Vättens Väntan

mininovell på max fyra meningar
för en liten poet-tävlan




Vätten tänkte det var lika bra att vänta till sista minuten med att stiga upp ur sitt mysiga gryt. Utifall någon förutsättning skulle hinna ändras trots allt... till exempel gröten eller nöten, törhända luvan eller gruvan???? Emellertid när han väl hade kravlat sig upp längs rötterna och satt sina fötter på den snögnistrande jordskorpan - då föreföll hela väntan lika galen som bortkastad. Nu var det ju bara att låtsas vara tomte igen, så kunde vätten få krypa ned snart, och drömma om hur vårsnåren på nytt hade grytt.







0W0