i Göteborgs kolossala park kan man knappast säga var ett ställe slutar och nästa börjar. Gör likafullt mina försök att spinna poesi kring utvalda ställen. Titt som tätt återkommit till dem, i mix mellan minnen och påhitt (här får tvåan hoppa in före ettan).
inuti träden
ruvar varken ugglor
eller riktiga troll
denna soliga afton
dock en eller annan
människa må ha krupit
ett litet stycke in
i det ihåliga
för å glömma sin ålderdom?
där ekarna ekar
av lekfulla steg
bortom dansbanan
före Smålandsstugan
som har flyttats till Göteborg
med sina gärsgårdsstaket
å träget smält in
i största parken
för å se om sånt går??
som förr gjordes galant
längs den onaturliga stigen
bakom livet
när hen var ett troll
å vågade skrämma sig själv!?!
men får lämna en god bit
av kroppshyddan utanför
för å va säker på
å komma ut igen
har människan backat in
med blicken mot de andra
träden mindre ihåliga???
håller tryggt om
älvans skulderblad
vilsen i vårens sista dans
blottas någons ensamhet
istället för å sätta sig
på bekvämare träkubbe
kan skrattet öppna oss
medan solen ännu svävar uppe
hos kronorna och näppeligen
tänker lägga sig i jorden
bland trötta striders rötter
på språngberedda fötter
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar