även detta minne från juni 1998
som jag vill minnas det nu
(ser smula annorlunda ut på bilder)
efter alla kalkstränder och havsklinter
kommer våra cyklar sista morgonen fram
till det dagghöljda, höga gräsets grind
som ingen har öppnat idag
och därinne ligger Alleqvia löväng
eller "änge" som gotländskan säger
går vi ännu vakna in
i den oändliga gläntan,
slipper känna väntan på
färjan hem från Visby
jag som sällan aldrig riktigt
har förundrats över vare sig
vilda blomster eller trädgårdsfröjd
blir förtjusad av denna mysiga
mellanform och nyser
mitt livs första pollen
här kan gott och väl vistas
en älva eller rentav tolv
ifall träden och snåren vuxit
blott några steg tätare
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar