min version av poeternas tredje övning kring metaforer
vari man slumpar fram en plats på kartan
och far dit i dagdrömmarna (via wiki) :
Sen du hjärtlöst sände iväg mig till Grönland
blir jag titt som tätt lika överraskad som räven
över all den halvsmältbara, ändlösa isen?!
Bor en inuit inuti min fantasi?
eller ville jag blott känna smaken av snö?
Snälla, kan du släppa ned mig en level eller två
åtminstone till Kanada igen?!
Här vilar minsann ingen skön sand
och de tillhandahåller icke ens danska wienerbrön
på vad enstaka själar kallar paradisön
I och för sig : här slipper man i stort sett insekter
likt nålar i höstackar, knappast ett stick
ty getingar och myror lyser helt med sin frånvaro;
även ormar och grodor vore rena rama hägringar
Nästan inga regn står som spön
i backarna mycket måttligt uppbyggda
och vikingarna har svingat sitt sista svärd
i sten eller isberg tycks hugget som stucket
för björnen ändå vaken, tar livet som ett svalkande bad
[....halkande på tungan kan man vidare undra
varför det inte är Irland som bär namnet Grönland?!
medan Grönland borde ha större skäl att kallas Island?!
dock att switcha Island till Irland vore lika irrelevant
som att sätta vantar på tänder och ände på en slant;
så jag föreslår Snöland eller Vitland, på sin höjd Stora Ö....]
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar