerar både sexuella och transcendentala sfärernas socialpsykologi. Hurpass skilda slutsatser de än må ha dragit av sina studier...?





0W0

HöstTerminen 1993 (Första Triangeln)

självbiografiska skisser mixade med fiktiva inslag




tisdag 17 augusti

Jag går omkring bland dessa berg, ensam. Mellan björkarna ser jag myror krypa från ena skuggan till nästa. Grunnar på romanen igen, som om jag skulle orka göra en hel sådan. Åtminstone skaffat ny anteckningsbok; blev en blålila med orange rygg och orangea hörn. Redan rivit ut första sidan igår. Början måste bli min sannaste någonsin - sedan får det hålla bäst det vill. Nedanför sträcker motionscentralen ut sig, men jag joggar ju inte nuförtiden - sätter mig och skriver härute. Eller målar ihop några fält med pastellkritorna... liknar alltid ansiktens munnar och ögon, hur abstrakt jag än försöker. Det ser knappast ut som min kompis Ulriks märkliga musik. Känns tryggt att verkliga liv gör sig påminda, genom befriande gamla lager, som tränger undan tomheten nu. Plockar av mig freestyle-lurarna och tar några björnbär. Är fortfarande sjutton år, nästan hela hösten framigenom, medan Evelina har fyllt arton redan i försomras. Jag klättrar upp till solen, vidare hemåt längs grusvägen, korsar asfaltsgårdarna och rakt in i lägenheten. Lillasyster sitter vid videon med en glasspinne och nektarinkärna på träbordet. Vi väntar en mysig stund på att mamma ska hinna hem från affären. Pappa kommer med något flygplan ikväll, efter rejält jobb. När jag gått in i mitt rum och lagt boken på sängens ljusbruna överkast, passar en mörk spindel på att kravla tillbaks över tröskeln längs ögonvrån.



onsdag 18 augusti

Alldeles snart skall gymnasiets sista år starta. Tredje ringen tycks som en avgrund, trots att jag överlevt de bägge föregående utan att ens öppna somliga böcker. Hösten känns som ett helt liv, outhärdligt ovisst, ändå enkelspårigt, men onekligen spännande. Hur skola klassen uppleva Andreas nu? Kommer de ens ihåg hans existens? Själv minns jag Evelina stjärnklart. Har inte kunna låta bli att drömma om henne halva sommarlovet, lika intensivt som varenda vinterdag. Emellanåt tänker jag ju på de andra också, någon särskild för varje timma. Ofta känns det som om jag är någon av människorna - eller som jag inbillar mig att just han/hon upplever sin värld. Idag har jag hittills känt mig som magister Törnsten, han som vi har i kemi men som tydligen skall ta hand om filosofi nu också. Hur man klarar ett sådant hopp med saturnus i vattumannen återstår att se... visserligen har Törnsten jupiter i vågen som stöd, en gynnsam trigon. Nå, kommer ju behöva ägna mig snarare åt trigonometri än parapsykologi. Som kompromiss vågar jag nog testa mer än treklanger på digitalpianot ikväll?!? [-Vad händer om man drar roten ur ett piano? -Det blir pi.] Då lär jag känna mig som Jeanette Chardier när hon målar akvareller, låta harmonierna rinna ända ned över skulderbladen - fastän den kvinnan blott är ett stycke fransk fantasi. Jag gillar det lite nättare, i samma andetag lite djupare, likt LeMarc, hur mycket Ulrik än kör med sina symfonier och superbyggen.



torsdag 19 augusti

Tog vanliga vägen genom skogen till skolan. Det gick okej där. Evelina syntes inte alltför nervös att behöva möta min skepnad. Nu är det i och för sig hon som brukar vara lugnare än mig. Dessutom är hon där just för att plugga sinuskurvor och osmos, samt byta intryck med de andra tjejerna. Vi fick faktiskt ett par nya klasskamrater, som studerat i USA ett år och kommit tillbaka. Marcus tyckte det skall bli trevligt med den svenska kursplanen igen, ja, grabben inspirerade mig rentav att känna likaledes - så många lektioner jag uteblev från i våras, är det nästan som om jag hållit hus i fjärran land, längs stigarna mellan hem och skola. Nu hemma igen hos familjen, över älgskaven och potatisgratängen vid Det Stora Blå-filmen, framstår dock gymnasiet som en alltjämt främmande kontinent. Och denna roman håller handlöst på att glida tillbaks i ordinär dagbok. Fick köpa ett nytt skrivbordsunderlägg, vars mönster får hela rummet att kännas annorlunda, men det hjälper trots allt inte till att skapa konst. Knallat upp till Kulturhuset och lånat om Det Pepprade Suset : Flytande Fragment och Fixeringar ännu en gång, fastän hellre jag vill försöka komma någonvart med Processen. Bägge skrifterna verkar vara bland de mest mystiska och komplexa man kan tänka sig, något för extra vuxna individer. I varje fall är väl Andreas inte riktigt barn längre...?








0W0

Distans # 10 : Piano

Om man skulle samla ihop vareviga roll

du någonsin spelat eller inte spelat

som du varit eller velat eller bara låtit utspela sig

och sedan redan ha spelat in allihop

på samma album så lovande ungt

och klassiskt tungt av molntäckens lättnader

så torde det bli en fullständig flygel

i vars välbehandlade trä dina fyra händer speglar

sig lika skönt som din vitaste sorg skyms

av ditt svartaste skratt



i sjuttioåtta bedårande versioner ikväll

längtar jag efter att ett ackord

mitt igenom hjärtat skall stanna kvar

likt soldis i alla mina år

där klarhet kommer och gåtan består

mellan hästarna från varje balkong utlöpandes

mot sin blivande drottning

över högt och djupt, starkt och dovt

drömmer vi sakta

om vildaste dans

0W0

Rensning nr 8 : Spindelväv

Spindlarna ur springorna

kryper fram på stugväggen

och blir stående halvt bortsprungna

när jag borstar de många långbenta brädorna

fria från nätförbindelser

och fröblandade lövverk

beredd på att dö igen

eller födas under höstkantens tillfixade tak

likt en liten bokkloss

upplockad ur kistan

att skapa mitt sista, största kapitel

genom alla hårstrån som någonsin klippts bort

0W0

Augustis Mustiga Möten med Månaderna

Årstidslig Åtrå nr 8



Augusti sitter på berget
ännu hett
av sin egen solnedgång
och dinglar
med benen högt över December
vars mörka prång
gnistrar så mysigt i diamant-dimmig magi
trots allt


September sitter bredvid
med sina händer
den kyliga och
den värmande om
vartannat längs Augustis mage
medan skulderbladen vänder
vartenda intryck till
en ny roman


April ligger ute och cyklar
på rygg
borta på grannberget ett lyckligt outblommat
men ingalunda ljusskygg
med Mars i sitt flödesstritt spirande sköte
vars förväntan sommaromfamnar
Juni ifrån andra hållet
likt en syster till Augusti


Augusti har legat med Februari
en gång i en riktig säng
tills bägge fick feber
och stugan brann ner
eller upp hit till solen på brädor så snabba, ja skidor så vita
att Augusti aldrig hunnit se
spegelbilden av sin lust
- ingen brun hud kvar i


Oktober ligger och väntar
på att September ska bli mätt på
alla spännande bär som älskaren medfört
så Augusti må låta sig förföras
istället av Oktobers naknare
gläntor av saknad
liksom mäjking Löv 
och grotta in sig längs guldigt glänsande längtan


November verkar helt färdig ha fallit
i sömn mitt i lerpölars
älglösa älskog
ligger nu utspridd utan en tråd på sina träd
lika glömsk
gällande Augustis gastronomiska fruktpaj
som drömsk
när tankarnas vemod en smula närmar sig Maj


Augusti sitter med ögon
mindre ljusa än Juni-Juli
och minns
stirrandes hur snösvarta isflingor föll
djupt ner emot
Januari i hårdaste stad som
nu liknar någon annans
julöverstökade liv







0W0

Likt Repris i oMmålad Skolsal

försöker fånga konturerna av dagens dröm
genom mer eller mindre rättvisande rim 



i gymnasiet igen

blott för en lektion i teckning

vi var vuxna nu minsann

bokstavsbrist fått bättre täckning



längst fram hamnat snett Louise

ville flytta rakt mot mig bak

skyllt Jeanette för gummisudd

fast hon redan hade tre barn



drog vi fram varannan bild

hennes, mina, gav grön synpunkt

hur figurer skulle bli

del av film, må rulla' stentungt



strax en slinga lätt som synth

steg från -82 vårt lekis

upp till klarmedveten rymd

gick jag här då med Louise visst!



Magnus öga genom mur

iakttog oss mitt i scenklipp

när vi lärde räkna pi

fast nog bara är en sun trip?



målar nån igår i Prag

sinuskurvor dörrkärvt skeva

stängs min kärlek in i lag

öppnar ni - vill börja leva



sommar i en mardröms höst

alltjämt ljusnar snabbt tapeter

täcker gulnat mörker bröst

Fröken vet vad bägge heter



skolklass kommer, skolklass sprang

likt kamrat längs snårstig blundar

just där mitt grå steg blir år

vem förtränger vem jag undrar??



nästa blad blev livet bra!!

närmare min gubbe vänder

mamman skön bekräftelse

genom ändå fjärran händer
 





- en eller annan tillagd linje
och några fråndragna tecken
(inräknas såsom "ingen nr 18")


0W0

i Gunnebo fann vi lite längre bort

än själva "slottet" snarare
denna Villa Denninghoff = Slottsviken
vars guldbrunare träfasad jag nu
tycker känns sju gånger snyggare
än Gunnebo Slott (sist)
och nästan lika "stort"