Ö 8 : Gotland

Gott var att få besöka
din smått odödliga skönhet
ett sagoland som kunde ha förbigått
göteborgarna vi


dina ruiner och raukar
räckte oss änglars drakvingar
men lät bli att klättra på
all kalksten och klint


minns inga slott
dock klingade du av 92 kyrkor
[hvarav min favorit var Havdhem]
från ringmurens stad katedralen ut
längs evinnerliga vägarnas bytäta fält



ifall Sverige vore en människa
så påminde du om dess hund eller katt
kanske skulle vi säga igelkott?
i varje fall inga knott


-sehr gut?!
-jotack, jag ser lammen...
-kort ta?!
-just gjort, men hinner knappast med Langhammarshammar...
-Vis by?!
-mja, stad, men sök Lärbro...


fick skåda även spöklika prickarna över O
ett par år före jag upptäckte demonregissÖren
och hans kvinnor som i en persona
översvallande tyst



ödsligaste någonsin När var och Ljugarn
återvände vi sanningstörstande likt omättliga turister
till kullerstens korsvirke
tvärs genom medeltida körmusik


under första visiten bar jag Kafkas mystik
djupt i min motvilliga studentmössa
sedan vinter hos kompis som hyrde lya
vid porten till lyktors labyrint
följt av cykelsommar kärleksfull
fast tärnor skrek och dök
och det sista mötet drunknar än
i grönskan av vissnande intryck







skulle ändå inte gått att fånga hela skönaste ön på många fler rader, så nöjer mig med blott åtta små strofer

upptäckte Gotland allra mest i juni -98 på cykel, och blev nyss påmind om dess kalkmarker när jag besökte Kroatiens dalmatiska kust 


0W0