Giuseppe Levantinos Dödsbo

Hyresgäst 053

Fyrtioåttonde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset

Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet

Ett helt år har utspelat sig sedan jag började 

med att hitta på Hyresgäst 100 = den förste

 

 

Här står en drygt hundra år gammal byrå. Dess hjässa har nyss blivit avklädd sina dukar. Solen lyser på träkroppen - tycks torrare än någonsin. Vem är det som äger byrån nu? Blir det ens en Levantino? Knopparna, handtagen och öglorna spekulerar sinsemellan.

 

Lådorna kärvar ibland. De bryr sig mycket om vilka ting som får ligga kvar och vilka ting som plockas undan någon annanstans. De bryr sig mindre om om man stoppar in nya, främmande föremål. Sådana förmår ändå aldrig mäta sig med hela historien.

 

Byråns inbyggda spegel har sett varje ansikte som kommit och gått. Giuseppe stannade i åtskilliga år, nästan lika länge som sin farmor. Spåren i spegeln hade börjat göra den hemmablind. Men så gick Giuseppe bort, och blicken öppnades åter. Än idag iakttar spegeln dess potentiella ägare - vem som kan komma ifråga.

 

Kära gamla böcker har redan lagts i små travar bredvid byrån. Vilka titlar det rör sig om ankommer ej denna text att gå närmare in på - icke heller vilka album som rymmer vems fotografier. Däremot får läsaren konfronteras med ett par skåpsluckor, som sedermera sitter på högkant. Luckorna ger lådorna påtagligt huvudbry - huruvida dessa alls kan inkluderas i byråns karaktär...?

Under alla betingelser kommer någon modern figur att flytta in här i nästa andetag, efter att höstkanten har överträtts. Får vi någonsin höra Vivaldi spelas mellan dessa väggar igen?!? Vintern väntar vilsegången i sommarvärmande vinglas. Då skola ej bara byrån, utan samtliga Levantinos pinaler, bliva utbytta mot betydligt mindre antika möbler på momangen.

Vad Giuseppes farmor skulle ha tyckt om detta - det vågar spegeln knappt drömma om. Dock var hon ingalunda alls lika kärv och inbunden som byrålådorna antyder. Snarare en ganska glättig och vittomfamnande dam, kunde Giuseppe ha intygat - ehuru dukarna fått vara med om fler äventyr än att blott ligga till prydnad. Duktig och flitig, sparsam och tungsint hade familjen alltid varit, men mellan varven även lättsam och nyfiken, djärv och dramatisk.

 

 

 

 

ZYZ