Rakt emot mitt cykeldäck kommer rusandes en hare! ...längs radhusen i mycket högre fart än mig. Har visserligen hänt förut (sån liten respekt för trafiken de har nuförtiden) men den här jobbmorgonen varken stannar haren eller vänder åt annat håll. Känns som att djuret far in under hjulet?! Hinner tänka att jag förmodligen håller på att köra över den stackars saten... inte bara med första däcket utan snart också andra..? Då reser sig haren och springer iväg, till synes hur lätt somhelst, tillbaks mot samma kurva....
Skönt, då slipper den dö - verkar rentav kunna leva som vanligt?! Och jag slipper ta ställning till vilken ambulans man ändå inte kan ringa?! Ärligt talat har jag resonerat ibland att hararna får skylla sig fullkomligt själva om olycka sker (så som de huserar i varenda bostadsområde nattetid) - tills det slår mig de kanske saknar förmåga att göra skillnad mellan asfalt och gräs??
Däremot de fasansfulla skriiina från något annat vilddjur längre bort i skogspartiet, torde haren ha hört minst sagt. Kanhända var det dessa hesa brööl, från råbock eller på sin höjd (g)räv(ling), som fick hen att kuta på en smula extra uppskrämd?!
Märkligt hursomhelst - harens lilla lekamen måste väl ändå ha skadats?! Cykeln stoppades helt, som om en mjuk sten hade hunnit före min inbromsning. Inget låg kvar på marken. Varken däcket eller jag blev det minsta påverkade heller (utom mentalt). Efteråt kommer jag på att det säkert var ramen för det nedfällbara stödet framtill, som haren klämdes någon sekund under?!
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar