Gräns 25 och/eller Jacka 34
Äntligen skönt väder! Vindstilla, torrt, krispigt,
tunna lager av frost lyser upp hela natten. Även fullmånen smeker frusna
fingrar; så en eller annan minus får man stå ut med, längs sin hårt
arbetande lyxrunda. Skulle himla gärna behålla detta änglalika
adventstillstånd - efter sex veckor av jävulskt droppande blåst och
mörkbrunt blött. Fast bor fortfarande i galen landsände för att sådan
dröm ska vara ens i närheten av realistisk. Regn tänker ingalunda på
vart det hamnar - medan flingor förefaller sprida ut sig mer medvetet?
Behöver snöhoppet i denna världens växande höst. Här glänser av liv över
dödarnas gräns. Spöklikt gnistrar brevlådorna, inför ännu en glad
morgon trots allt.
Hela städer och länder tycks tro att runt åtta besökare på ett stillsamt biblioteks museum vore mer smittsamt riskabla än tusentals irrande kunder på en svart fredag. Då fruktar jag för kulturell kollaps, ekorrhjulets skeva dårskap, redan långt före omsorgsapparatens sammanbrott. Likafullt känns det både festligt och behjärtansvärt att gå omkring och köpa saker i levande butiker. Just därför söker jag naturligt de luckor som finns, i både tid och rum. Medan somliga som nyss skrikit på skarpare restriktioner och häcklat makthavare, själva ställer sig sju decimeter ifrån mig - dessutom i tätare grupp än jag någonsin stått sedan skoltidens slut. Inkosekvenserna får gungbrädan att spricka itu. Vallfärdar till ett fjärran, ödsligt köpcentrum. Någon välkomnar varmt min tomma halvmåne.
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar