Täcker inträdda Ändlösheter

Jacka # 13


växer allt djupare
in i min jacka
en tjockare bok
för varje vinternatt
värms jupitermånarna
av tätare jobb
längs glesare hus
stuvar om livet
hittar nya fickor
vari gamla knäckebröd
trots sorters sylt ligger och nöts
mot våran hemskt ofärdiga filmscen
som åter fladdrar till
likt spräckliga näsdukar
redan förut allt fler
i minus piskande motvind
täcker tryggt reserverna
nyckelbristen hos otolkbar dörrskylt
på filtars ändlösa vis
medan ugglan möter
björnen bakom skuggiga
snöflingor i otakt
hyser jag ett halvt hotell
för oerhört frusna känslostormbyar
som ankommit just och
försvunnit emellan
dessa fridlysta saturnusmorgnar
med viljemättnadens klarvioletthet
där förlöst sorg
sakta skalar fram
sommarens första tecken



0W0