utspelade sig i juni 1994, snarare en vitt svepande sammanfattning än en specifik glimt
Första gången jag kom till Gotland
lämnade vi omedelbart Visby
och styrde söderut i hyrbil
sedan norröver på andra sidan ön
mellan fyra-fem trädoftande vandrarhem
vari jag läste min medhavda Kafka
eller tänkte på skoltiden som just försvunnit
ty min bästa vän hade planlagt
att hans mor skulle köra oss runt
längs stränderna där sandkornen var stenar
med sina makalöst branta klinter
genom alla små orter med varsin kyrka
att stilla beta av
och jämföra med fantasin
så i Ljugarn skrev jag
det där sanningsmättade vykortet
likafullt hemskt kryptiskt
till en annan före detta klasskamrat
senare via Lärbro
for vi oundvikligen ut till Fårös raukar
före jag hade sett en enda Bergman-film
åtminstone aldrig på riktigt
i mitt bildkluddande liv
men precis lyckats ta studenten
på en hårsmån när
och nu stod jag här
med en hel systemkamera om halsen
utan att koppla en kubikcentimeter av
allt det fritt gotländska
till vare sig Jack läst två år innan
eller Ainbusk Alfvengren Grymling
och ingalunda hänga med
hade jag tänkt nätterna före
så kände mig nu som ett spöke
vars liv gått upp i rauk
och längtan till kvinnan låg i ruin
överraskad att alltjämt
vistas i Sverige
i höjd med Riga
skulle gissat på närmare Finland
nåja
frampå sista dagen anlände vi
till Visby ett verkligt tillfälle
då jag blivit himla trött av tusen intryck
och sjuk av hemlängtan
fastän inte ens var fjällvandring
att hellre satt ensam på hotellrummet
än upptäckte ringmuren
i väntan på morgonens färja
emellertid om jag
blott hade anat hur sagolika gränderna
därinnanför ombesörjt sina hus
så skulle aldrig ha låtit det dröja
tre-fyra år tills den stora byn
visade sig vara världens vackraste
lilla labyrintiska stad
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar