18 juni 2017

Sju Skärskådar Sommarlovets Mysterium (II)

Andra kapitlet


Medan solen nästlade in sig allt högre i grangrenarna, cyklade Susanja och Jon tillbaks längs stigen ut mot grusbacken. Emellan dem for Arthur, just tillrättavisad men inte desto mindre nyfiken, även han på en elcykel fast med stödhjul. Sällskapet liknade en liten familj, fast ingen av dem kände varann, och blott fyra människor fanns i närheten som kunde känna igen dem. De hade nyss blivit ihopkokade till samma grupp, på sin första sommardag av ett möjligen helt evigt mysterium. Jon skulle gärna ha försökt plocka bär därinne, lite djupare, om man givit honom tid att spåra några. Susanja ville ta spänningen vid hornen och cykla vidare, ned till de nya skyskraporna vid älvstranden. En smått frustrerande stund blev ekipaget stående i gläntan vid grusbacken, i väntan på att gamle Greger skulle lyckas återsamla sin trupp till skepnaden av en gemensam riktning.

Alltjämt hoppades Arthur att någon björn eller annat djur kunde komma och ge dem fler sagoböcker. Tomten lyste med sin frånvaro genom de junispirande snåren, där några troll låg och slumrade tungt. Det enda mysteriösa väsen hittills som visat tecken på aktivitet var sommarmonstret. Dess tendens att dra till sig molnen och suga ut allt regn före minsta droppe hunnit falla, sågs visserligen med blida ögon av många människor. Men samma monster hade för vana att dra till sig solstrålarna och sluka upp allt ljus, som om värmens vitaminer bara räckte till vederbörande varelse. Vad blev då kvar av vädret?!? Arthur insåg att även sommarmonster måste kissa, och kom med teorin att gott om regnbågar borde fylla luften efter dess törstiga framfart.


Under tiden som halva gruppen strulade uppe i skogspartiet och halva gruppen var på väg ned till förstaden, hade Emilia passat på att utforska centrum. Femtonåringen var redan tillbaka och rapporterade korthugget hur staden hade värsta shoppinggatan och två bra volleyboll-lag men dessvärre inget nöjesfält och skönt nog inget mord idag. Greger Länge ansträngde sig till sitt yttersta att hinna notera varje faktum och värdering på Samsungen, innan han var tvungen att ge Emilia en reprimand för att ha avlägsnat både sig själv och elcykeln, utan tillstymmelse till vuxen i sällskap. Äventyrskonventets sommarlovskommité kunde omedelbart ersätta såväl Emilia som Greger med andra deltagare, ifall någon skulle ha sett något farligt i anslutning. Som tur var rörde sig uppsjöar av andra elcyklister att förväxla deras med.

Mellan två små skyskrapor kom sju turister trampande, som Susanja ej var sen att knäppa en bild av. Jon konstaterade att gruppens spretande sammansättning påminde om deras egen, som om de blott var en molekyl mitt i en myggskit. Här längs älvstranden fanns förundransvärt massa företag och caféer, lekplatser och skulpturer, pråmar, fåglar och universitetsfilialer, men beach-volley-planen gapade ännu tom.


Väl fulltalig styrka igen, såg lagkaptén Greger till att fylla på en volym i varderas ryggsäck. Redan låg där gott om Blyton och dylik lättviktig litteratur, hos somliga skvalpandes bland tegelstenar av fantasy, hos vissa effektivt uppbackade av vuxna detektivdraman. Senaste tillskottet bestod av varsin kartbok över Sverige, utifall äventyret skulle blomma upp på riktigt och medföra längre utflykter per separerade pedaler. Högst begränsad koll på google maps hade Greger, som den 86-åring han trots allt var, vilket Veronica nyligen insett svårighetsgraden i att åtgärda. Hon hade bara varit vuxen i fem år, men tog tacksammast möjligt emot kartboken i sin översvämmade fjällvandringsväska, som följt henne genom halva världens städer och ödemarker.

Vad Veronica inte redan visste om sommarlovsmysterier - det var knappast värt att veta, som nu Charles-Thomas tog tillfället att uttrycka erfarenhetens rikedom. För egen del hade Charles-Thomas tillbringat livets 69 första somrar hemma på gården, byggt lådbilar och bokhyllor, spinnrockar och flyglar, men nu längtade han äntligen ut på äventyr. Helt sonika hade snickarkungen sänt in ansökan till årets konvent, blivit beviljad och bokad såsom deltagare, sedermera medlem i vad förväntades vara Gregers grupp. Huru han trots sitt pensionärsskap ingalunda var äldst i denna lekskola, kändes redan det som en märklig nöt för Charles-Thomas att smälta.


Avbröts väldigt plötsligt gjorde allas enskilda små funderingar. Ur den lugna älvens djupa kanal dök någonting upp! Efter högst ett par ögonblick i luften, hängandes över skyskraporna, hade fenomenet blixtsnabbt sjunkit i vattnet åter.

Veronica var första detektiv som hämtade sig från chocken, och antecknade såväl form som färg i sitt skissblock. Emilia kontrade snabbt med en helt annan skepnad och kulör, fastän Veronica visste att Emilia varit på väg in i en godisbutik vid tillfället, med ryggen vänd åt uppenbarelsen. Greger hade fått bevittna en liknande grej i sitt liv, som då hade visat sig vara en U-båt med flygförmåga - dock för tidigt att jämföra med aktuella fridstöraren. Arthur applåderade andlöst den roliga regnbåge som sommarmonstret måste ha pinkat fram. Susanja kunde minst av alla skratta åt pojkens fantasi, inte ens sju timmar efteråt, ty hon såg superskrämmande tecken som endast kunde sammanfattas i "TERRORATTACK", trots att hela stadsdelen hade både liv och hälsa i behåll. Jon gjorde sitt bästa för att inta en position mitt emellan allas tolkningar, men varken han själv eller någon fick en klar bild av vad den bestod i.

Charles-Thomas tog hand om tösernas ritningar och vidareutvecklade något i stil med ett större musikinstrument, av vild karaktär som högteknologiskt försetts med laserkanoner, byrålådor samt anletsdrag, av ungefär lika otäck som snäll som klurig sort, men vars sugproppar kunde klättra på ljudvibrationer snarare än fast materia. Veronica nickade hänfört åt uppslaget, medan Emilia skakade på hela kroppen och Susanja tog sig för pannan. Jon log i mjugg åt de välproportionerade byrålådorna, varur Arthur provade ett elektriskt ackord, likt en obekymrad bandmedlem. Redo att bege sig till nästa etapp av mysteriet tyckte Greger att hans amatördeckare borde vara nu, där deras kreativa sidor torde få mer verkligt tuggmotstånd, tills de skulle tvingas samarbeta.




0W0

Inga kommentarer: