10 januari 2022

Hyresgäst 072 : Raymond Yarddust

ännu en av alla Hundra i hela det fiktiva HyresHuset

 

Raymond har lägenheten fullproppad med plattor. Alla album är sådana som blev utgivna 1972. Ingen annan årgång ryms lika bra i Raymonds hjärta. Ännu djupare i hans hjärna står 1972 inpräntat förevigt (i år redan för femtio år sedan). 

 

Stardust glimtar till på en och annan planet. Roxy Music har just börjat mixa glammigt glitter med glömda radiofrekvenser. Alice har aldrig handlat på Coop. Syskonen Carpenters håller sig skönt nog på jorden, där ABBA ännu ej har bildats. Och våningssängen ligger oanvänd nuförtiden, fast från dess överslaf skymtar fram tonårsidoler halvt dolda : främst David Cassidy med Partridge Family, tätt följda av Marie & Donny Osmond, men även Ted Gärdestad har hittat upp för trappstegen. Honky Château står stabilt i barskåpet där Elton John lämnade den.

 

Skörden innefattar groteskt skiftande genrer. Symfonisk rock i sin långsamma galopp, strävar mot outer space... ...men trängs längs färden ihop med mysig, soulig disco. Spår av hårdmetall bildar en magnetisk, tidig motpol till atmosfäriska synthslingor. Dock framgår det snart att Raymond trivs allra bäst med kanadensiska folksongwriters. Hyllorna håller på att spricka av deras mjukaste rock, genom inslag av allt mellan jazz och country. Gordon Lightfoot får dela timmerstuga med Joni Mitchell vars tält har svävat bort. Leonard Cohen öppnar griden till hagen där Buffy Sainte-Marie rusar ut. Cowboys och indianer har grävt ned sina pistoler och pilbågar i majsodlingsfälten. Coolare än en ko glider Neil Young fram på sin gamla vildhäst. John Denver tycks skratta ljust från vinden, medan Lee Hazlewood ur källarmörkret sänder upp ännu en hälsning från Nancy Sinatra. Eagles flyger förbi över Dusty Springfield. Carly Simon och Cat Stevens väntas komma på finbesök.

 

Raymond hänger med i vilka svängar som än sprakar loss på stjärnhimlen en brunbränd arbetsdag vid lunch. Sparks döljer sig roligt nog bakom "A Woofer in Tweeter's Clothing". #1 Record gjordes hursomhelst av Big Star. Band som hann trolla fram inte bara en utan hela två volymer under detta magiska år, kan nämnas vara Uriah Heep samt Brinsley Schwarz. Och den ganska obskyra gruppen Gentle Giant vars Octopus letar sig upp ur badkarsvirveln, smått besläktade med italienska konstellationer av progressivt medeltida art. Räven dansar Foxtrot i Genesis första mastodontverk.


Varje album äger Raymond i många former, främst som LP-platta, men också på kassett, CD-skiva, dvd-film, mp3-fil samt i strömmad form. Från den torrlagda diskhon hörs Sail Away med Randy Newman kippa efter andan, dränkt av underbara orkesterklanger som banar väg för filmsatir. Mitt på Main Street rullar stenar. Ända uppifrån Skottland kör Middle of The Road galant slalom mellan vilka schlagers som än tuggar på. Längre in i skafferiet återfinns en burk Ege Bamyasi och Can't Buy a Thrill. Alltmedan Todd Rundgren irrar runt, med full kontroll, som om någonting ingalunda stod på spel.

 

 

 

 

ZYZ

Inga kommentarer: