varje mikronovell ifråga måste vara nedskalad till max 50 ord
Björkarna klär av sig löven. Gatubilden pälsar på sig. Räv och hare byter skepnad. Kursprogrammen upprustas. Kultursalongernas utbud strippar. Kavaj och klänning känns plötsligt naket. Hak och terasser drar över sig taket. Orkaner tar vad oktober behöver. Höstliga grenar flashar frukter. Hemresan låter förväntningarna falla. Staden svidar om inför vintern.
ZYZ
ZYZ
stafettskriven poesi, sjuttonde varvet
Råttorna hade övertagit
stans snuskigaste lyxfällor
inklusive nybyggda slottsruiner.
Katterna hängde näpperligen
med iRRlärornas utveckling -
"bottenlöst försämrande förfriskningar"?
Rävarna raskräddade överskottet...
ZYZ
ingalunda fler än 50 ord skall det vara
Min tärning är av trä, din av glas, deras av plast. Vi kastar samtidigt - inväntar någon bland hundratjugosex möjliga kombinationer. Augusti känns som bitterljuv oktober, varmt väntandes luciakonserter. Oregelbundna regn överfyller papperskorgarna. Solen faller. Nästa morgon ligger sju spegelskärvor och skvalpar i glimrande mosaik. Svaret uppstiger genom treenig födelse.
ZYZ
Gävle (vid järnvägsstation), Östersund, Vilhelmina, Nora, Hudiksvall, Bollnäs, Örnsköldsvik, Åre, Sundsvall + Galtströms Bruk, Falun, Tännforsen, Gävle igen (vid Gammelstan)
ZYZ
Rakt emot mitt cykeldäck kommer rusandes en hare! ...längs radhusen i mycket högre fart än mig. Har visserligen hänt förut (sån liten respekt för trafiken de har nuförtiden) men den här jobbmorgonen varken stannar haren eller vänder åt annat håll. Känns som att djuret far in under hjulet?! Hinner tänka att jag förmodligen håller på att köra över den stackars saten... inte bara med första däcket utan snart också andra..? Då reser sig haren och springer iväg, till synes hur lätt somhelst, tillbaks mot samma kurva....
Skönt, då slipper den dö - verkar rentav kunna leva som vanligt?! Och jag slipper ta ställning till vilken ambulans man ändå inte kan ringa?! Ärligt talat har jag resonerat ibland att hararna får skylla sig fullkomligt själva om olycka sker (så som de huserar i varenda bostadsområde nattetid) - tills det slår mig de kanske saknar förmåga att göra skillnad mellan asfalt och gräs??
Däremot de fasansfulla skriiina från något annat vilddjur längre bort i skogspartiet, torde haren ha hört minst sagt. Kanhända var det dessa hesa brööl, från råbock eller på sin höjd (g)räv(ling), som fick hen att kuta på en smula extra uppskrämd?!
Märkligt hursomhelst - harens lilla lekamen måste väl ändå ha skadats?! Cykeln stoppades helt, som om en mjuk sten hade hunnit före min inbromsning. Inget låg kvar på marken. Varken däcket eller jag blev det minsta påverkade heller (utom mentalt). Efteråt kommer jag på att det säkert var ramen för det nedfällbara stödet framtill, som haren klämdes någon sekund under?!
ZYZ
och ibland helt uteblivna - tillika varför mina kommentarer och svar på kommentarer brukar dröja (gäller även sms mm, alla former av skriftlig kommunikation)
1
Varken vill eller förmår skriva kortfattat. Har nästan aldrig svarat "OK" eller ett enkelt "Tack!". När fingrarna väl slår an första ordet, söker hjärnan automatiskt efter fler passande /bättre/ ord.
[Mina kortaste dikter och mikronoveller utgör lysande undantag, kan man tycka - men även där jobbar jag med många ord, som successivt komprimeras. Sms söker jag banta ned till exakt mängd tecken, trots att det ej längre kostar att skicka flera. Råkar det någon enstaka gång bli för få ord, måste jag komma på några till.]
2
Vill svara något genuint, men vet inte omedelbart vad jag vill fokusera på. Smälter helst brevet ett par dygn - i bästa fall reflekterar jag titt som tätt över vad du har berättat...
[Eller så försöker jag pressa iväg ett svar samma morgon, men tenderar då fastna på tok för länge i någon halvgenomtänkt tankegång... ...alternativt undslippa mig något alltför okänsligt, vilket skulle kännas som katastrof - såvitt jag inte verkligen menar det, som uppbygglig kritik.]
3
Hinner heller sällan sätta på pränt mer än toppen på isberget av TTT:s aldrig sinande textidéer [...typ t.ex. denna, som genomförs först nu efter en dryg månads uppvärmning].
Kreativa uppslag går väl fortare upp i rök - om de icke fångas - än vad relativt ordinära brevteman gör?!
4
Arbetar måndag t.o.m söndag, året runt. Minst 33 timmar per vecka, vintertid cirka 44, utan tillstymmelse till lunchrast eller tillgång till dator. Privata mobilen är också utesluten, eftersom jag måste vara i rörelse varje minut, för att bli färdig med jobbrundan i rimlig tid. Enbart lyssning är möjlig.
5
Grunnar över vem jag vill prioritera vid detta unika tillfälle... och då hinner tillfället snart glida ur händerna - till förmån för ingen av alla "vem".
[..påminner om processen när jag skall välja film eller öppna en bok...]
Ägnar många tankar åt andra gamla bekanta, som jag både skulle vilja och borde höra av mig till före "det aktuella fallet", men som jag i brist på rutin och mod skjuter upp ännu något år.
6
Blir
ibland såpass utmattad när jag väl färdigställt en text, att behöver
andra sysslor något halvt dygn, innan orkar (psykiskt och fysiskt) närma
mig texten igen, inklusive kommentarer kring den.
7
Somnar allt oftare såfort jag suttit vid skrivbordet en stund (och fyllt magsäcken med måltider). Vaknar åter mitt i texten, och kunde lika gärna ha lagt mig ordentligt.
Sedan när jag väl sovit en längre stund, drömmer jag om brev mm som jag tror mig redan ha skrivit just. Ja, som jag icke orkar upp att skriva på riktigt, emedan det känns skönare att snooze-drömma.
8
Har ingen särskild ordning i brevkorgarna, lika översvämmade som torrlagda. Har ej aktiverat någon påminnelse-funktion. Är hänvisad till att ideligen avgöra vilken häst som vore allra mest värdefull att besvara härnäst. Se även tre punkter bakåt...
9
Bryr mig inte så värst om någon får vänta på svar - vilket hen knappast ändå sitter och gör(?). Känner visserligen skuld och skam emellanåt, men resonerar i grunden att något gott väntar man aldrig för länge på...
10
Har jag egentligen redan besvarat. Eller helt enkelt glömt?
Behöver därtill vänta med risken /chansen/ att få ytterligare ett svar att (inte) svara på. Avvaktar gärna med att utsätta mig /dig/ för ännu mer potentiell stress.
11
Vill inte som somliga svara tre, sju, arton snuttar efter varandra. Det ger ett sådant rörigt intryck, som en chatt utan att ens vara någon chatt. Samlar helst ihop tankarna till en lagom komplex helhet.
Läser sedan igenom mitt svar innan jag sänder det.
12
Klockan har återigen hunnit bli för mycket för att ringa in ännu en sann bortförklaring. Låt oss säga små doser av samtliga ovanstående samtidigt. Eller närmare bestämt : Trevligt att du både läste och skrev!! Tack i efterskott och förskott!!
ZYZ
Världen går vilt till. Triljoner regnskurar sammanfaller. Soldaten simmar in i familjen. Löpeldarna söker predikanter släcka. Mediedrevet nappar på maskerade fulfiskar.
= femtonde varvet i en stafettskrivning med poeter, där varje pinne bär 21 ord
ZYZ
Uppgift att berätta med max 50 ord
Du är valfri pjäs. Du skall se nöjd ut, dessutom nyfiken. Vi börjar undra vad du gör härinne. Du måste dansa ända till Västerlånggatan. Det går sådär. Som straff får du gula knuffen. Medspelarna erbjuds begagna tre tärningar. Arton ögon ser runt fler hörn. Känner du dig iakttagen på riktigt?
ZYZ
inräknas även såsom Mosaik #47
min tanke sprang omkring på taken
en tid då blott din katt var vaken
bland plåtar, träbalk, rökmoln, kakel
vi kunde drunkna där bland flaken
om snedsprång kommit fel på raken
men hoppet tycktes som mirakel
jag hade drömt få se dig naken
du hade aldrig hört på maken
dock samma svar från vårt orakel
ett tingeling steg ur kloaken
och änglakör som hör till s(m)aken
vår största strid byggt snyggt spektakel
fast sköra stuprör hängde bakom
där rankor klängde likt makaken
du flöt omkring, blev tabernakel
när slottet sväva' bort som draken
jag halvsovande styrde spaken
med vingar tre och ny tentakel
ZYZ
från vardera stad :
Örnsköldsvik, Östersund, Falun,
Sundsvall, Hudiksvall, Åre, Nora
Vilhelmina, Bollnäs, Gävle,
Ö-vik igen, ett till i Sundsvall
ZYZ
Äntligen den mest positiva (minst negativa) nyheten! Det går att få bort eländiga elsparkcyklar från gångstråk osv om man vill. Hoppas Göteborg kommer köra samma spår som Köpenhamn...
Samtidigt paradoxalt att kalla det förbud mot parkering, emedan problemet är att åbäkena brukar vara allt annat än parkerade - bara släppta vind för våg.
Fordonens fortsatta existens blir beroende av att någon tar ansvar för deras roll kring & i trafiken. Somliga gör redan ett hästjobb att samla in limefåren i efterhand. Dock livsavgörande att hela bunten får sina platser på förhand....
eller eljest nöjer sig med personlig regi. Sällan skulle man ställa sin egen cykel på en trång perrong eller framför porten till ett köpcentrum - då fattar man att där är permanent upptaget.
ZYZ
Tagit på mitt livs första par LÄSglasögon.
Så nu ser jag vartenda tecken folk skriver 🧐😜
Nå, såg någorlunda utmärkt innan också,
men nU ser allt i närheten lite stÖrre ut
(och kanske fyrkantigare - fastän de är rundare).
De stunder jag blickar bortanför skärmen, ut genom fönstret,
eller när man vandrar mellan möbler, mat och böcker
- då kvarstår en del av skärpan jämfört med inga glasögon alls
(behöver ej byta till de vanliga stup i minuten).
ZYZ
eller helt enkelt bra aspekter hos var o en;
ett väl varierat startfält i P1 (även om 2020 var ännu bättre)
...har snart hört samtliga, så listan kommer nog korrigeras...
Flash Fiction #1, uppgift skriva mikronovell med maximalt 50 ord
Stigen tar överraskande slut. Tvärt upphör hela berget. Veronica finner sig stående med ena benet i hisnande luft. Sista steget på trampolin... inte vill hon dyka?! Djupast därnere irrar insektsdockor, leksaksfordon. Tomma tankar fyller distansen. Då möter henne den snällaste motvind. Veronica ramlar baklänges i blåbärsriset. Så skönt livet är!
ZYZ
- allra minst på vintern, men så i år blev det nåra timmar där,
uppenbarligen folkliv även på sommaren, såg cyklister i backarna,
bland mycket annat vackert inklämt och utbrett
(mens valde glimtar passade det perfekt omhöra Jacob Hårds härliga sommarprat)
ZYZ
inspirerad av Bergmans SISTA (tv)film SARABAND. Återsedd 18 år efter tillkomsten. Julia Dufvenius spelar dottern som måste välja väg för sin cellokarriär. Förfädernas groll spelar också stark roll.
Spirande ton står i brand
dock tvekar stråken - vems hand
drar deras klibbiga band..?
Farfar för sin son förakt
hyste, blev kärleks kontrakt
strängaste roten till makt
Finna vill kvinnan sin klang
- ej ens när gråtande sprang
upplöstes arrangemang
Död mor tar dotterns gestalt
stark som en tråd, söt av salt
mörkt trä får sol - cellon smalt
"Spansk-fransk dans i tretakt..."
inräknas även såsom Mosaik #46
ZYZ
