nyss släpat hem
i avlång kartong
genom varmt stormregn
relativt lätt
vad somliga ser som synth
andra ett litet digitalpiano
kallas Casiotone
mitt nya keyboard
utan distraherande rytmer
blott skönt formbara ljud
hava vuxit till sig
sedan 80-talets glansdagar
i återfött lampsken
likt ett husdjur
länge saknat,
redo att lekas med
då sladden kopplats in
och knapparna på
möter mystiska klanger
mina bortglömda fingrar
japanska i sin studs
som skumgummibollar
varigenom Mitski
mitt itu klyver
solens fläck
över New York
sakta grävande fram
halvvägs harmoni
igen de där gyllene
sekunderna, kanske
en lila ters
mot en vanlig grå kvart
annars
komplett tyst
står det
äntligen här,
fyller halva köksbordet
där tidningstravar låg
i väntan på
ledig plats
mitt i dessa 24 kvadrat
blir fem oktaver
bredare än
tycktes i butiken
bland mer krävande
klaviaturer liksom
klassisk apparatur
och snart blir tonerna nästan
rundare än
min drömda älskarinna
som låter sig smekas
över benvita, hårsvarta
ögonvita, lårsvarta
tangenter totalt
stela och självbehärskade
ändå i lös svikt
gungar de anslagskänsliga,
för den som vill
sin strimma kärlek
drar syntetiska solen
åt moll
mens oförställda månen
utanför spegeln
går i dörr
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar