som liten levde jag i
en värld av sekunder,
på sin höjd någon trekvart i taget
- ett motstridigt underverk
mellan skolgång och fritid,
familj eller kompisar -
kunde spara på choklad men
slukade skivalbum om igen,
allmänt tryggt inbäddad
i rutinernas cirkel
som ungdom upptäckte jag
hela dagar och nätter,
personligt ständigt undflyende
i chockens totala närvaro -
på vandring längs stadens utkanter
började jag snabbt förstå
månadernas eviga relation
av psykologiska kontraster
- skulle konstnären spränga skiten
eller stiligt pussla ihop universum?
som medelålders flyter år på år på år på år
samman med veckornas brevskörd
i mina topplistor över minnesvärda moment
- nu ligger säsongernas gång
tätt samlade i kropp och skalle
likt sol i hundra tunnlars ändar -
cyklar mycket tyngre, längre arbetsrundor
fast tycker det dröjer allt kortare
till alla dessa sköna hemkomster
mitt i plikten att söka sig ut på nytt
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar