Sjuttonde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset.
Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.
Här kan vi höra hur någon sitter och poddar. Direkt ifrån sin kammare är det Carolina som sänder en podcast. Hon brukar göra intervjuer med tavlorna som hänger runtom hennes fyra rum. Man får veta hur målningarna hittade dit. Dessutom ber hon dem berätta varför de ser ut som de gör.
Vi hör en himla massa kulörer ge svar. Det blir alltför lätt att blanda samman dem. Poetiska små rörelser mot soffkuddarna kommer också med. Med sig i den privata studion har hon givetvis sina kissemissar. Där påstås precis efter signaturmelodin : att Carolina P. presenterar ett parapsykologiskt perspektiv på postpandemi. Dock en av konstskaparna kallar detta för preliminär parodi på helt ordinär psykologi.
Många lyssnare undrar om det är Carolina personligen som ger röst åt varje motiv. Nästan ingen tror att det är tavlorna själva som pratar. Fastän podden på sätt och vis berör övernaturliga fält.... består lyssnarskaran av jordnära människor. Minst hälften tycker om att ha Carolinas stämma nära sig. Det bekräftas av kramgoda kommentarer - även om dessa mest gällde avsnittet om den kollektiva distansen i den runda ramen. Kanske kommer podderskan att avslöja hur allt ligger till med tavlornas röster. En vacker dag får vi se.
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar