Oklar Årstid

Så skönt denna svalkande sommarmåndag, att bara gå ut och in och ut, från butik till solgata till bibliotek till parkskugga... Mindre spöklikt hetsande förväntan än under midsommarhelgen, men mer folk överallt lagom utspridda - som om de hade kommit tillbaks från någon sorts semester, till semestern... Slutligen bytt till sommardäck på cykeln (fick ju aldrig någon punktering, trots vildaste glaskross-säsong) och packat undan vartenda vinterplagg nyss.

Likt förbenat känns det som höstkanten vore på väg, som om vi stod vid slutet av juli. Säkert mest för att jag redan tänkt igenom allting som aldrig kommer hinnas med - accepterat uteblivelsen av tusen möten. Då känns det plötsligt underbart att det bara är juni ännu... och vilka projekt eller äventyr somhelst fortfarande är möjliga!?! Fast helst vill jag bara läsa och läsa längre än på länge - slippa skriva så himla mycket ;-)






och det ena med det tredje

Tretton Trolska Utplock : Trätt in Tätt och Sällsynt Uppträtt

 gamla smultron, drömmöten och teaterscener,

återfunna rader på nytt ihopmixade, mer eller mindre ordfixade
från mina texter tillkomna vårförsommaren 2009 (somliga ur uppslag redan 2003)



1

som vi kom en främmande försommar
genom gryningen klättrandes nästan ända fram
till den ödelagda cirkusen

du som trodde hon uppträtt sin sista scen
se nu krälar du ännu ett stycke natur
mitt bland marmor och skärvor i jakt
på din sönderrivna lindansardräkt



2

det är du som kommer ut
ur dörren där
och fram till mina ögon
förundrade här

försöker du tala om för mig
att vi finns
där som solskenet sällan blir sig likt igen



3

är du försvunnen?

...efter ditt sken sprang jag tungt upp i himlavalvet


såg din klänning ligga på sjuhundra moln

liksom virat kring kolonner ditt förvillande hår

sådan doft infrusen i självaste klockklangen!


men ingenstans finns du?

förutom i skönheten du skänkt åt några fåglar



4

flöjtslingan följer dina fötter
genom det ljusgröna skynket

vi väntar ej enbart på ena sidan livet
medan flickorna lyfter sitt skratt ur skjulet

nu stiger du för sista gången ut
på allra första sommarängen

det är här som vi står
och flyter stilla längs bägge sidor älven



5

så strosar hon vildsint längs stranden
den vidsträckt nakna, tysta
med läpparna dolda i handen
som sällan blivit kyssta

ty smakar den hakan så vaksamt
av äpplen dränkta i kanel
mens hårslingor rinner rakt, smeksamt
likt runda harpors trolska spel



6

I'm walking with my woman
on each side of this world
When she takes two steps closer
I'm running like I've heard
her heartbeat in my body,
her wonder in my head
Until we meet she's dreaming
my dream is never dead



7

vareviga morgon rusar människor in i tornet

och bestiger spiraliska kvadraters varv

en fönsterglugg åt gången skymtar skallarna upp

men ingen springer ner igen

i lyktskenet undrar vi vart människorna blev av

ty så högt man kan skåda står tornet tomt

och redan nästa morgon rusar nya in igen



8

mellan två månsken
vill min midsommar rita
ditt skötes möte


vinklar upp natt som
sommar'ns kortaste solsömn
gömmer sin glömska



9

känner igen ditt leende
har sett det någon gång i
en annans ansikte

- hur lyckades du sno
utan att hon började gråta??
utan att hon slutade skratta!!

minns snart inte i vilka
lådor jag låtit era
drag försvinna...

vill ha din lycka
och hela hennes glugg
innanför mina tänder





10

trottoarerna ligger fulla
av engångsgrillar
dubbel-dvd:er
trekantstrosor
medan maskrosfröna dansar in i mikrobutikerna
och murbruket ramlar ner bakom blomkrukorna
skär kåta strålar över fönsterbleck

har spöktroll flyttat in här i staden
ser svartvitt gryningens nattklubbar brinna
sänder sina våta sms via stuprör
där fiskmåsstimmen kippar efter rester av tecken
varannan port tömd på timglas mystik
i soligaste purgatorium
ligger slutna ögon på försvunna trappsteg
stannar juni upp

våningen som vinglar
fattar rätt på vilda trappräcken
tappar hon sin glassko
frustar hennes äpplen
faller platt på heltäckningsmattan
och halva hotellet
trillar ihop



11

Had met her in some other dreams
Don't remember how recently, but often it seems

Now we dream we're playing in the same movie
I'm supposed to trick us into her family's library

Then while she wents to bring her own poetry
I will already be vanished behind these bookshelves

So now I'm only dreaming of her memory
like a mystery remain in the manuscripts themselves



12

Staden låg liksom fullkomligt
avstängd.
Det var mitt på
midsommaraftonen. Varenda människa var någon
annanstans.
Förutom
den mörka clownen
som spatserade
likt skuggan av en komedi
eller glimten av en tragedi. En gång
i tiden
på samma trottoar
hade clownens svarta hatt
blåst bort.
Den flög
över öde torget, vitt och brett
och vidare
mot fulla ständer...
under många år
hade det gått
genom hjärtat
likt katedralklockackord
kolossalt olycklig
i konstant brist
på trollslag
...trippade den skuggtyngde
clownen nu med tre steg på varje steg
som för att inbilla sig
hur han ingalunda
var alldeles
utan sällskap.



13

...föreställningen hade aldrig tagit slut.

Egentligen skulle aktrisen ha blivit ohyggligt häpen

men här sken söndagssolen skönare

än på den allra uråldrigaste biograffilm

genom vita fasader som överglänste vita fasader

och fastän inget scengolv fanns

stod hon fortfarande upp

tillräckligt trygg i sin skiftande självdistans

så att ingen vansinnigt vällande lavas publikhav

förmådde smälta bort varken henne

eller rollen som sagan inuti sagan

där nästa blick nästlar sig evigt omkring

medan en efter annan klättrar ut ur fotografiet







0W0

Sand 7 : på Randen av Sommar

på skönhetens krön

soldränkt och nattstänkt

dit guldregn har sugits upp

och honung skall rinna bort



så långt ifrån hav vi kan komma

min strand har bara himmel omkring

och fiskmåsens dykande blick rakt mot din



här står du nu

som strimman av en ändlöshet

med händer av redan morgon

på randen till magi

genom dis i din mage

ett ben i varsitt skugglandskap

och försöker balansera




förväntar oss världens längsta sommar

men känner varje minut

sån rädsla allt skall ta slut


vänder jag ditt timglas


går frivilligt med på en kortare sommar

men förvånas av hur långa

dessa dagar ändå många


lugnt rinner upp igen





0W0

Sju Skärskådar Sommarlovets Mysterium (II)

Andra kapitlet


Medan solen nästlade in sig allt högre i grangrenarna, cyklade Susanja och Jon tillbaks längs stigen ut mot grusbacken. Emellan dem for Arthur, just tillrättavisad men inte desto mindre nyfiken, även han på en elcykel fast med stödhjul. Sällskapet liknade en liten familj, fast ingen av dem kände varann, och blott fyra människor fanns i närheten som kunde känna igen dem. De hade nyss blivit ihopkokade till samma grupp, på sin första sommardag av ett möjligen helt evigt mysterium. Jon skulle gärna ha försökt plocka bär därinne, lite djupare, om man givit honom tid att spåra några. Susanja ville ta spänningen vid hornen och cykla vidare, ned till de nya skyskraporna vid älvstranden. En smått frustrerande stund blev ekipaget stående i gläntan vid grusbacken, i väntan på att gamle Greger skulle lyckas återsamla sin trupp till skepnaden av en gemensam riktning.

Alltjämt hoppades Arthur att någon björn eller annat djur kunde komma och ge dem fler sagoböcker. Tomten lyste med sin frånvaro genom de junispirande snåren, där några troll låg och slumrade tungt. Det enda mysteriösa väsen hittills som visat tecken på aktivitet var sommarmonstret. Dess tendens att dra till sig molnen och suga ut allt regn före minsta droppe hunnit falla, sågs visserligen med blida ögon av många människor. Men samma monster hade för vana att dra till sig solstrålarna och sluka upp allt ljus, som om värmens vitaminer bara räckte till vederbörande varelse. Vad blev då kvar av vädret?!? Arthur insåg att även sommarmonster måste kissa, och kom med teorin att gott om regnbågar borde fylla luften efter dess törstiga framfart.


Under tiden som halva gruppen strulade uppe i skogspartiet och halva gruppen var på väg ned till förstaden, hade Emilia passat på att utforska centrum. Femtonåringen var redan tillbaka och rapporterade korthugget hur staden hade värsta shoppinggatan och två bra volleyboll-lag men dessvärre inget nöjesfält och skönt nog inget mord idag. Greger Länge ansträngde sig till sitt yttersta att hinna notera varje faktum och värdering på Samsungen, innan han var tvungen att ge Emilia en reprimand för att ha avlägsnat både sig själv och elcykeln, utan tillstymmelse till vuxen i sällskap. Äventyrskonventets sommarlovskommité kunde omedelbart ersätta såväl Emilia som Greger med andra deltagare, ifall någon skulle ha sett något farligt i anslutning. Som tur var rörde sig uppsjöar av andra elcyklister att förväxla deras med.

Mellan två små skyskrapor kom sju turister trampande, som Susanja ej var sen att knäppa en bild av. Jon konstaterade att gruppens spretande sammansättning påminde om deras egen, som om de blott var en molekyl mitt i en myggskit. Här längs älvstranden fanns förundransvärt massa företag och caféer, lekplatser och skulpturer, pråmar, fåglar och universitetsfilialer, men beach-volley-planen gapade ännu tom.


Väl fulltalig styrka igen, såg lagkaptén Greger till att fylla på en volym i varderas ryggsäck. Redan låg där gott om Blyton och dylik lättviktig litteratur, hos somliga skvalpandes bland tegelstenar av fantasy, hos vissa effektivt uppbackade av vuxna detektivdraman. Senaste tillskottet bestod av varsin kartbok över Sverige, utifall äventyret skulle blomma upp på riktigt och medföra längre utflykter per separerade pedaler. Högst begränsad koll på google maps hade Greger, som den 86-åring han trots allt var, vilket Veronica nyligen insett svårighetsgraden i att åtgärda. Hon hade bara varit vuxen i fem år, men tog tacksammast möjligt emot kartboken i sin översvämmade fjällvandringsväska, som följt henne genom halva världens städer och ödemarker.

Vad Veronica inte redan visste om sommarlovsmysterier - det var knappast värt att veta, som nu Charles-Thomas tog tillfället att uttrycka erfarenhetens rikedom. För egen del hade Charles-Thomas tillbringat livets 69 första somrar hemma på gården, byggt lådbilar och bokhyllor, spinnrockar och flyglar, men nu längtade han äntligen ut på äventyr. Helt sonika hade snickarkungen sänt in ansökan till årets konvent, blivit beviljad och bokad såsom deltagare, sedermera medlem i vad förväntades vara Gregers grupp. Huru han trots sitt pensionärsskap ingalunda var äldst i denna lekskola, kändes redan det som en märklig nöt för Charles-Thomas att smälta.


Avbröts väldigt plötsligt gjorde allas enskilda små funderingar. Ur den lugna älvens djupa kanal dök någonting upp! Efter högst ett par ögonblick i luften, hängandes över skyskraporna, hade fenomenet blixtsnabbt sjunkit i vattnet åter.

Veronica var första detektiv som hämtade sig från chocken, och antecknade såväl form som färg i sitt skissblock. Emilia kontrade snabbt med en helt annan skepnad och kulör, fastän Veronica visste att Emilia varit på väg in i en godisbutik vid tillfället, med ryggen vänd åt uppenbarelsen. Greger hade fått bevittna en liknande grej i sitt liv, som då hade visat sig vara en U-båt med flygförmåga - dock för tidigt att jämföra med aktuella fridstöraren. Arthur applåderade andlöst den roliga regnbåge som sommarmonstret måste ha pinkat fram. Susanja kunde minst av alla skratta åt pojkens fantasi, inte ens sju timmar efteråt, ty hon såg superskrämmande tecken som endast kunde sammanfattas i "TERRORATTACK", trots att hela stadsdelen hade både liv och hälsa i behåll. Jon gjorde sitt bästa för att inta en position mitt emellan allas tolkningar, men varken han själv eller någon fick en klar bild av vad den bestod i.

Charles-Thomas tog hand om tösernas ritningar och vidareutvecklade något i stil med ett större musikinstrument, av vild karaktär som högteknologiskt försetts med laserkanoner, byrålådor samt anletsdrag, av ungefär lika otäck som snäll som klurig sort, men vars sugproppar kunde klättra på ljudvibrationer snarare än fast materia. Veronica nickade hänfört åt uppslaget, medan Emilia skakade på hela kroppen och Susanja tog sig för pannan. Jon log i mjugg åt de välproportionerade byrålådorna, varur Arthur provade ett elektriskt ackord, likt en obekymrad bandmedlem. Redo att bege sig till nästa etapp av mysteriet tyckte Greger att hans amatördeckare borde vara nu, där deras kreativa sidor torde få mer verkligt tuggmotstånd, tills de skulle tvingas samarbeta.




0W0

Lucka med Bokliga Bitar i Bil blir Musik

återgivelse av nylig dröm
med exakta bilder till en början,
efterhand utfylld med
vakna tankars material



Häpen såg jag nu

en liten livsviktig text

helt uppenbar fastän

knappt ens läsbar

som aldrig någonsin suttit där

på dörren i baksätet

av pappas bil

blänkande på en vinröd platta

som till sist funkade

med mejsel att pilla bort

och bakom

återfanns obegripligt många legobitar

redan ihopsatta till

lämpliga tegelstenar

bara att plocka loss ur dörren

in i junihettan

den ena efter den tredje tills

armstödet visade sig

rymma plats för

djupare klossar och bilda

ett saknat bibliotek

så jag kunde läsa betydligt längre resa

fast i nästa scen

hade jag tagit med en legosten

eller klumpig bokstav

som visade sig vara en bil

till väntrummet där

systersonen for med miljoner

liknande längs golvet och

först inte såg hur

denna kunde vara extra bra

att öppna portarna med

till skolan som jag sedan

vuxen gick omkring i korridorerna i

på ett högre stadium

fick höra vackraste toner

ur alltmer vakna drömmar

stod som ett träd bland blommor

inuti salens konsert som just

startat men snart

kastade kören ackord

på kontrabasarna och

klarinettkillen ett ofint ord

mot flöjttjejen eller

om det var vice versa

kördes alla ihop

medan deras sköna refräng

kom av sig

knallade den ännu outexaminerade

magistern iväg med

mig längs lönngångarna

rent pragmatiskt fastän

anmodat fenomenologiskt

diskuterandes i Giss-dur

hur jag trots allt kunde spela

en roll som dirigent

åtminstone regiassistent

mer än blott publik

trots allt mindre gammal än Beatlarna

som jag var

eller fortfarande är

borde ju bra jobb kunna göras

före dörren slagits igen

och boken åkt bort







inräknas såsom Resurs nr 17

Sju Skärskådar Sommarlovets Mysterium (I)

Uppföljning av min idé från förra försommarn
....sju nya förmågor på samma gamla äventyr...?


Första kapitlet


Sommarlovet hade just kommit incyklandes till staden. Här öppnades äntligen portarna till det årliga konventet för mysterielösare och äventyrssamlare. Nu for redan sju personer nedför grusbackarna i en hisnande nyfiken karavan av morgonsol. 2017 var året, trots spridda krigshot fullt grönskande. Deras elcyklar kändes som friska fläktar, knappt ens begagnade, i kontrast till böckernas tunga serier som mysteriet byggde på. Greger Länge hade klurat nästan ihjäl sig på vilka människor som skulle ingå i hans trupp. De sju hade plötsligt men noggrant blivit uttagna till samma gäng, samma komplexa grupp av naturliga detektiver. Trots att de var uppvuxna ur skilda decennier, med blott delvis överlappande samlingar i varsin ryggsäck, så hörde hela bunten nu hur monstret susade genom minsta blad. Sommarmonstret var än sålänge lika oidentifierat som gruskornen på vägen. Dess röst trängde likafullt från febriga fantasier direkt ut i denna rustika verklighet, skenbart lättrampad.


Tre av deltagarna ville bromsa omedelbart, och i godan ro undersöka skogsgläntorna vid sidan om. Trenne andra ville trampa på ännu raskare, med varje hårstrå på spänn nå den hägrande gåtan. Den mest ambivalenta försökte få patrullen på någorlunda samma spår. Jon fann sig såsom märkligt åldrande 81:a utgöra mittaxeln, navet i hjulet, en position som han aldrig upplevt förut. Balansen stärktes visserligen i Jons egen organism, men medförde yttre friktion. Inte minst blev det svårt att förhålla sig till lagkaptenen, gubben Greger. Länge var en närmare nittioårig unge född 1931. Han såg ut som en ranglig trätrappa men agerade som en magnet. Just nu intog Greger den pol som omedelbart ville bromsa färden för att fördjupa utforskandet. Hur den gamle upptågsmakaren alltjämt kunde hålla en postmodern cykel i styr - det övergick halva gruppens förstånd. Men att Greger skulle ha stannat bland surfplattorna på mysteriecentralen - som sambandet först var tänkt - hade kunnat få irreparabelt värre konsekvenser. Mest intensivt ville Emilia vidare, som precis hade slutat högstadiet och såg det kontroversiella konventet som sin unika chans att slippa börja skolan någonsin igen.


Följaktligen tog Emilia täten, spände sin hemtama ram med punksäkra däck till en vild pilbåge. Framme i fjärran tycktes de tråkiga tallarna stå glest som i en sång av Gessle, där sanden öppnade sig mot något våtare. Ensam fick hon bara köra i några andetag, innan Susanja hade susat ikapp, nere på raksträckan som låg klädd med kullerstenar och skyskrapor. Besynnerligt skiftande miljö man förlagt äventyret till!?!?! reagerade bägge i farten. Uppenbarligen förmådde dessa damer hålla högre tempo än övriga gruppen, fastän Susanja var 67:a med familj och flera slitsamma projekt i bagaget. Greger försökte gasta på dem uppifrån grusbacken att de skulle spara på batterierna åtminstone. Jon plockade upp en gren från dikesrenen och tänkte ge åt Kaptén Länge att vifta med. Ingen hade hunnit förstå hur gänget överhuvudtaget hängde ihop. Det aktuella knippet detektiver hade uppnått respektive ålder 69, 50, vidare 36, 23 fram till 15 och 4, de yngsta med äventyrslusten mest sommarlovsmässigt aktiverad - resten en smula ringrostiga, om än revanschsugna.


Med oerfarna fingrar vred Arthur sitt framhjul, lugnt in på en skuggrik stig. Här kopplades gruppen bort från sin minsta, stödhjulsburna kugge. Ett ögonblicks största förundran hann pojken uppleva, vars soliga pupiller tecknade av levande tecken. Det rörde sig om en örn och ett rådjur, som satt sagolikt nära varann. Dock höll förmiddagen på att resa sig alltmer reellt över snåren. Snart dök där upp två cyklister till, vars elektriska pulsslag fyllde skogens tystnad med bestörthetens lättnad. Susanja hade återfunnit den försvunne mysterielösaren, medan Jon jagade både henne och Arthur. Nu tycktes sommarmonstret åter ha lugnat sig längs stigens skuggor. Ute i grusbacken fick de emellertid veta från en gormande Greger att de levde. Hans lilla skara deckare var minsann inget man upplöste genast eller kollrade bort så lätt. De måste ju dessutom hålla måttet mot övriga sjumannaförband som irrade kring i trakterna. Gåtans guld kunde näppeligen vaskas fram av fler än sju undersökande själar samtidigt.






och det ena med det tredje

Sand 4 : Stad över Stad längsmed Land

djupt ifrån Simrishamn

högre än Örnsköldsvik

vindlar med vackra namn

orter i tät trafik



vänder vid Vuollerim

hem via Leksand runt

tager Margretelund

fort kortet fullt av SIM

grundgår mot Stenungsund



nyss där i Härnösand

strandade all logik

gör snävt en Södertörn

dyker mot Tylösand

snedsprång, når Fredrikshamn



ordnas i Rättvik till

dalars och bergs balans

Vadstena ligger still

lutar åt ingenstans



dock på sin ö så smått

Lokrume, Vamlingbo

reser sig, ramlar gott

och väl mot Vimmerby

kalkklint blir sagoslott



snarast ni springer fram

flyger i drömmar sant

står likt staty i storm

inväntar bortbytt sand



dväljs här vid Hudiksvall

ljusår ifrån Smygehuk

rusar mot Vänersborg

vänds snart till Sölvesborg

tycks uppstå alla håll

aldrig på torg i korg




inräknas även såsom Fågel-perspektiv XVI : Strandpipare (mindre snarare än större) eller bara en smula leksamt geografi-fiffel....


och det ena med det tredje

Kungälv besökte Vi på Svenska Dagen

Junis möten med månaderna

första juni
nu i ljusgrön spegel
får hon syn på finaste Juni


andra juni
du far ut mot juli
för att livgöra lättjefull strandsand


tredje juni
jag trillar gärna tillbaks till maj
och finner mig
uppåt traskande trähårt men magiskt
dit hjärtat ges perspektiv


fjärde juni
har han redan glömt trappan
från april där hennes fjäderdräkt
byggde förväntans fåglar här


femte juni
man får minnas hur slitsamt det var under mars


sjätte juni
för oss som bara vill kramas
hörs små nyfikna Gessle-ackord
fylla hela augustis gastkramande heta rymd
med en sista kylig vårsol
ända tills sommarlovet stänger
och gästerna går hem


sjunde juni
hos dem som törs stanna
kvar genom september
här spelas en superrealistisk pjäs
trots allt ännu skönare


åttonde juni
har vi tröttnat
på riktigt likt oktober
hjälper inga tidiga bär


nionde juni
anar nog hur ni
värms ända in i november


tionde juni
tror du fått feber
fast det är bara den frusna tid
då inget orkar bli formulerat
än mindre överfört
hur du än förmår skina


elfte juni
kikar jag just in i januari
nu med ovanligt naturlig glöd
märker jag hur varje ljud, gest och floskel
ligger rimfrostad av riktig död


tolfte juni
medan tomten sig skrudar
i midsommar juvenilt
kommer på en urgammal rådjursflock
utstyrd med fiskmåsar i håret
den cirkulära systern till julafton
att soligt dansa under månen
med sin halvvägs återfunna broder
där bergen närmar sig nu







inräknas såsom Årstidslig Åtrå nr 6
femman emellertid oskriven än


och det ena med det tredje

ingen 11 : Olika Vis

ingen är intresserad

på samma sätt som jag



av samma saker, ja

av samma ord, jo

av liknande sysslor faktiskt

men aldrig på samma vis



visar det sig

igen hur vi

går förbi

eller fortsätter jaga



som i varsin filmregi



kring samma personer, i viss mån

kring samma platser, ibland

men sällan samtidigt



vilket tycks göra det stört

för att inte säga omöjligt

att verkligen möta, ja, möta någon

i hela universum



nåja,

möjligen parallellt

men ingalunda genom

förenliga motiv

hos splittrade spiralarmar



lika bra att inse det?

en gång för alla!

så slipper vi

någonsin bli

besvikna igen



på samma brist

på samma upplevelse



eller helt enkelt

umgås ändå





0W0

Fågel-perspektiv XXI : JätteKolibri

likt ett strax färdigblommat barn
som berusat hittat in i
nektarns onekligen välfyllda tillbringare
av drömbilder
som om näbben aldrig räckte
längs hela glaset

och nu plaskar omkring däruti
med sina raska vingar
i kolerisk jakt
på fridfullaste harmoni
denna redan förvuxna badgäst
i sommarkolonin


[Störst bland de minsta
drygt 21 cm
dock mindre rik på kulör
än sina "kusiner"
lyckas den däremot att glidflyga små stycken....]


med smäktande karnevalsdräkt
och colasmakande bröst;
tror sig vara liberal kollektivist
men sitter helst begränsad på egen förstukvist
och ekvilibrerar
med små hum-hum-hum om livet
liksom halvt human
försöker hen greppa ännu ett kapitel
i internets ändlösa bibliotek


[.....förekommer från Colombia
längs forna inkariken via Chile
ända ned till toppen av Argentina
- kan undra hur honungen hänger ihop
tio gånger tyngre än allra minsta bikolibrin.]






0W0

smula Strövtåg längs Ön invid Stenungsund

med slottsmässigt stiliga hus, skönare belägna än jag kunde föreställa mig

Som en Norrlänning i Djungeln el dyl

känner mig nästan lika hemma som

en undulat över alptoppen

känner sig nästan lika hemma som

en holländare i Halland

känner dig nästan lika hemma som

drottningen av subkultur

känner dem nästan lika hemma som

ett sommarlov som ställs in

känner oss nästan lika hemma som

fem hyllor på REA
som inte finns hemma just nu
i lager på IKEA

känner mig nästan lika hemma som

en norrlänning i djungeln

känner sig nästan lika hemma som

ett krig mellan ABBA-älskare

känner dig nästan lika hemma som

några snabba kjolar från karnevalståget

känner er nästan lika hemma som

en grupp aliens likt poliser i skurk-utrustning

känner oss nästan lika hemma som

varsitt sandslott längs stranden

känner mig nästan lika hemma som

någon flaskpost till toalettstolen

känner sig faktiskt lika hemma som

en nätsökning på 1730-talet
tror att den har träffat sin framtida levnadskamrat
fast blott var ett mobilsurfande trolleritrick

känner dig nästan lika hemma som

ett par rabarbersmarmelader på Hemköp

känner dem nästan lika hemma som

en augustikväll en aprilmorgon

känner oss nästan lika hemma som

vadsomhelst i kosmos utom allt detta kaos





mitt femte och sista tävlingsbidrag till poeternas tema Hem

0W0

Längtar Hem, Längtar Bort, Längtar Hem

Kommer allt längre ifrån ett slutligt resmål

Längtar hem till trånga prången


Kånkar runt en katedral i fickan, ett slott i andra

Längtar bort till någon rymligare stad


Folk går likafullt ivägen och gastar om vartenda gathörn

Längtar hem till ensamheten


Filmerna rullar längre än hjärtat orkar bära

Längtar fram och tillbaks genom mailbox


Ingen hälsar någonsin på

Längtar till konkret familj


Rollerna tar sin rutinerade kontroll, lägger klöver över noll

Längtar efter oförutsagda vindbyar


Skyfallet håller oss kvar under chockens tak

Längtar ut mot junis eviga ljus


Solen stingar huden med obarmhärtig blick

Längtar in bland skönaste skuggorna


Skogen bebos av björn, törnsnår, fladdermus o obekanta ormen

Längtar upp till björkens krona


Svindlande överblick får paradiset på svaj

Längtar ned till trygga grottan


Tycks tillvaron som blott spegelskärvor av sin sanna potential

Längtar bort längs böckernas gamla äventyr


Fyllda med magi möter vi dagen från alla håll

Längtar hem men är redan hemma





0W0

Tarragona tog nog ändå Guldet?!

med sin sandiga karaktär, sett såhär efter resan

Ej Hemma i Rutiga Oändligheter

ej hemma i himlen
ej heller på jorden

ej hemma i rimmen
nej, knappt ens hos orden

Hemma mitt i musikens mystik



ej hemma i simhall
ej heller längs stränder

ej hemma hotellrum
i rutiga länder

Hemma i grändens slingrande hemlighet



ej hemma hos kompis
ej längre hos mammpapp

ej hemma hos folkslag
och ramlat längs skoltrapp

emellertid hemma hos mig



ej hemma i kosmos
blott delvis i Sverige

smått hemma på schackgolv
kan ej välja färgen

Hemma i motivet bakom



ej hemma just nu här
och knappast till hösten

igår mest jag känner
bo ständigt i bröstet

Hemma i timglasets återvändna spegel




0W0

i lilla Tordesillas en timme

innan vi kom till Salamanca