Sista Feb... Sagan om Sib...

Det var sju gånger Sibelius undersköna musik. Isen låg djupt över sjöarna inatt. Ibland föreföll månstrålar virvla ned ända ifrån Sibirien. Skimrande kärvt drog vinterns stråk genom vintrar från förrförra seklet. Skorstensröken dansade tungt. Var dags mysterium strosade mellan skog och loge. Vilken räv följde takten med vems häst? Hur höll hararna på att bli sköldpaddor? Kölden högg uggla. Sieben Symphonien som Berlinborna sa - fastän mästerkompositören var finsk. Februari sjöng på sista vers. Stadsministern var fortfarande borta. Skuggan lastade in kontrabasar i sin Saab. Solen plockade ut bastubor ur satelliten vid Io video. Alltjämt var det långt kvar till Sirius.







inräknas såsom Diktad Deckarnöt # 7
ännu en Historia gjord av Hundra Ord


0W0

som om det snöar åt fel håll

Vindbyar på 18 m/s piskar upp! och piskar upp den ispackade snön, till nya spökänglar. Funkar uppenbarligen fastän minus sju. Ute många timmar imorse igen. Hade fyra jackor och handledsvärmare under handskarna, för att lyckas stå halvt stilla vid sexhundra lådor och kolla extra noga vilka som ej vill ha reklam. Men härinne känns det som försommar nu, när solskenet breder ut sig över majskakorna och jättefilmen. Jäkla sköna kontraster! Hoppas ingen fryser ihjäl därute! - att icke böcker blåser bort och fönstren håller...?




Emedan där lever bara 3 individer per kvadratkilometer i Sibirien (i genomsnitt) blev jag smula förvånad att där bor så mycket som 1,5 miljoner människor i staden Novosibirsk, tydligen 3:e största ryska (som jag måste ha glömt). Och på kartor med hela Ryssland i centrum, så ser det ut som om Sverige ligger i horisontalläge och sover, med Norge över sig likt ett knöligt täcke, och Finland som rejäl kudde med viss distans ;-)




0W0

Duett # 8 : för Fagott o Trumpet

Trumpet : Titta så tidigt solstrålarna gått upp över snödrivorna!!

Fagott : Hör du inte hur grått och trött det egentligen låter?!

Trumpet : Blott glad och stolt att stå här så nära vårkanten...

Fagott : Träskallig jag vara må, men allt som glimmar är ingalunda guld.

Trumpet : Fabrikens torn står i brand - tillverkar mer än vi drömt om!

Fagott : Sov gott!

Trumpet : Först vill jag veta hur det känns att åka skidor i åtti kilometer...

Fagott : Lever hellre ett lugnt och långt liv....

Trumpet : D e ju långt! Vilket riv i violinerna!! Räven spelar sin revelj!!!

Fagott : Klös i klarinetterna hette det på min tid. Nått för längesedan klockan läggdags...

Trumpet : Nej bannemig, idag ska jag minsann stanna uppe med solen!

Fagott : Låter som du har tagit av dig din sordin?!

Trumpet : Behövs inte - magins energi skiner igenom likafullt...

Fagott : Har då inte Timtäljaren lyckats lära dig minsta strimma sans och vett?!

Trumpet : Lyssnar hellre på Sekundsniderskan, hon gör varje trumvirvel ny!

Fagott : Nja, förälskelsen är tidlös. Samma trolska tongångar som vi spelade på 1880-talet..

Trumpet : Nu har 90-talet redan nått till mitt i - igen.

Fagott : Fast du menar nittonhundranitti - då bodde jag både i fjällen och på Gotland.

Trumpet : Triton och Titan kommer jag besöka inom närmsta månaderna...

Fagott : Hoppas du förmår andas in deras atmosfär?!

Trumpet : Skall bli spännande hur minnesfragmenten låter den här gången...!

Fagott : -94 fotvandrade jag i tyngsta snö genom kyrkogård efter kyrkogård i tyngsta snö.

Trumpet : Åhå, minns snarare hur du gick och skrattade på skogsstigar, skorrande åt ekorrar!!

Fagott : Förstår att det är sådan du ser mig, sarkastisk och missunnsam?

Trumpet : Samtidigt muntrare än du tror... bara rumphuggen, på väg mot försvunnen horisont.

Fagott : Ingenting försvinner.

Trumpet : Allting föds på nytt.

Fagott : Något framstår klarare än det är.






0W0

TRaiku II : Cykel istället för Båt

...i ännu en timmes rolig väntan på leverans
för att få cykla iväg på jobbrundan... 
snarare lyssnar på synnerligen lyckad inläsning av



sitter still läser
"Tre Män på Velociped"
- sen lastbil igen


automatisk broms
begeistrar vetenskapsnörd
ej den ene alls


Jerome K. Jerome
engelsk turist längs tysk mark
uppföljt skämtsam båt


flod av fruset slask
skär mina däck, håller trots
sekelgammal luft tätt


tävlar sadlar form
tredje mer dum än andre
ringer klockan väck(t)




inräknas även såsom Start 18 .9

0W0

Brådbranta Drömmar med icke så Sällsamma Sömmar

Mosaik # 3
Mix av scener från senaste två-tre veckornas drömmar... 
som jag hinner skriva ned först nu 
(med viss risk för /möjlighet till/ smått omvandlade tillägg /minnesluckor)



En av mina bästa barndomsvänner och jag byter serietidningar med varann. Det blir lika roligt och givande som när vi var små. Vi hinner kika en god stund i varje magasin, som om det vore rena rama verkligheten. Dessvärre håller jag väl på att vakna upp ur sköna drömmen...

Ändå fortsätter den ute på bakgården. Där blir jag hängande i en stupränna med ena handen. Gungar in mot och ut från höghusväggen, max tredje våningen. Andra handen famlar fritt och får fram minsta kameran. Försöker fånga några bekantingar nere på gräsmattan, som ler åt mig. Min arm känns längre än någonsin....

Blå pärlor har hamnat i rabatten. Måhända är det Gessle som har lagt dem där? Jag har hoppat ned och plockar upp skärvorna av leksakerna. Ingen verkar vilja ha dem när jag ger dem till dem. Trots att de måste vara världens mest efterfrågade?!


Brantare än det värsta jag varit med om, sträcker sig de fyra små gräskullarna. När jag väl överlevt mardrömmen att klättra uppför hela bunten, och dessutom hittat högst till det esoteriska träslottet - då blir jag ovän med min bästa vän. Ser ingen annan utväg än att ta mig ned igen... men det går enklare än jag skulle ha befarat. Obehagligare blir ångesten efteråt att jag trots allt har bedömt hans motiv galet (men det är inget nytt under solen).


Arbetskamratens lägenhet har jag aldrig varit i. När jobbet plötsligt åker igenom den, visar sig rummen ligga som en lång korridor. Där är minst ett tjog rum i rad. Vi ska hitta tvätt att dra till rätt maskin. Jag finner även andras sängkläder, oansvarigt stora, som de icke lyckats spola ned i någon toalett. Hoppas nu bara jag tog rätt maskin till fel lakan?!


Expediterna dröjde så med svaret på min avancerade undran. Klädbutikens rulltrappa, som jag sakta går bredvid, går direkt upp och ut i solnedgången.

Där ligger mitt på vårdagen en kvinna och skrattar på gräskullen. Vågade aldrig prata med henne förra gången jag gick förbi.... men nu frågar jag om jag får fota henne. Knappt hinner hon ge sin sällsamt positiva feedback, förrän killen (som tydligen sitter en bit intill) också vill göra samma sak. Vi kan tävla om vem som tar skönaste bilden?!

När jag äntligen är beredd att knäppa, har de försvunnit tillsammans, ned mot fabriksanläggningen flera hundra meter bort. Rusar efter, stannar o zoomar in, fast jag vet hon skulle gjort sig bättre på nära håll. Väl ikapp upptäcker jag de tegelröda valvbågarna som killen valt, vackrare bakgrund än jag trodde... Uppenbarligen har jag stått här förut och fotat någon - kanske rentav henne - men det har de ingen aning om.

 





0W0

snö # 18 : den ändlösa

Hur gott om snö kan egentligen falla?!?

Lager snart varma på lager först kalla...



Hur många varv kan en himlakropp färdas?!?

Runt allt allt längre runt - fartblind den härdas...



Hur mycket  tomhet kan männ'skor stå ut med?!?

Vidaste fält - ifall anar ett slut med...



Hur ont om tid kan i världen här finnas?!?

Så himla lite som nu du vill minnas...





0W0

Rivningskåk med Burspråksliv

Mosaik # 5


River fram
gamla vrår
spårar upp
glupska dar
var sekund

undergrävt
rävens väns
äventyr
hyrde gryt
byter hål

målar in
vind i hörn
björnar byggt
tryggt för rädd
klädd balkong

kånkar bort
fortet now
cowboys slott
blott allt trä
brädhög blir

firmament
tänt plafond
sond mot rymd
skymde fyr

Myror hem
lämnar jord
mordlöst fall
halkar snabb
labyrint
 
vintern svår
våren just
rustar för
törnens växt
väcks upp torn

hornhårt djur
burspråk prytt
nytt kvartér
lerigt bär
färdigt snart

arton valv
halvvägs stängd
ängels street
ritar ut
rutors kors

skorsten kvar
tar till höst
trösklar häst
nästa kliv




som till ett bortglömt revir. Revenir betyder återkomma eller spöka


0W0

RadhusRäven

Träffade en RÄV inatt, bland RADhusen! Iakttog varandra någon sekund i ögonen, närmare 3 M IFRÅN. Vacker varelse! tyckte jag. Räven hade raskat över isgatan, stod nu halvt INRAMAD av staket. Lät cykeln glida sakta fort förbi.... ville icke skrämma någon av oss på riktigt. Kanhända blev räven mer överRASKAD än jag? Sneglade tillbaka, fast såg LUGN ut. Som om korsning mellan katt och hund, förbryllande vanlig?! Kunde BOTT i endera radhus, ifall allt vore animerad film. Då torde jag delat tidning till räven. Även hört UGGLOR från skogsdungarna. Smula vildmark nära! Upptäckt tillika vår gamle BIOLOGIlärare bor på parallellgatan!




ännu en Historia av 100 Ord
inräknas såsom Rot 14 även Svans 13


ingen saga... och tog förstås inget foto....
[hade emellertid med mig i lurarna igår : Foxtrot med Genesis]


 
0W0

Rusk 13 : Trampar Himlars Slask

...värsta inatt....



med slask ifrån himlen

och moln neri marken

en plusgrad trögt rinner

som minus tolv vind känns

snart inget i fingrar

skall bläddra rätt nummer

längs listan och lägga

torr tidning i mörk box

tycks sakna markering

mens cykeln står stilla

sekunderna stormar

blir timmar tvärs kors mot

men likafullt lycklig jag är över vrårna vars solglimt till vårkant

kan uppvärma tårna

trots goretex de simmar

i smält snö som djävul

hällt ut slumpvis spår av

för gud att begrunda

på glasögon drar jag

tre näsdukar dränkta

knappt hör lurars mönster

ser fram mot min dörr där

jag förr ännu drömmer

om sportlov nu frustar

och spottar ut isregn




0W0

Start 18 .3 : TRaiku

Tungt trehjuling tar

trehundra tidningar trots

timmar trampar trolskt

Skärmen kör skidfält

svettas stjärnor iskalla

skrattar skönt kämpat

Trög träning trägen

trafikrytm rygg trombondrar

trängsta trakt glesnar

från min frustande arbetsmorgon... med OS till desertfrukost... 

numera går det särskilt lätt fastän extra tungt... otroligt att denna vinter icke vid något tillfälle fått punktering...  

0W0

Gus-Timos andra dodeka-vecka

måndag 25 februari 1946

Godmorgon en gång till, Gus-Timo!
Från svartvitt till små kulörer skiftar
din ofantliga andedräkt. Vilsen utanför
livmodern har du cyklat omkring under
en vecka nu. Våra backar tycks fridfulla.




tisdag 25 februari 1958

Snart ska du bli astronaut, åka till många
månar. Först nu känns det som julafton?!
Snön anländer igen, men denna gång
i skönare spår, mer lagom omfattning.
Skorstensröken ligger fröjdefylld över byn
som en saga mellan kallt och varmt, vars
vinddrag har stabiliserats. Tryggt kör du,
Gus-Timo, mot deras romantiska vårkant.




onsdag 25 februari 1970

Om staden är hård och klänningsblommorna slaskar
så nöjer du oss att spela cellostämman i vårt knappt
ännu uppfunna band - du måste inte vränga den genom
mellotron eller begagna syntetiska manschettknappar;
blott testa ett superlitet ackord-kluster och klistra på
den oändligaste titel du kan hitta i vårt huvud, Gus-Timo!




torsdag 25 februari 1982

Sitter du i taxin som ska ta er till Titan?!?
Tror du din närmaste chef planerar att
byta ut gatorna som får kaptén kollidera
med Saturnus största måne!?! Vi har sett
via satelliterna Voyager hur ni kunde ha levt
där lika gärna - ifall ni tagit på er rejälare
jackor och hittat ett sätt att andas atmo-
sfären tjockkompakt. Dock blev det rött
nu. Du arbetar ini minsta sekund att söka
få stopp på dåraktiga utgifter. Därav ökar
din lön i takt med videokassetterna, men
aldrig din tid att spola tillbaks till rätt scen.
När ni närmar er mitten har vi ändrat sista
och själva början trasslar till sig ännu fortare.




fredag 25 februari 1994

Kyrkogården har fyllts av himla mycket snö
där dina svarta kängor trampar nya spår
mellan folks gravstenar som ser samma ut
i din eremit-mässiga labyrint. Otäcka känslor
av förakt eller hopplöshet blandar sig med
en meningsfull vilja vi kallar andlig. Gus-
Timo, om du låter bli att klyvas sönder, så
kommer du fortfarande få träffa din far här
eller överallt där matrisen bygger sig vidare.




lördag 25 februari 2006

Tydligen blir det något ljusare för varje
eftermiddag som vagnen passerar just
panncentralens torn [märkligt alltid stått där
kvar sedan du var pojke med lekkamrater som
tyckte att ni absolut skulle klättra upp snart i
den fräcka framtid man kunde mer än bara åka
rutschbanor] messar du rymden och berättar nyss.




söndag 25 februari 2018

Då har de olympiska vinterspelen glidit förbi
även i år. Gus-Timo var inte med ens i startfältet
nu heller. Emellertid lyckas du hänga med dem
över internet. Nästan hela bunten skulle ha rymts
i dina termobyxfickor [om det vore tidigt sextital
och ni samlade på idolbilder av fr.f.a. filmiska
cowboys som aldrig stått på skridskor, än mindre
rullat discopärlor. Här räcker väder-rekord från
forna sekler för att vackra snöänglar ska gå i taket
av äkta hänförelse hos ditt virtuella fingertryck
vars frambläddrade historie-revisioner sjunker in]
före det blivit hög tid att trappa ned och logga ut.






0W0

Duett # 5 : för Trumma o Horn

Horn :
Någon rider långsamt in
här och sprider ut
ord?!

Trumma :
Ena timman tycks ingen lyssna.
Andra timman tycks alla lyssna.

Horn :
Bortanför horisonten
ser hon hur tornet
har rasat samman?!

Trumma :
Tredje timman är man trött på varteviga kvartér.
Fjärde timman är man nyfiken på vilket gammalt gathörn somhelst.

Horn :
Vintern kan kännas hårdare
än hårdaste gård. Ändå älskar
jag mest just Titan
dess kalla, flytande metan.

Trumma :
Nästa timman får man inte en sekund ledig.
Bästa timman tar man många sköna kvällar på sig...

Horn :
Och när söndag anländer från himlen...
då andas vi igen!!
....genom hjärtat vidare ned i skorna.

Trumma :
Sjunde timman framkommer närvaron hos hans mysterium.
Åttonde timman tillkommer klarheten hos hans frånvaro.

Horn :
Hon håller i sig
i alla andras istappar
tror tornet håller?!

Trumma :
Timman innan tycktes det hela helt färdigt.
Sista timman närmar man sig viss uppvärmning av början på något.




0W0

Runt Bollebygd Backig Snöskön Promenad

Täcker inträdda Ändlösheter

Jacka # 13


växer allt djupare
in i min jacka
en tjockare bok
för varje vinternatt
värms jupitermånarna
av tätare jobb
längs glesare hus
stuvar om livet
hittar nya fickor
vari gamla knäckebröd
trots sorters sylt ligger och nöts
mot våran hemskt ofärdiga filmscen
som åter fladdrar till
likt spräckliga näsdukar
redan förut allt fler
i minus piskande motvind
täcker tryggt reserverna
nyckelbristen hos otolkbar dörrskylt
på filtars ändlösa vis
medan ugglan möter
björnen bakom skuggiga
snöflingor i otakt
hyser jag ett halvt hotell
för oerhört frusna känslostormbyar
som ankommit just och
försvunnit emellan
dessa fridlysta saturnusmorgnar
med viljemättnadens klarvioletthet
där förlöst sorg
sakta skalar fram
sommarens första tecken



0W0

Gus-Timos första dodeka-vecka

Blir en av mina sedvanligt fiktiva dagböcker
som andra förefaller skriva för någon annan 
(kanske indirekt mig ändå) - längesen senast sådan :



måndag 18 februari 1946

Godmorgon, Gus-Timo!
Du föds idag. Jorden förefaller
någorlunda rund, medan
ett par sköna röster får snön
att långsamt fyllas av lukter...!!
Både innanför o utanför fönstret
avtecknar sig en smältande sol.



tisdag 18 februari 1958

Du öppnar ditt första mysterium
med Tvillingdetektiverna och
saknar ingalunda en hund längre,
bara vill ha fler bokstäver i allt
mer spännande sammanslutningar.
Varför kallar vi dig för Gus-Timo??
Följer du ett uppslag som snart
hamnar djupare i biblioteket...



onsdag 18 februari 1970

Genom hörlurarna kommer våren
redan innan hon fått upp flöjten ur
sin låda och ihop. Kjolen ligger över
dina album som ett mjukt berg
att upptäcka sista stycket 12 min.
medan grannfamiljen startar om
gräsklippar'n för å va förberedda.



torsdag 18 februari 1982

Arbetet har plats åt dig också
denna dag. Gus-Timo, det skulle
ha tagit massa mer kraft att för-
sörja barn. Nu har du bara bordet
belamrat med papper som aldrig blir
färdigskrivna; somliga än mindre på-
började.... Vi kunde hjälpa dig sortera
men du talar hellre med telefonerna.



fredag 18 februari 1994

Vad skall nu detta likna?! Datorn
står hemma som ett unidentified
flying object mitt bland inrikes väskor
och pizzakartonger. Man lär förvänta
sig att du jobbar även i privat regi,
tar o redigerar symbolerna tills
vi lugnar oss genom fin promenad
i radhus-labyrinten.... Ingen kvinna
bor i Gus-Timos modul; blott skärm.



lördag 18 februari 2006

Vem orkar söka efter de tolv lärjungarna
- är det du? Semester till Venedig har ni
åtminstone hunnit med idag, tätt följt av
Dubrovnik imorgon. Det finns så gott om
grupper, men du diskuterar ett torn i taget.
Nå, på sin höjd två hästar - bara en kung
vinner eller förlorar ändå.



söndag 18 februari 2018

Uppenbarligen har dina fötter nått
sjuttiotvå år, fortfarande utan käpp
eller keps. Gus-Timo, vi scannar
ditt hjärta stängt för folkmassor, likafullt
friskare än någonsin. Gumman kommer
hem på skvätt likör; plockar du fram
pianotoner från pojktiden och spelar ni
in dem på hårddisk?! Fåglar fiskar i kör.




0W0