25 februari 2018
Duett # 8 : för Fagott o Trumpet
Trumpet : Titta så tidigt solstrålarna gått upp över snödrivorna!!
Fagott : Hör du inte hur grått och trött det egentligen låter?!
Trumpet : Blott glad och stolt att stå här så nära vårkanten...
Fagott : Träskallig jag vara må, men allt som glimmar är ingalunda guld.
Trumpet : Fabrikens torn står i brand - tillverkar mer än vi drömt om!
Fagott : Sov gott!
Trumpet : Först vill jag veta hur det känns att åka skidor i åtti kilometer...
Fagott : Lever hellre ett lugnt och långt liv....
Trumpet : D e ju långt! Vilket riv i violinerna!! Räven spelar sin revelj!!!
Fagott : Klös i klarinetterna hette det på min tid. Nått för längesedan klockan läggdags...
Trumpet : Nej bannemig, idag ska jag minsann stanna uppe med solen!
Fagott : Låter som du har tagit av dig din sordin?!
Trumpet : Behövs inte - magins energi skiner igenom likafullt...
Fagott : Har då inte Timtäljaren lyckats lära dig minsta strimma sans och vett?!
Trumpet : Lyssnar hellre på Sekundsniderskan, hon gör varje trumvirvel ny!
Fagott : Nja, förälskelsen är tidlös. Samma trolska tongångar som vi spelade på 1880-talet..
Trumpet : Nu har 90-talet redan nått till mitt i - igen.
Fagott : Fast du menar nittonhundranitti - då bodde jag både i fjällen och på Gotland.
Trumpet : Triton och Titan kommer jag besöka inom närmsta månaderna...
Fagott : Hoppas du förmår andas in deras atmosfär?!
Trumpet : Skall bli spännande hur minnesfragmenten låter den här gången...!
Fagott : -94 fotvandrade jag i tyngsta snö genom kyrkogård efter kyrkogård i tyngsta snö.
Trumpet : Åhå, minns snarare hur du gick och skrattade på skogsstigar, skorrande åt ekorrar!!
Fagott : Förstår att det är sådan du ser mig, sarkastisk och missunnsam?
Trumpet : Samtidigt muntrare än du tror... bara rumphuggen, på väg mot försvunnen horisont.
Fagott : Ingenting försvinner.
Trumpet : Allting föds på nytt.
Fagott : Något framstår klarare än det är.
0W0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar